Vad var det egentligen för gäss som höll till vid Sofielundsplan på femtiotalet?

Det är många som sett gässen som promenerade kring Sofielundsplan på tidigt 50-tal – och det finns bildbevis för att de har funnits. Men inte mycket är skrivet om dem. Hittills.

Ur DN 1994

Titti känner väl till gässen. De tillhörde nämligen hennes svärfar, Walter Kemter, som kallades ”Tysken”, eftersom han cyklat hit från Tyskland, träffat sin blivande hustru Elsa och blivit kvar. Han dog 1998, över 90 år gammal.

Titti bodde bland barnrikehusen på Palmfeltsvägen, började i Enskede Vita skola 1943 och konfirmerades i Enskede kyrka 1951. Sen jobbade hon på ”Casselryds Glas och Porslin” på Nynäsvägen, där hållplatsen för 8ans spårvagn fanns.

På Nynäsvägen bodde även föräldrarna till skolkamraten Nils Kemter, som Titti småningom gifte sig med. Han kommer ihåg hur gässen satt vid rondellen och väntade på farsan när han kom från stan. För på morgonen när Walter matat sina djur cyklade eller gick han in till Kornhamnstorg där han sålde lök. Fast egentligen var han skulptör.

Det visste Gunnar C från Pastellvägen som kände familjen Kemter och berättar: Det var farbror Kemter som ägde gässen och han hade även höns, med två tuppar, och kaniner. Farbror Kemter var från Tyskland och hans yrke tror jag var skulptör. Jag hängde mycket hos honom i hönsgården och han lurade mig på ett sätt jag aldrig glömmer, när han sa att tuppar också värper ägg, men fyrkantiga. Han hade säkert väldigt roligt när han lurade mig.

Jag känner hela den familjen som dessutom var goda vänner med mina föräldrar. På den tiden bodde familjen Kemter på Nynäsvägen, i slutet av 50-talet flyttade de in i höghuset vid Bagarmossen. Sista gången som jag träffade och pratade med honom var någon gång på 70-talet på tunnelbanan, vid nuvarande station Skärmarbrink. Walter gillade min mamma och de kunde prata hur länge som helst med varandra på tyska, han ville aldrig sluta och gå hem till sig.

Jag kommer ihåg mycket mer från trakten runt Sofielundsplan, som Harrpans cykelverkstad och hans dotter Rakel som alltid satt där på staketet. Och den elaka portvaktsfrun på Glasmålarvägen som alltid bevakade baksidan av huset så inga ungar gick förbi där.

Kanske det finns gamla enskedebor som tagit egna kort på gässen? Bilderna på den här sidan togs alla den 20 november 1948 av fotografen Gunnar Ekelund och finns på Spårvagnsmuseet.

Ekelund, Gunnar (CC-BY-NC), Spårvägsmuseet

Gässen vid Sofielundsplan har dykt upp tidigare i Enskedebilder.

Brita från Pastellvägen: Längst ner vid Sofielundsplan fanns en gård med ankor som vi matade. Så sprängdes berget (som syns på bilden ovan) bort och ankorna försvann. Sedan dess finns där en stor bensinstation.

Hans-Göran från Skärmarbrinksvägen: Här fanns också nån sorts ”gåsfarm”. Jag har minnen att av att ha sett ”gåsherden” vandra med gässen upp till de två Ödledammarna vid Slakthuset.

Även Inga kommer ihåg gässen som bodde bakom berget: De låg ofta i rondellen som hade gräs och bl.a. fina tulpaner. De bodde bakom berget mot slaktis (skogen som fanns då). Tror mannen som ägde dem var skrothandlare e.d. De försvann nog tillsammans med sin ägare när de började byggas där och både berget och skogen, inklusive ödledammarna försvann.

Rolf minns att en gåsmamma med sina telningar ibland korsade Nynäsvägen diagonalt från Caltexmacken över till Tant Elsas hörn med konditoriet, tvärs över rondellen med gräsmattan. Alltmedan trafiken alltså stod närmast andäktigt still och väntade på sin tur att få använda Nynäsvägen.

När Christer 1948 gick i första klass gick de förbi gässen tillsammans med skolfröken: Gården bör ha legat ungefär där OKQ8-macken ligger idag.

Och Birgitta visste att gässen var på Sofielundsplan för att beta, eftersom där fanns gott om gräs, men inte mycket trafik. Kaninerna var avsedda till mat, det var ju efterkrigstid.

Välkomna med flera gås-minnen! Eller något helt annat.

2 reaktioner på ”Vad var det egentligen för gäss som höll till vid Sofielundsplan på femtiotalet?

  1. Så synd att jag inte fick uppleva detta! Då jag föddes i November 1952 gick jag tyvärr miste om en hel del eftersom Stockholm – och hela Sverige – förändrades i mycket rask takt efter det att WWII tog slut.

    We have paid a very high price for all the technological advances that have been made. Now we sit in our separate little bubbles, staring at a screen instead of interacting with our fellow human beings and the natural world at large . . .

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s