Christer från Blåsutvägen berättar om Röda skolan

Christer bodde på Blåsutvägen 35 och gick i samma klass som Hans-Göran de första åren. Han minns: I sjunde klass splittrades klassen eftersom vi skulle välja olika linjer inför kommande utmaningar som gymnasium och yrkesskola. Vad jag minns hette det praktiska respektive gymnasiala linjer.

Jag läste med stort intresse och nostalgi beskrivningarna från gamla Röda skolan och kan inte säga annat än att mina intryck och minnen är ungefär desamma. Jag minns klockan som man sprang runt med både när det skulle ringas in och ringas ut. Men även materialrummet med alla sina planscher och andra prylar som man behövde till olika lektioner. Sådana planscher är värda en mindre förmögenhet i dag enligt Antikrundan. Jag minns också den gamla tramporgeln när vi skulle sjunga morgonpsalmerna.

Utanför skolan fanns en grusplan där vi hade utegympa när vädret tillät. Det fanns ett moment som vi kallade ”Kast med liten boll” och det gällde att kasta en tennisboll så långt man kunde. De flesta kastade väl så där en 50-60 m men en av oss, Leif Johansson, sedermera Rahn, kastade så långt att bollen ibland försvann.

Att gymnastiksalen låg inne i huset förvånar lite så här i efterhand eftersom skolan trots allt inte var så stor, men den fanns där och det var där som vi hade ”festerna”, dvs skolavslutningarna. T o m min gamla mormor och morfar var med vid något tillfälle. Jag säger gamla för det var det man tyckte. Fast de var faktiskt yngre än vad vi är idag.

I första klass var det åtminstone två klasser som sedan blev tvåor, men i tredje klass var vi ensam trea. Vi var ganska många i klassen med dagens mått mätt, 28 stycken i första och i tredje var vi 30 stycken.

På första klassfotot sitter jag under fröken Elsa-Stina och på tredje klassfotot står jag längst bak till vänster bakom Stina Larsson, tror jag det är, och bredvid Yngve Widholm. Jag tror åtminstone att han heter så.

Klass 1:

Klass 3:

Vad jag minns intogs skolfrukosten, som det hette då, i Baptistkyrkans källarplan.

Den låg bredvid skolan och där bodde också för övrigt vår klasskompis Leif Ronander. Jag vet inte varför han bodde just där. Kanske hans pappa eller mamma jobbade inom kyrkan som vaktmästare eller något.

KnäckebrödJag var för det mesta ganska nöjd med maten även om den inte var någon höjdare alla gånger. Ibland fick vi bara äppelris med mjölk och på vårkanten ibland bara filmjölk med russin.

Till detta fick vi alltid hårt bröd med smör, ibland med pålägg i form av torskrom eller messmör. Messmör var en fasa för mig, kunde göra mig spyfärdig. Men som tur var gillade Kjelle Sigfridsson det så han fick mina mackor med messmör. Å andra sidan gillade inte han torskrom så då fick jag hans i stället. Ett pålägg som jag gillade.

Ibland serverades det korv både på längden och på tvären och vissa dagar kokt torsk med äggsås. På den tiden var just det ingen höjdare men idag tycker jag det är riktigt gott. Andra dagar kunde vi få lappskojs med rödbetor, vilket min pappa brukade kalla flygolycka av någon militär anledning. En rätt som jag inte tror många i våra trakter äter idag.

Tro det eller ej men en favoriträtt var faktiskt ugnstekt lever i tunna skivor med gräddsås och potatis. Den såsen var fantastiskt god. Mannagrynsgröt hade jag inget besvär med, jag tyckte att den var riktigt god. Finns numera som ”Manna-Frutti” på burk. Jag föredrar t o m den före ”Risi-Frutti” men det är en annan historia.

