Bilden ovan visar lärarstudenten Slim Lidén (längst till höger) med Diddlers i ett DN-reportage från mars 1970 med rubriken: ”Ung grupp med gammal musik”. Gruppen hade varit med i ett TV-program på juldagen och DN skriver:

”Det finns ofta osynliga murar mellan publik och scen, och dem är Diddlers ute efter att riva ned. Just irländsk och skotsk folkmusik är lämplig för det, eftersom den är lätt att ryckas med av. Av samma skäl spelar de hellre på ungdomsgårdar än i konserthus.”

Putte från Nytorpskolan hade en fråga: Mina ungdomsår i skolan var ganska kaosartade. Jag gick i en obs-klass och hade en lärare där som jag funderar lite över. Jag kommer tyvärr inte ihåg hans namn, men han hade lite skägg precis under underläppen. Kanske någon annan vet, jag tror det var åren 78-79 någon gång jag gick där. Trots att vi inte riktigt kom överens har jag tänkt ofta på honom och vad han betytt för mig.

Anki tyckte att beskrivningen lät som Slim Lidén: Han är fortfarande aktiv kring unga och droger i Tyresö – i alla fall förra året. I januari 2019 hade Tyresöradio ett inslag där ”Eldsjälen Slim Lidén och ordförande i Smart International, Ajda Asgari, berättar om hur de jobbar med att rädda barn och ungdomar från tobak, alkohol och droger. Nu sprider sig Team-Smart-metoden som startade i Tyresö till flera länder i Afrika och Asien.” 

I tidningsarkivet finns mera om Slim Lidén, som tydligen inte var lärare så länge, men fortsatte att jobba med ungdomar på annat sätt.

2013 utnämndes han till ”Årets förebyggare” av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, och intervjuades om metoden som håller unga tobaksfria.

Nätverket som senare blev riksförbundet Smart bildades 1996 vid en nationell konferens. Namnet Smart kommer av grundsynen att barn och ungdomar är smarta, särskilt i årskurs 4. ”Men ju äldre de blir, desto mer översköljs de av marknadsföring och annan påverkan att börja använda tobak, alkohol och andra droger. Det gäller att väcka deras motstånd mot all denna påverkan”, säger Slim.

I drygt tre decennier har han kämpat för att få barn och ungdomar att säga nej till droger. Dessförinnan arbetade han som speciallärare och spelade i folkmusikgruppen Diddlers som främst spelade skotsk och irländsk folkmusik i slutet av sextio- och början av sjuttiotalet. Som förberedelse för LP-skivan Rysk roulett, som skulle handla om hasch och annan narkotika, gick han med i olika antidrogföreningar, intervjuade föräldrar till knarkande ungdomar och gick kurser. På den vägen blev det.

Samtidigt som Slim turnerade till skolor med föreställningar om droger hade han kvar sitt speciallärarjobb på deltid tills han fick ett ultimatum; Säg upp dig eller börja jobba heltid igen! Då satsade han helt på tillvaron som frilansande antidrogföreläsare, och ville hitta ett sätt att inte bara informera, utan påverka ungdomarnas beteende på ett långsiktigt sätt.

Det var det som blev den s k kontraktsmetoden: Ungdomarna fick olika fördelar (klubbmedlemskap, rabatt i affärer, etc.) mot att de skrev på ett kontrakt att i första hand låta bli att börja röka. Målet var att ungdomarna inte skulle använda tobak eller narkotika överhuvudtaget och åtminstone skjuta upp alkoholdebuten.

Gensvaret från unga, föräldrar och skolpersonal var stort, men alla var inte lika entusiastiska: en överläkare i kommunen lade stor kraft på att motarbeta Slim och hans idéer. Svenska Dagbladet uppmärksammade kontroversen och gjorde ett reportage om arbetet med kontraktsmetoden vilket ledde till fortsatt stor massmedial uppmärksamhet: ”Det var ett mediedrev som bara var positivt för oss. Någon gång ska jag tacka den kritiska överläkaren”, säger han.

Men i början av 70-talet var alltså den blivande läraren Slim Lidén med i sånggruppen Diddlers, senare Låt o Trall, och sjöng irländska visor tillsammans med bland annat Marie Selander (tidigare Nursery Rhymes). Ibland var de iförda specialkomponerade batikoveraller.

I mars 1969 skrev DN att gruppen var på väg till Skottland, Nordirland och republiken Eire för att uppträda på TV och sjunga på pubar: ”Diddlers får fin kontakt med den unga publiken på ungdomsgårdar. De får publiken att klappa takten och sjunga med. Den distans som med nödvändighet uppstår mellan ett elektriskt popband och dess publik är de fria från – de kan röra sig hur de vill bland lyssnarna utan att bry sig om mikrofoner och sladdar.”

I mars 1970 var DNs rubrik: ”Svordom i barnhörnan blockerade TV:s växel”: Damerna på Sveriges Radios telefonväxel blev nedringda under lördagens barnhörna sedan Slim Lidén i Diddlers svurit i etern: Folkmusik kan låta hur fan som helst, sa han.

1973 skickade Fritidsavdelningen i Sthlm ut musikgruppen Opponer, med bl a Slim Lidén, på ungdomsgårdar för att spela folkmusik och mjukpop med texter om ungdomens verklighet. Och i maj 1974 skriver DN: ”Kontakt uppstår mellan Opponer och gårdsfolket.”: Opponer spelar på Centrumgården i Täby. Bandet är på plats en timme i förväg, delar ut texthäften och ber om synpunkter. ”Mera krut på gitarren!” ropar någon. Efter spelningen får publiken pröva instrumenten och hela gruppen stannar kvar tills gården stänger och pratar med ungdomarna.

1980 skrev DN om Slim Lidéns skiva om arbetarbarn kring sekelskiftet och idag: Barn i sta’n – En skiva om barns villkor att den ”ger en musikaliskt njutbar introduktion till barnens historia”. Förutom diverse kändisar som Tommy Körberg och Lill Lindfors sjöng två elever från Nytorp: Maria Carlsson i klass 1 a och och Rickard Pååg i klass 4 a.

Någon som känner igen dem?