Nytorparna har många lärarminnen att dela med sig av, tidigare bland annat på: ”Spridda minnen av lärare och annat skolfolk”, med kommentarer. Här kommer mera.

Lars gick i Nytorp 51-60 och minns många lärare: 1951 var Nytorpsskolan inte riktigt färdig, så vi fick börja i baracken på Hammarbyskolans skolgård.

Här kan man läsa mera om hur det var alldeles i början, med för många elever och utan gymnastiksal.

Min mamma, Alice Lagheim, var lärare på lågstadiet, på mellanstadiet hade jag Elisabet Krebs. På högstadiet började jag i en gymnasieförberedande sjua men fick sluta, för jag hade varning i svenska, matte, tyska, engelska och ordning. Jobbigt med morsan på skolan men det är väl preskriberat idag.

Började sen i den blandade (gymnasie- och yrkesförberedande) sjuan, läste upp mina betyg under sommaren och gick över till den andra gy-klassen i åttan. Klassföreståndare var Yngve Lundell. Jag hade Viola i tyska (läste extra tyska vid sidan om för Violas dotter i Gubbängen) och Maj-Lis Wibacke i franska. Maj Lis make hade jag i flera SO-ämnen.

Gösta Leonards kände jag väl eftersom mamma ofta talade om honom hemma. Han var ju s k tillsynslärare och rektor Signe Bengtsons ”högra hand” när jag gick där och innan även enhets-grundskolan fick studierektorer. (Leonards skymtar t h på bilden från inflyttningen.) 

Och sen fanns det ju många andra lärare. Bo Beckman och Margareta Bjöörn var bättre än bra. Världsklass. Minns ni Björnklint, gympa, Adolfsson, träslöjd m fl?

Här kan man läsa om olika personers mycket olika minnen av Björnklint.

Det är så många som med glädje minns Bosse Beckman att han fått en alldeles egen sida och bilden högst upp på den här sidan visar honom i katedern.

Göran: Lars mamma, fröken Lagheim, förstörde min sångarkarriär då hon föreslog att jag på ett julspel skulle läsa en dikt istället för att sjunga. Det tog 20 år och lite självinsikt innan jag förstod att hon gjorde helt rätt…

Pia hade Bosse Beckman som klasslärare och lärare i svenska och SO, Margareta Bjöörn i tyska: Båda var mycket engagerade och kunniga lärare. Carin Nyberg i matte gav ett strängt intryck, men även hon var både kunnig och engagerad.

Syslöjdsfröken Solveig Tenninge var kanon – min stora inspiratör när det gällde textilslöjd. Hon lärde mig många detaljer som jag minns än i dag och använder. Hon gillade dock inte mitt sätt att fästa tråden när vi skulle brodera…

Eva hade Carin Nyberg som klasslärare i 7-9 under åren 1976-1979: Vi hade henne även i kemi. Hon var riktigt bra, även om jag då tyckte att hon var jobbig. Det kan ha varit mitt skolkande hon inte gillade…

Anna undrar: Vet inte om fler från vår klass minns det men det första Karin sa till oss när vi började var att ingen lärare på skolan ville vara klasslärare åt oss, men att hon ändå åtog sig det. Möjligen inte det mest pedagogiska att säga till en bunt 12-13 åringar som kanske ville ha en andra chans.

Marie minns också det: Och jag tyckte inte om henne från början. Men till slut kom vi på att hon var världens bästa lärare.

Kenny kommer ihåg Fröken Norell: Hon var någon slags hjälplärare med stor pondus. Innan jag hamnade i obs-klassen 1974 var jag livrädd för hennes bistra, totalitära korta ton och uppsyn. Men när jag ändå hamnade under hennes omvårdnad fick jag omvärdera henne: Någon snällare och uppenbart omtänksam människa angående vårt väl och ve har jag nog aldrig träffat på efter 4-5:an.

Anders undrar: Fanns det inte en speciallärare som hette Oden(?) Sandberg? Tror han huserade i någon av barackerna. Måste ha varit i mitten av 70 talet. Jag gick ut 75 med Nisse Alsen som klassföreståndare.

Peter: Han hette Audun. Och många minns en välklädd man med fluga.

Annika: Vi kallade honom för ”Sampan”, han hade fått någon skada i halsen. Kommer ihåg att hans fluga hoppade när han pratade. Jag hade honom i matte men han var svår att förstå då han hade norsk accent.

Mårten: Han var fysiklärare redan på 60-talet, jag gick ut -68. Raye hade honom i fritt valt arbete: Senare -77 jobbade jag som fritidsledare/stödhjälpare i Gubbängens skola och han var han där som mattelärare.

Robert hade honom i fysik: ”No prat no” med norsk accent sa han när vi störde lektionen och slag med handflatan i katedern.

Frida kommer ihåg när han gifte sig på ”äldre”dar: Vi gratulerade honom och han sa: ”Tak for blumorna” med sin norska accent. Trevlig man med världens mest omöjliga ämne.

Jag gillade honom, men förstod inget av det han lärde ut. Kan det bero på accenten eller är det så att fysik är för mig helt obegripligt?? Kanske både och..

Det kändes som om lektionerna aldrig tog slut, och jag hade svårt att hålla tyst och sitta still. Allt är ju olika vid olika tidspunkter i livet: Först 10 år senare (minst!) kompletterade jag gymnasieutbildning med bl a fysik.

IsaBella har ett annat minne: Han stannade till en gång då vi saknade en person i stafettlaget.

Gymnastikläraren frågade honom på skoj: Kan du springa en sträcka? Då tog han av sig kavajen och flugan och sprang en av sträckorna. Fort gick det också!

Och Stefan bekräftar: Ja, han kunde springa utav h-e. Lär en gång ha jagat några som misstänks för sälja knark.