HG-frkRhenström (2)Så här långt efteråt kan jag erkänna att fröken Elsa-Stina var min första kärlek. Det hände till och med att Kjelle S och jag jag gick och mötte henne om mornarna på vägen till skolan. Vi turades om att bära hennes väska. Hon bodde i närheten av Enskede kyrka där vi varje år firade advent.

Någon rivalitet oss emellan fanns inte, det bara var så naturligt att vi skulle göra det. Jag vet också att fröken Elsa-Stina på äldre dagar var politiskt engagerad och satt med i Stockholms kommunfullmäktige.

13 reaktioner på ”Christer från Blåsutvägen berättar om Röda skolan

  1. Hej alla gamla småskolekamrater! Jag hette Ulla Bengtson gift Hedman och jag bodde på Blåsutvägen 29. Så roligt att läsa både Christers och Hans-Görans minnen från Röda skolan. Jag sitter under Yngve Widholm på skolkortet från åk 1. Delar alla minnen med skolklockan, maten i källaren på Baptistkyrka , Kulan mm. Kommer också ihåg fru Granath som bodde i skolan på ena gaveln alldeles vid Kulan, och som var vaktmästare och väldigt sträng. I 2:an eller 3:an var jag skolans Lucia och jag minns alla fröknar som stod i alla hörn med hinkar och blöta handdukar. Hade ju levande ljus och skolan hade säkert varit lättantändlig om det skett en olycka. Minns också hur vi gick till gamla vitgula skolan, nedåt Margaretaparken till, och dels badade och dels gick till tandläkaren. När vi badade satt vi i kar och blev skrubbade på ryggen av ohyggligt stränga tanter.
    Minns också fröken Elsa-Stina från första skoldagen då hon hade väldigt rött läppstift och en röd klänning med vita prickar. Hon gifte sig så småningom när vi gick i åk 2 tror jag och hette sedan Björkman. Hon bodde på Björkvägen 17 hos sina föräldrar, precis vid kyrkan som du säger Christer. Jag var hemma där en gång precis före jul för att hämta mitt betyg för jag skulle resa till Göteborg och inte vara med på avslutningsdagen. Då blev jag bjuden på saft och pepparkakor. Jag var också och tittade i Enskede kyrka när hon gifte sig. Då var också Lena Jonsson och hennes mamma och pappa med. Några av oss följdes ju åt ända till Kärrtorps gymnasium. Minns Christer att jag var hemma hos dig i Farsta på studentdagen sent på kvällen. Har för mig att du inte gick i Kärrtorp? Spelade inte du piano när vi växte upp? Ja många minnen blir det när man börjar tänka tillbaka. Tack alla ni som gjort denna sida aktuell.

    Gilla

    1. Hej Ulla, så kul att läsa det du skriver. Jo, jag minns förstås mycket mer än vad jag fick plats med i mitt tidigare inlägg. Du och jag följdes åt ända till 9:e klass (9G3). Jag började sedermera i Nacka läroverk där jag tog studenten 1965 som du vet. Att jag inte följde med till Kärrtorp berodde på att det fattades 1/2 poäng för mig till att bli antagen i Kärrtorp. Fast det gick ju bra ändå, Nacka läroverk var en bra skola. Det var faktiskt flera av Nytorps elever som började där, fast några fullföljde aldrig.
      Det stämmer att vi hade att piano och att jag försökte lära mig spela men jag blev aldrig någon Robert Wells, tyvärr. För det hade varit kul att kunna. Jag har fortfarande kvar samma piano hemma.
      Samma sommar som vi slutade i Nytorp åkte jag och Gunnar Hedman på semester tillsammans på moppe. Vi hamnade så långt bort som i Travemünde. Vi var borta i ett par veckor och hade under tiden haft jättekul. Men vi var trötta, frusna och hade ont i baken när vi kom hem till våra oroliga föräldrar.
      Om jag inte minns fel var du kompis med Gunilla Strandberg som gick i parallellklassen 9G2. Vi var bl a på några fester tillsammans. Jag hade ett gott öga till henne men jag vet inte om det var ömsesidigt. Henne har jag faktiskt stött på senare i livet när jag jobbade i Skattehuset i slutet på 60- och i början på 70-talet. Men även senare har vi stött på varandra när jag jobbade i Stadshuset och hon på länsstyrelsen på Hantverkargatan. Vi lunchade tillsammans några gånger. Hon jobbade halvtid där och andra halvan som homeopat med egen klinik, tror jag.
      Du får hemskt gärna höra av dig med fler minnen.

