Gunnar B berättar: Jag slängde in tvätten i tvättmaskinen och satte på rätt program, en rutinhandling för den moderna människan. Maskinen gör jobbet. Då slog det mig hur det hade varit på 40-talet då jag bodde på Sockenvägen.

I källaren fanns vår tvättstuga. Där fanns ingen tvättmaskin och ingen torktumlare, men där fanns en stor stenmangel, så hur gick då tvättprocessen till? Det var väl inte så komplicerat – mina föräldrar plockade ihop all smutstvätt och gick ner till tvättstugan.

Där stod en stor tvättgryta som var gaseldad, grytan fylldes med vatten och smutstvätt och sakta började vattnet blir varmt och kanske småkoka. På den tiden var det inte så många olika materiel i kläderna, det var nog bara bomull och ylle som gällde. Far och Mor fick röra runt i tvättgrytan så att det varma vattnet kom i kontakt med tvätten, denna process genomfördes ett antal gånger, för ren skulle tvätten bli.

Hur lång tid detta tog har jag ingen aning om, men tid tog det. I tvättstugan var det varmt och fuktigt så svetten rann både i ansiktet och längs ryggen. Det var ett digert jobb. När mina föräldrar väl var nöjda skulle den varma tvätten över till det stora sköljkaret i betong. där den skulle roteras runt med, ska jag kalla det, en paddel ett flertal gånger.

Nu vidtog den kanske jobbigaste delen av tvättprocessen, all tvätt skulle vridas så torr som möjligt innan den skulle hängas upp i torkrummet. Om det var lakan stod mina föräldrar mitt emot varande och vred lakana, Mor vred åt ett håll och Far åt det andra och till slut såg lakanet ut som en vriden korv. Så in i torkrummet.

Var det senvår, sommar eller tidig höst kunde man med fördel hänga tvätten, dvs lakan och handdukar, på tvättstrecken ute på gården resten hängdes i torkrummet.

När väl tvätten hade torkat skulle den strykas och det gjordes med fördel hemma i lägenheten, däremot skulle lakan och handdukar manglas i den stora stenmangeln. Vi barn blev lärda att hålla oss borta från mangeln för annars kunde de alltför nyfikna och ivriga fingrarna hamna på fel ställe.

Här använder man stenmangeln på Torgvägen i Fellingsbro:

Så är mitt minne av tvättningen och rutinerna på Sockenvägen, och det blev inte så stora skillnader när vi flyttade till Skönstaholm. Det blev ett undantag när det gällde den tunga delen av tvätten dvs lakan och handdukar. Dessa fick ett tvätteri i Gubbängen ta hand om.

Och idag slänger vi bara in vår smutstvätt i vår tvättmaskin med alla de många tvättprogrammen . Vi kan i lugn och ro låta maskinen jobba åt oss. Självklart måste tvätten hängas och strykas men det är ett betydligt lättare jobb än förr.

Avslutningsvis tar Lena ytterligare ett steg bakåt i tiden: På tjugotalet skötte min mormor och övriga från Hortlax och Bergsviken (i Piteå kommun) stortvätten vid bryggan i Tingsholmen. Jag vet inte hur länge de fortsatte med det, men när jag var liten fanns fortfarande rester av små bodar och bryggor, och i en intervju med mormor hittar jag en bild på hur det såg ut när man tvättade där.

Det ser ut som mormor i hucklet, och den stående flickan kan vara mamma, som var bland de äldsta av nio syskon och hjälpte till mycket hemma.