Själv har jag inga barndomsminnen från Slakthuset, men liksom alla(?) andra badade jag i ”Ödledammarna”, som jag i efterhand fått veta innehöll inte bara ödlor, utan även kylvatten till det närbelägna Slakthuset. Här kan man läsa om Slakthusets blodiga historia fram till 1912 års supermoderna slakthus.

På kartan från 1920 ligger Ödledammarna ungefär mitt i bilden.

Men det var då det, nu händer det grejer i Slakthusområdet!

På ”Stockholm växer” läser jag att här byggs en ”unik stadsdel för bostäder, näringsliv och handel med fokus på mat- och kulturupplevelser. De kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna kommer att bevaras och fyllas med nytt innehåll.”

Enligt tidplanen kommer de första att flytta in 2025/26, den nya tunnelbanan köras igång 2030 och hela området vara färdigt 2033.

Filmen från 2019 visar utvecklingen ”från ett industriellt område till en träffpunkt för alla”.

2015 gjordes en kulturlivsundersökning om läget inför den fortsatta planeringen. Slakteriverksamheten hade lagts ner redan 1991 på grund av bristande lönsamhet, även om nödslakten fortsatte en bit in på 2000-talet. Men det här är norra Europas största partihandelsområde för kött och chark, 2009 flyttade Restaurangakademien in i den gamla panncentralen och inte långt därifrån ligger Stockholms hotell- och restaurangskola. Dessutom finns bl a ateljéföreningar, produktionsstudios för konst, musik och scenografi och en nystartad hembygdsförening.

Forsbergs Charkuteri- och konservfabrik från 1937 har förvandlats till nattklubben Slakthuset, som sommartid även håller till på den 600 kvm stora takterrassen TAK. I maj 2020 tog man över Slaktkyrkan i det (kulturminnesmärkta och renoverade) gamla tarmrenseriet, numera ”mötesplats för konst av alla slag”. Ägaren uppskattar särskilt att här inte finns några bostäder: ”Skönt att inte ha några grannar och slippa tänka på störningar, speciellt om man har stora artister som kräver ett visst ljud”.

De som nu finns på området uppskattar både de låga hyrorna och områdets ”oömma och delvis ruffa karaktär”, och hoppas att man inte kommer att ”slakta hela området på en gång”.

Vi begav oss dit för att föreviga hur det ser ut en kulen marsdag 2021.

Det ”ruffa” kan jag personligen intyga, för jag var nära att få en ”tjottablängare mellan lysmaskarna” (som åtminstone Bengt af Klintberg påstår att det hette på ekensnack.)

På bilden av miniparken framför den gamla portvaktsstugan skymtar troligen en mycket arg man. Jag såg honom inte, men när jag sänkte mobilen stod han där, spände ögonen i mig på så nära håll att jag hade kunnat nå att pussa honom (och möjligen bli ihjälslagen). Och så skällde han: ”VAFAN GÖR DU, DIN J…” började han, sen blev han grov i mun. Jag rätade ut alla mina 158 cm och backade INTE, i någon diffus tanke på att då följer de efter (eller det kanske är arga hundar/björnar?). Till slut tröttnade mannen och klev iväg, skrikande att jag skulle sticka därifrån. Vilket jag redan gjort om inte någon stått i vägen. För vi hade (som tur var) just fotograferat färdigt och var på väg till bilen.

Sen har jag ägnat mig åt att ta reda på mera om husen vi fotat. På Stockholmskällan kan man ladda ner boken: ”Kött och blod” – en dokumentation av hur området har utvecklats de första hundra åren, med bl a arkitektens handritade karta över hela området anno 1912. Där finns även recept på klassiska rätter från tio decennier – från raggmunk med fläsk till oxkind med surkål.

Nedanstående plan över området fanns på insidan av ett inträdeskort till ”Stockholms stads offentliga slakthus med tillhörande kreatursmarknad.” Det var ordning och reda på den tiden, med uniformerat befäl och allt.

Slakthusområdet var uppdelat i tre huvudavdelningar:

Förgårds- och bostadsområdena, med byggnader i park- och trädgårdsmiljö: Vid huvudentrén fanns en plantering omgiven av portvaktshuset, börshuset och en kontorsbyggnad. Längre bort låg bostadshus för veterinärer, maskinister, förmän och kamrerare. Kontorsbyggnaden, som förutom kontor innehöll kassavalv, direktörsbostad samt bostäder för ogifta veterinärer, finns inte längre kvar.

Kreatursmarknaden: De djur som kom med järnväg lastades av vid en lång perrong med 33 väntfållor, och fördes vidare till marknadshallar för svin- och småboskap respektive storboskap, för att granskas av möjliga köpare. De två marknadshallarna och en stallbyggnad finns kvar.

