Brita, som har berättat om sin uppväxt på Pastellvägen 13, minns även att det i samma hus fanns en blomsteraffär. På Pastellvägen 15 hade skräddaren Gyllensten sin lokal. Han var bror till författaren Lars Gyllensten. Och i backen på Pastellvägen fanns en mjölkaffär, där vi köpte i lös vikt.
Högst upp på Pastellvägen fanns en järnaffär. Och längst ner låg en tobaksaffär där man kunde köpa filmisar med tuggummi för 25 öre. Vi samlade på filmstjärnorna. I Mohlins radio och tv, Pastellvägen 11, köpte pappa TV-apparaten trots att vi flyttat till Högdalen 1957.
Ewa berättar: Jag bodde på Pastellvägen 9 från det jag föddes 1948 och tills jag flyttade hemifrån. I höghuset bredvid fanns bl.a. Mohlins radio- och TV affär, där den snälle ägaren satte ut en TV i skyltfönstret så att vi alla ungar kunde stå utanför och titta på Sigge Cirkus….. Det var fullt med ungar som stod där och glodde!
Bredvid Mohlins, till höger om porten, låg en liten butik som sålde damunderkläder och nattlinnen. En dag i början av tonåren tyckte min mamma att vi skulle gå ner dit och köpa en BH till mig! En vit en i bomull i minsta storleken som jag tom fick fylla ut med lite bomull…. så lycklig och stor jag kände mig!
På Pastellvägen 11 ligger 2019 en salong för Thai-massage.
Här samlar vi alla adresser där vi bodde och handlade, med karta.
Ewa fortsätter: I backen bakom 11:an åkte man bl.a. T-fat, en rund bricka av plåt med liten läderrem som handtag och en bild på en liten pojke med röd toppluva och halsduk som ”fladdrade” och som åkte just ett T-fat. Den långa kälkbacken gick högst uppifrån, nästan från röda trähuset och hela vägen ner till Artistvägen…… om det var riktigt bra is! Underbar backe …..men jag gillade inte när killarna sulade!
Hans-Göran har berättat om både kälkåkning och backhoppning på “Ängen” mellan Skärmarbrinksvägen och Pastellvägen.
Ewa minns också Focus ölsjapp i hörnet av Pastellvägen/Blåsutvägen – och hästarna med liten vagn med sand efter sig, som ölgubbarna sen sandade våra gator med när det var vinter och halt. När det var barmark sopade dom trottoarerna med långa kvastar med lång borst på! När det var rast ”parkerade” dom hästarna med en ”havresäck” runt mule och huvud och gick in på Focus och åt och drack öl!
Gatsopare i stan 1952 (ur DNs arkiv): 500 gårdsrenhållare och 400 gatsopare snyggade upp Stockholm i ottan varje dag. Vid snöfall tillkom ytterligare 1000 (”snösvängen”).
Om oss som bodde i Enskede med omnejd 
Härliga minnen. Jag minns allt detta som igår. Järnaffären hette väl Gruffmans järnaffär. Fokus ölsjapp var ett genuint öl – matställe som senare kom att bli en bilaffär. Har för mig att man sålde Volvo-bilar där.
I första höghuset på bilden fanns en frisör. Som på andra ställen lades en plankbit över stolskarmarna när man skulle klippas som grabb.
Utanför Mohlins radioaffär har jag stått många gånger och tittat på de första TV-utsändningarna.
Blombutiken var jag kanske inte så frekvent till, men däremot Tobaksaffären för framförallt inköp av Alfagubbar, som man bytte med varandra. Men det kräver nog en särskild utvidgning för att senare generationer ska fatta vad det handlar om.
Kälkåkningen ända ner till Artistvägen med riktiga ”medkälkar”, det var tider det. (Snowboard – ”släng dig i väggen” i jämförelse med dessa fartvidunder). Och var tog dessa T-fat vägen?
Lite förvånad att du kommer ihåg hästarna om du är född 1948. Men det var väl nån stans i början på 1950 -55 som de försvann från gatubilden.
GillaGillad av 1 person
Tack, Hans-Göran, du är en outsinlig(?) källa. 🙂
T-faten minns jag mycket väl (lite knepiga att få plats på har jag för mig – fast jag var så liten), däremot inte Alfa-tabletterna, så dem kollade jag upp lite förut: https://enskedebilder.com/2018/06/07/mera-om-affarerna-runt-skarmarbrinksvagen/
Tänk vad man kan lära sig mycket!
GillaGilla
Jag kommer också ihåg hästarna och gubbarna som sandade gatorna…..född -48.
GillaGillad av 1 person
Gruffmans järnaffär blev sedan Grufmanns kemtvätt. Röda huset i backen är ju Torpet Skärmarbrink som också gav namnet till T banestationen som tidigare hette Hammarby.
Jag bodde på Pelargatan och fick gå varje dag till Enskede Röda under fyra år. Så man blev rätt inkörd på allt som hände på vägen dit och hem.
GillaGilla
Det var en bra bit att gå. Jag gick från Skärmarbrinksvägen 1 (alltså nära Skärmarbrinks gård) och det tyckte JAG var långt – åtm med korta småskoleben… 😉
GillaGilla
Hah! Vi bodde på Burspråksvägen 14, och jag gick till och från Enskede Gamla / Enskede Röda Skola varje dag (inkl. Lördagar på den tiden, dock ej Söndagar) från Augusti 1959 till början av April 1962, då vi flyttade till en mycket större lägenhet på Gärdet, Sthlm NO.
GillaGilla
De flygande tefaten, ja! Dem minns jag mycket väl. Även jag hade ett sådant. De fanns i olika färger: rött, blått, vitt, gräddgult. Just det där handtaget av en läderrem minns jag så väl. När jag läste detta ovan kom det flera synminnen av dessa ”flygande tefat”.
http://www.gladagotland.se/glada-gotland/flygande-tefat/
Mina föräldrars generation åkte på vanliga (gamla) kaffebrickor av plåt . . .
Vår generation hade särskilda brickor som tillverkades enkom för att barn skulle kunna åka nerför snöiga backar på dem.
En 15- 20 år senare hade småbarnen ”flygande tefat” av röd plast . . .
GillaGilla
Mitt tefat var ljusblått. En gång drog en kompis pappa mig/oss Skärmarbrinksvägen ner, mitt i gatan. Inga bilar åkte där, och snön var djup minns jag.
GillaGilla
Uppvuxen i Årsta / Johanneshov på Ymsenvägen. Minns hur vi åkte i backen där ner till Skagersvägen på dessa plåt tefat, mitt var rött men läderhandtag. Handtaget blev stenhårt, men vad gjorde det.. Kul hade vi och vi var många barn som var ute och lekte tillsammans. Full fart i backen.
GillaGillad av 1 person