      Gilla

      1. Hej Christer! Det här blev ju jätteskojigt att få kontakt på ”äldre” dar. Det stämmer bra med Gunilla, vi var kompisar både på högstadiet och gymnasiet. En av sista gångerna vi hade kontakt var när jag och min blivande man bjöd in henne och hennes pojkvän/fästman (vet inte vilket) Stig Larsson till en nyårsaftonsfest som vi hade i en lägenhet på Kungsholmen. Det var antingen 1966 eller 1967. Det jag har tänkt på när det gäller skolan och klassen var att vi var på en endagstur till Uppsala i åk 3 med Birgitta Gunther som var vår klasslärare då. Kommer ihåg att hennes syster Anna också var med. Sedan var vi på klassresa till Mariefred i åk 4 eller 5 där vi sov över. Har kvar kort från denna resa. I åk6 fick vi Olof Almqvist som klasslärare och då var vi i gamla Oxelösund på övernattning och gjorde en båtutflykt i ösregn. Han ville åka dit pga att han hade varit där på bröllopsresa om jag minns rätt. De andra åk 6 klasserna fick åka till Gotland om jag minns rätt. Ja det är mycket gammalt som poppar upp när man börjar tänka tillbaka. Avancerat att få åka till Tyskland redan efter åk9! Modiga föräldrar. Men det var andra tider då. Var inte du ganska mycket kompis med Kjell Sigfridsson? Kul om vi kan höras igen! Hälsningar Ulla

        Gilla

        1. Hej Ulla! Kul att höra av dig igen.
          Jag vill börja med den tråkiga nyheten att flera av våra klasskompisar inte finns med oss längre. Hans-Göran berättade att både Kjelle Sigfridsson och Kjelle Öquist gått bort men även en av tvillingarna, jag vet dock inte vem av dem. Dock okänt för mig när. Sedan har jag själv sett att både Pigge (Ingvar Ahl) och Ägget (Jan-Christer Enquist) också gått bort, Pigge för några år sedan och Ägget så sent som i vintras. Till och med min pappa, som dog för nästan fyrtio år sedan, trodde sig veta att Barbro Haglind och Inger Gustavsson också gått bort i unga år. Barbro och jag bodde för övrigt grannar i 35:an på samma våningsplan. Det är ju också så att man i vår ålder börjar läsa dödsannonserna vilket jag kanske inte gjorde för tio, femton år sedan.
          Kjelle S var också med på min studentfest fast ni kanske inte träffades då eftersom du var där på kvällen och han tidigare på dagen. Vi hängde ihop under några år och hade ganska kul. Vi gick ut och dansade på de ställen som var populära på den tiden som Nalen, Kingside, Bal Palais, Zanzibar, Björknäspaviljongen m fl och på sommaren på Skansen. 1963 tog jag körkort så det blev lite lättare att ta sig runt. Vi var ett litet gäng från gatan som hängde ihop ett tag. 1964 flyttade jag till Farsta och därmed bröts tyvärr kontakten med det här gänget.
          De där skolresorna minns jag också så väl. Jag kommer ihåg när vi åkte till Uppsala. Att frökens syster var med kommer jag dock inte ihåg. Jag minns att vi kollade i domkyrkan, slottet och Uppsala högar.
          Jag tyckte också det var spännande med Stockholms medeltidshistoria. Vid gjorde en utflykt till Gamla Stan, i trean tror jag, då vi kollade Storkyrkan, gick i de smala och trånga gränderna, kollade på platsen för Stockholms blodbad och så vidare.
          Resan till Mariefred minns jag också, t ex att vi kamperade i en gymnastiksal och att det var svårt att sova p g a allt bus under natten.
          Jag minns också resan till Oxelösund, den var i sexan. Resan dit uppskattade jag inte direkt. Efter för mycket godis och läsk under bussturen och en begynnande åksjuka mådde jag inte särskilt bra när vi till slut kom fram. Jag kommer dock ihåg att vi till natten bäddade säck åt magister Almqvist. Det var ett upptåg som han, milt uttryckt, inte uppskattade på något sätt. Han blev helt enkelt skitförbannad.
          Jag har tittat i gamla fotoalbum och faktiskt hittat några foton där du är med. De är inga officiella klassfoton så du kanske inte har dem eller ens sett dem. Om du vill kan jag skicka dem till dig om du bara ger mig din epostadress.
          Hälsningar Christer M