Slakthusavdelningen, med tre slakthallar för svin, småboskap och storboskap. Öster om slakthallarna låg stora förbindelsehallen, kylhuset samt ångpanne- och maskinhuset med ångpanneskorsten och ett vattentorn med cisterner för varmt och kallt vatten. Slakthallarna, stora förbindelsehallen samt ångpanne- och maskinhuset finns kvar.

Vid den gamla portvaktsstugan på Slakthusplan 9 kontrollerades alla in- och utpasserande till slakthusområdet, som från början helt omgavs av ett staket. Stugan var då sammanbyggd med en monumental entrémur med järngrindar ungefär där neonskylten från 1960-talet finns idag.

Den halvrunda utbyggnaden, där kiosken nu ligger, hade fram till slutet av 60-talet bara ett plan och innehöll portvaktsrummet. (Om man tittar noga syns en skarv i väggen, och övervåningens fönster är spröjslösa.) På bottenvåningen fanns ett rum för jourhavande veterinär och två rum för polisen. En trappa upp bodde portvakten i två rum och kök. I källaren fanns ved- och matförråd samt pumpstation för pumpning av vatten till vattencisternerna i maskinhusets vattentorn.

I det pampiga Börshuset fanns restaurang, bank, post-, telegraf- och telefonstation, 11 hotellrum, en femrummare för ”restauratören” samt (antagligen mindre) bostäder för restaurangpersonalen.

Utifrån verkar huset oförändrat, men inuti har det flitigt byggts om under åren. Börssalen, som var avsedd för kreaturshandel gjordes tidigt om till ”1:a klass arbetarmatsal” med en större och en mindre matsal, ett café och ett skänkrum. I källarvåningen fanns restaurangköket med tillhörande renseri, skafferier, diskrum mm.

Redan 1932 byggdes Börshuset om för att inrymma även polisstation, på 1940-talet byggdes Börshallen igen med ett nytt bjälklag och båda våningsplanen blev matsalar – 1:a och 2:a klass lunchrestaurang. Kontorsrummen bakom börshallen blev matsal för slaktare, vestibulen byggdes igen och fick ett nytt konferensrum mot baksidan. 1985 revs Centralsaluhallen vid Kungsbron, och Slakthus- och saluhallsförvaltningen flyttade därifrån till det nyrenoverade Börshuset, med ytterligare ombyggnader till följd.

På Palmfeltsvägen 19 bodde sanitetsveterinären och förste besiktningsveterinären i lägenheter på 5 rum och kök samt badrum och jungfrukammare. På övervåningen fanns dessutom en tvårummare för en ogift veterinär.

I nästa hus, närmast järnvägen, bodde inspektor, hallmästare, maskinister och förmän i fyra lägenheter om 3 rum och kök samt två med 2 rum och kök. Vi tog kort från gatusidan, på Wikipedia hittade vi bild på den fina ingången på andra sidan.

På den gamla kreatursmarknaden finns fortfarande stallet för storboskap kvar, liksom marknadshallarna för små- respektive storboskap – även om utseendet ändrats en del under årens lopp.

I stallet för storboskap fanns ursprungligen fem stallrum, ett foderrum, ett redskapsrum, ett vaktrum och ett rum för elektrisk fördelningscentral, kontorsrum. På vinden fanns en höskulle.

I nordöstra hörnet av området låg en köttförsäljningsbyggnad, öppen för allmänheten. Här såldes fyra timmar varje lördag kokt och saltat kött samt stekflott i poster om 2–3 kg. Förutom försäljningslokal för steriliserat kött innehöll huset paketexpedition och vänthall för spårvägen, som hade en hållplats intill. Den mångsidiga Enskedebanan, som sen 1909 gick från Slussen till Enskede, gjorde en liten krok kring Slakthuset, och fram till 1928 användes spårvägen även för djurtransporter, även om de allra flesta slaktdjur kom med järnväg.

Vid vår rundvandring upptäckte vi ett hus helt täckt av graffiti, och i lokaltidningen från 22 november 2019 läser jag den troliga förklaringen:

Den 28 november börjar konstutställningen ”Back to Graffiti” i Slakthusområdet. Då visar åtta av nordens främsta graffitimålare upp sina verk och skapelser i ett öde industrihus. ”Vi har jobbat med det här hur länge som helst och haft en önskan om att ställa ut det som en graffitimålare hade velat visa upp det”, säger Andreas Blom, talesperson på Kollektivet Livet, som anordnar utställningen.

Så ser det alltså ut idag. Det ska bli spännande att se nästa kapitel i Slakthusområdets historia, enligt Stockholm växer:

Slakthusområdet ska utvecklas från ett industriområde till en urban stadsdel där bostäder, arbetsplatser, handel och service samsas med nya parker och torg. I kontrast till de närliggande arenorna i stort format ska Slakthusområdet med sin hundraåriga historia erbjuda mat, kultur och upplevelser i småskalig miljö.

Eller hur det nu blir.