Spridda minnen av lärare och annat skolfolk

Ibland kan man undra om lärare inser vilka spår de lämnar hos barnen, även sen halvsekel gått. På gott och ont.

bookheart-112117_640Elisabeth minns speciellt två personer.

Wilhelm Bridell skötte om skolbiblioteket. Jag som läste allt jag kom över i princip, utan åtskillnad, lånade mycket på biblioteket. Minns att man bara fick låna lika många böcker per vecka som den årskurs man gick i . Gick man i åk 4 så var det fyra böcker per vecka som gällde, punkt slut.

Men en dag böjde sig magister Bridell över disken när jag skulle låna böcker och sa: ”Elisabeth du får låna fler böcker om du vill för jag vet att du kommer tillbaka med dem snart”.

Det var stort.

Den andra personen är Bengt Arvidsson, träslöjdsläraren som byggde gitarrer. Hans äldste son var god vän med min man. När vi gifte oss hade Bengt gjort en fin träskulptur till oss i lysningspresent. En uppskattad gåva. Bengt höll också på med att låta flickor få vara med i träslöjden. Min syster som gick tre klasser under mig var en av de första som fick prova på detta som annars enbart var förbehållet pojkarna.

Lars-Göran minns inte gympaläraren Björnklint med någon större entusiasm – han som slängde nyckelknippan på elever han ogillade. Vid ett tillfälle råkade jag stå ivägen för nyckelknippan, även om det inte var mig han siktade på. Jag kan försäkra att det kändes.

Vår klassföreståndare vid lågstadiet, Margit Alm minns jag däremot med värme.

MargitAlm

När vi hade ”Roliga boken”, dvs teckningstimme brukade hon läsa för oss elever ur någon spännande bok. Möjligen någon av Enid Blytons ”Fem-böcker”, vilka jag tyckte var spännande – även om karaktärerna var anmärkningsvärt matglada.

einstein
(Fast detta är Einstein)

Tomas minns när magister Lundell av någon anledning undervisade i matte – som egentligen inte var hans ämne. Klassens mattesnille Ulf iakttog en gång magisterns fruktlöst kamp med att lösa ett tal. Efter en stund reste han sig, släntrade långsamt fram till svarta tavlan, löste problemet och avslutade med ett stort understruket VSB  (= ”Vilket skulle bevisas”, remember?).

Sen gick han tillbaks till sin bänk, återgick till sin vanliga halvliggande position och sänkte ögonlocken.

Har du egna minnen av skolfolk? Eller nåt annat.
Skriv gärna en kommentar eller skicka in per mail

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s