Tidningarna skrev mycket om enhetsskolan som startade i Nytorp 1949. 1954 samlades deltagare från elva länder till en internationell konferens om skolan. Från Sverige kom Stellan Arvidson (som har kallats den svenska enhetsskolans skapare) – och så Nytorps överlärare 1952-65 Signe Bengtsson. Att den traditionella skolan måste reformeras verkade alla vara eniga om, men hur?

“Överallt i utlandet följs de svenska försöken med uppmärksamhet” står det i artikeln. Vi hade nämligen hunnit längre än något annat land – strax före USA och Norge.

Men Nytorpsskolan hade flera internationella kontakter än via lärarkonferenser och esperanto. Vi som läste tyska fick delta i ett elevutbyte med en skola i Bremen. 1961 var vi 48 fjortonåringar som reste utomlands, många (alla?) för allra första gången. I DN sa vår lärare Yngve Lundell att resorna var ”ett mellanfolkligt samarbete för att främja språkundervisningen och skapa kontakt mellan svenska och tyska ungdomar.”

Fast vi som åkte minns mest hur kul det var.

I Lenas familj hade ingen varit utomlands: Jag hade fått ta familjens enda(?) resväska i papp. Väskan var stor och jag var liten, så det kändes åbäkigt och pinsamt, ända tills långe magister Lundell älgade förbi och tog hand om trunken.

Besöket uppmärksammades av den tyska lokalpressen. Bilden från Tomas album visar vårt storslagna mottagandet 1961.

Ungefärlig översättning:
Tio dagar framåt vajar den svenska flaggan bredvid den tyska över Gartenstadt Süd: 48 elever från Stockholm gästar ”Schule an der Gottfried-Menken-Strasse”. Genom en spaljé av små och stora elever med blågula sverigeflaggor tågade de in i sin ”gästskola”.

De hälsades av skolkören med ”Wem Gott will rechte Gunst erweisen”. En elev ur nionde klass hälsade ”Hjärtligt välkomna!” och ”Vi räcker er i vänskap vår hand.” Landesschulrat Warninghoff framförde hälsningar från Senator Dehnkamp och framhöll att det är mycket viktigt att ”se världen som den är”.

Med de 48 fjortonåringarna följde två(!) lärare: herr och fru Lundell. På den urblekta stencilen står om avresedagen:

08.00 avresa med Skandinavien – Parisexpressen
17.50 ankomst Köpenhamn
18.00 middag Restaurang Lido, Vesterbrogade 6.
Kvällen gruppvis på Tivoli. Övernattning på Christianshavns skole.

Vi gick alltså på Tivoli i Köpenhamn “gruppvis”, dvs på egen hand(!). Alla överlevde, och kunde nästa morgon åka vidare med tåget kl 07.25.

Bremen-resan är Lenas starkaste minne från hela skoltiden: Första gången utomlands, och att dessutom bo utan föräldrar i en tysk familj! Vi gick i den tyska skolan, åkte sightseeing med buss och båt, var med om sportdag, underhållningsafton och senatsmottagning(!) i rådhuset. Jag var till och med i en stavningstävling – med gott resultat. Minns särskilt att jag bättre än tyskarna visste när man skulle stava ”wieder” eller ”wider”. (Inte så konstigt kanske, vi hade ju lärt oss reglerna, medan de ”bara” kunde språket.)

Resan verkar ha gjort intryck på flera, för drygt 50 år senare gjorde några av oss om den: Vi tog tåget till Bremen. Tyvärr hade skolan alldeles nyligen rivits, men vi fick hjälp av vänliga ortsbor att hitta platsen: en äldre dam och en ung hyresgäst, som hade historieforskat på Google när han flyttade till området. Han tog kortet på oss ”i skolan”, så att vi alla kunde vara med på samma bild.

Berättelsen om de båda klassresorna finns på nätet: ”Klassresa till Bremen 2013”, med kommentarer av vår gamla lärarinna, fru Lundell, som då fortfarande levde.

Det var i juni 1961 vi åkte till Bremen och i september kom de tyska eleverna hit. Den 17 september omkom FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld i en mystisk flygkrasch. Därför ställdes avslutningsfesten för våra tyska gäster in, och vi skulle alla gå hem. Men det gjorde vi inte.

Lena minns: Det var en av de tyska gästerna som kom och talade om: “Hammarskjöld ist tot!” Det var ju tråkigt, tyckte vi, men på fjortonåringars vis tyckte vi nog att det var ännu tråkigare att dansen var inställd.

Någon hittade på att vi kunde åka in till stan och gå på kafé istället. Dagen efter blev jag av överlärare Signe Bengtsson kallad till mitt livs enda rektorsförhör  – även det en oförglömlig upplevelse.

I DNs arkiv från 1961 kan man läsa att Nytorpsskolan talar tyska, men även att skolan i Bremen “torde vara den enda grundskolan i Tyskland där eleverna kan välja svenska som tillvalsämne.” Och man citerar magister Yngve Lundell: ”Det har blivit ett livligt klassutbyte mellan Bremen och Stockholm sen den tyske rektorn Albert Hübner var här 1958 på studiebesök”.

---

”Skolförsöket” – om Nytorps enhetsskola:

1. I nybyggarland vågade man experimentera
2. Så startade den nya ”skolan för alla”. Och lite om den gamla – folkskolan.
3. Om att gå i en skola som först inte är färdig, sen har för många elever och saknar gymnastiksal
4. Ibland avlägsnade man sig långt från de gamla katederföreläsningarna…
5. Grupparbeten och samarbeten
6. Mer internationellt – Bremen-resan 1961