          Gilla

  2. Hej igen! Det är lite lustigt när man läser såna här berättelser hur dimridåer drar bort och saker och ting framträder med en ny skärpa. Många av berättelserna har handlat om vår fröken Elsa-Stina (fröken Rhenström) hennes klädsel, läppstift, bröllop mm. Att hon var stilig och ung är sånt som jag tidigare själv har nämnt om, men vilka kläder och smink hon hade är sånt som jag aldrig registrerar.
    Däremot har jag ett minne av att hela klassenvid ett tillfälle blev hembjudna till henne på nåt saftkalas (motsvarande). Kanske var vi den första klass som hon hade? I alla fall vet jag att hon bodde i gammalt fint hus nära Enskede församlingsexpedition.
    Nåt jag borde ha nämnt bland mina minnen från Röda skolan var det förråd som fanns under skolan med skidor (vita vill jag minnas) och skridskor. Om jag inte minns fel fanns det sådana ned fyra medar samt skridskor som man kunde skruva fast på pjäxorna. Tanken bakom det hela var att ingen skulle utebli från vintersaktiviteter pga av avsaknad av utrustning. En fin tanke kan jag tycka.
    Apropå fina tankar. För nån månad sen la jag ut några klasskort från klass 1-5 och skev att det skulle vara kul att komma i kontakt med sina gamla klasskamrater. Satta därför igång ett projekt för att kunna hitta igen dessa kompisar. Det återstår en del men så här långt kan jag bara konstatera att det kommit in en hel del roliga minnen. Och det som förvånar mig framförallt är att dessa drygt 60 år som jag inte har haft kontakt med mina klasskamrater saknar betydelse. Självklart har jag inte varit i kontakt med alla på telefon, men med många har det känts som när vi skildes i 6:an.
    Så oavsett hur det kommer bli med någon återträff eller ej, så uppmanar jag var och en att slå en signal till sina gamla ”bästisar”. Så småningom kommer en lista med telefonnumret.
    Hälsningar
    /HG

    Gilla

    1. Och när du säger det minns jag att jag fick låna skidor just f a kunna vara med och åka. Skridskor hade jag, vi åkte ju på Josse, men inte skidor. Men det blev nog bara en gång, för jag hade inte pjäxor utan läderstövlar, så skidorna ramlade av hela tiden. Jag kasade mig fram en bit på slät mark och sen bar jag skidorna. Inte blev jag nån skidåkare sen också, men det var nog inte därför…

      Gilla

      1. Skidor var inte heller min specialitet. Jag minns en gång när vi skulle ha skidtävling i Hellasgården. Redan på vägen dit hade jag ramlat så att mina skidor gått sönder. Jag kom naturligtvis sist i tävlingen, kanske 10-20 min efter näst siste man. Resultatlistan satt på alla anslagstavlor i skolan, med mitt namn längst ned med denna tidsmarginal. Oerhört skämmigt och pinsamt tyckte jag. Det fick till följd att jag försökte undvika alla kommande skidtävlingar med tandläkartider och vad som helst som ursäkt. Att jag hade en defekt utrustning framgick inte av resultatlistan.
        Christer M

        Gillad av 1 person

    2. Jag minns också att jag, innan jag fick egna skridskor, lånade några i skolan vilka vi kallade ”spiskrokar”. Dessa ställde man in med en liten vev så att de skulle passa pjäxorna. En god tanke som sagt.
      Christer M

      Gilla

  3. Jag minns också Gebers förlag som hade någon slags depå på kortsidan av huset Blåsutvägen 31-33. I denna depå packades olika böcker i paket som skulle distribueras till olika ställen i Stockholm. Den som skötte distributionen hette Arne Spång och körde en grön lastbil av typen Opel Blitz. Vi var några stycken som på sommarlovet turades om och fick åka med. Vi kallades ”massäck”, jag vet egentligen inte varför men kanske för att vi var någon slags medhjälpare, någon som följde med, som en matsäck. Två kunde alltid sitta i hytten, var vi fler kunde resten sitta på flaket vilket vi gillade när det var fint väder. Det var som att åka ”nerkabbat”, dock inte tillåtet idag. Om jag inte tar alldeles fel var detta sommaren 1954.

    Gilla

  4. Hej igen! Christer tråkigt höra att det faktiskt är rätt många som inte lever längre av våra gamla klasskamrater. Barbro kommer jag väl ihåg och jag minns också att hon bodde i samma port som du, var hemma hos henne några gånger. Du får väldigt gärna skicka korten från Oxelösund min Mail är
    b.u.hedman @hotmail.com
    Jag minns också utflykterna till Lida med fasa då jag hade min mammas gamla skidor och var dålig på att åka. Blev heller aldrig någon skidstjärna som vuxen. Även jag minns Gebers förlag på Blåsutvägen även om jag inte åkte med som matsäck. Tror att man fick handla papper och fina block där. Skall bli spännande att se om vi får en adresslista från H-G vore väldigt kul. Försommarhälsningar Ulla

    Gilla

    1. Hej igen Ulla, jag skickar fotona till din hotmailadress.
      Jag kommer också ihåg att vi gjorde utflykter till Lida men inte så mycket mer. Jag har nog förträngt det mesta angående skidåkning tror jag, hahaa.
      Mitt emot oss på Blåsutvägen fanns det en liten livsmedelsaffär i två delar så att säga. Den drevs av Roger Jernbergs föräldrar och de bodde en trappa upp i samma hus. Jag kommer ihåg att min mamma alltid skickade mig att handla i Konsums affärer, mjölkaffären på Skärmarbrinksvägen och speceri- och köttaffären på Artistvägen. Hon sa alltid, kan du köpa två liter MC i flaskor vilket betydde två liter mjölk från Mjölkcentralen (numera Arla). Att jag skulle handla just där var viktigt eftersom man skulle samla alla kvitton för senare kvittoräkning och återbäring. Jag ville gärna handla hos Jernbergs för de hade en väldigt god limpa (glömt namnet) och mjölken hette N-E-N. Jag vet inte vad det stod för, något lokalt mejeri eller gård antagligen men namnet stod på skylten ovanför affären.
      Bredvid Jernbergs affär och porten på hörnan till vänster fanns det en hantverkare, borstbindare, som tillverkade olika slags borstar. Han var blind och det var tydligen vanligt bland borstbindare. Han hade en hund, en stor schäfer, som man absolut inte fick klappa. Den var ju hela tiden i tjänst.
      Jag ser också fram emot den klasslistan. Jag har också noterat att H-G bor i Sollentuna (Norrviken) liksom jag fast jag bor i Tureberg sedan mer än 50 år.
      Hälsningar Christer M

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s