Namnet Enskede är känt sen 1400-talet. Enligt en teori kommer det från ”enbuske” och ”skede”, som betyder åsrygg, alltså: Enåsen. Redan 1729 slogs gårdarna Stora och Lilla Enskede samt Bägersta ihop till Enskede Gård, med många underlydande mindre jordegendomar, torp och krogar. Flera av deras namn finns fortfarande kvar som gator och stadsdelar i området, t ex Dalen, Glädjen, Åsen, Stora och Lilla Gungan, Fredriksdal, Linde, Sundsborg. Skärmarbrink och Johanneshov.

1904 köpte Stockholms stad Enskede Gård för att bygga inte bara ett nytt slakthus utan även bostäder, som arbetare och lägre tjänstemän skulle ha råd med – ett alternativ till innerstadens mörka, trånga och dyra lägenheter.

Enskede skulle bli den första svenska trädgårdsstaden, efter engelsk förebild. Precis som i England planerades många radhus, men även större hyreshus med butiker i bottenvåningen och mindre flerfamiljshus. De mindre flerfamiljshusen döptes emellertid omgående till ”fläsklådor”, och “radhus” var en nyhet, som inte uppskattades: de gick inte att sälja, knappt att hyra ut. Därför ändrades planerna  och det blev bara de sex radhuslängorna vid Margaretavägen, som numera är mycket eftertraktade – och dyra! – boenden.

 

 

Men det fanns de som var tveksamma att ge sig så långt ut från stan. I den tidens debatt om hur en byggnadskris skulle undvikas tror en insändare att ”talet om en byggnadskrasch endast är ett skrämskott”. Och tillägger: “för öfrigt, hvarför just rikta blickarna mot Enskede, ett område, som ”herr Stockholm” knappast har någon aning om hvar det ligger?”
(SvD 1907-01-31)

Mer fakta om bygghistoria, hustyper, kartor etc finns exempelvis på Wikipedia och Stockholmskällan.

En populär hustyp var Enskedestugan. För att göra reklam för trädgårdsstaden i Enskede uppförde lantegendomsnämnden en modellstuga till Stockholmsutställningen på Djurgården 1909. Den bestod av två rum och kök och var tänkt för en typisk arbetarfamilj. Stugan kallades Enskedestugan och blev mycket populär, senare gjordes en något större variant, Enskedevillan.

1909 anlades den första spårvägen söderut. Linjen Skanstull – Enskede förlängdes redan samma år ända in till Slussen. I januari 1909 skriver SvD:

“Enskedespårvägen färdig. Den går ut från Skanstull därifrån i en stor krok åt väster och kommer från denna in i Enskedeområdet. Den vida bukten har kommit till för att bereda förbindelse med hufvudsstaden äfven åt det ”Palmeska” samhället samt åt Stockholms stads stort tilltagna slakthusanläggning. Den sista biten af spårvägen löper parallellt med stora landsvägen, som stryker förbi Södra kyrkogården, och på endast ett hundratal meter från vägen. Inom bolaget håller man nu på att göra iordning ritningar till kiosker vid hållstationer, turlistor m m. Inom två månader torde trafiken kunna sättas igång.”
(SvD 1909-01-05)

Spårvägen var viktig, för i Enskede byggdes inga arbetsplatser. De som bodde där jobbade i stan eller i Slakthusområdet, och det klagades ofta över att dagens första spårvagn i början kom till Skanstull först 06.30, vilket var för sent för många.

Under våren 1909 annonserades bostäderna ut:

I början av maj 1909 besökte SvD ”den spirande villastaden” för att studera det s k Palmeska bolagets (Enskedebolagets) system för egnahemsbyggande.

“En arbetare kan, utan andra resurser än ett par  goda armar och arbetslust, bygga sig ett eget hem genom samarbete med detta förlagsbolag. Egnahemsbyggaren uppgör med bolaget ett kontrakt, hvari han åtar sig att till ett bestämdt rimligt pris utföra den del af arbetet, som han kan utföra, medan bolaget ombesörjer återstående arbeten, såsom grund, vatten- och avlopps-ledning, takläggning etc, samt levererar alla erforderliga material. Åt arbetarne utbetalas hvarje vecka 60 proc af arbetslönen, beräknad efter fackföreningarnas ackordslista, under det att 40 proc få innestå som afbetalning å huset. Sedan hemmet blifvit färdigt, värderas det af stadens värderingsnämnd och inteckningslånet beräknas då täcka bolagets kostnader.”

De första innehavarna av småstugor i Enskede var därför oftast byggnadsarbetare.  Och den utsände reporter sammanfattar: “I praktiken synes systemet fungera mycket bra.”

En notis i december samma  år är något mörkare: Kostnaderna steg under arbetets gång från 13 000 kr till 16 000 och en del av kolonisterna ansåg sig inte ha råd, utan gjorde sig av med sina nya egnahem. En del av dem började omgående arbeta på billigare egnahemslägenheter. Men i notisen tillägger man att de som stannat kvar har mycket präktiga lägenheter – hela tre rum och kök. Och det verkar inte ha varit svårt att hitta spekulanter där kolonisterna givit upp.
(SvD 1909-12-17)

Koloniseringen gick snabbare än beräknat. I juni 1909 planerades en fördubbling av Enskedekolonin enligt nytt förslag till stadsplan för östra delen av Enskede: med sjukhus, ålderdomshem, koloniträdgårdar, folkpark, och postkontor. Och i januari 1910 påbörjas ett nytt område norr om spårvägen.
(SvD 1909-06-05/7)

Men för 1910 räknar man med betydligt lugnare byggtakt, beroende på dåliga tider och storstrejkens verkningar 1909, då “Arbetarklassen har fått sina besparingssummor betydligt decimerade.”

I slutet av februari 1910 framhåller en debattör apropå ”Norra Djurgårdens bebyggande” Enskede som ett föredöme:

”Vill man lära sig konsten att utnyttja tomtvärden, så bör man icke försumma att studera de metoder, som med så stor framgång tillämpas af Stockholms stad och enskilda villastadsbolag. Hvad skulle blifvit af Enskede, om Stockholms stad icke ordnat allt för bebyggelsen, ja, t o m skaffat lån på utomordentligt gynnsamma villkor åt tomtköparna?” Speciellt imponerad är debattören med tanke på Enskedes ”relativt ogynnsamma läge och svårartade terräng.”
(SvD 1919-02-28)

I april 1911 sammanfattas att byggnadsverksamheten på Enskede har slagit väl ut, ”ehuru koloniseringen i mångt och mycket haft experimentets karaktär”. Nämnden har lyckats bygga särdeles billigt, men somliga byggnadstyper “ämnar man  för framtiden öfvergifva.” (SvD 1911-04-02)

Ändå var antalet exekutivförsäljningar just då jämförelsevis stort: “AB Trädgårdsstäder måste ropa tillbaka egna hem från sina svaga kunder och Stockholms stad återtaga de tomter som ej bebyggts inom föreskrifven tid.”

1913 öppnades konsumaffären på Stora Gungans väg. Den stängde först 1983 och var då Stockholms förorters äldsta konsumaffär. Senare har Gamla Enskede Bageri funnits där, och i januari 2018 flyttar Delselius bageri in, drivet av tredje generationens bagare.

 

 

I augusti 1911 var Enskedes friluftsbad färdigt. Det hade kostat 2000 kronor att bygga och var Stockholms kallaste: vanligen 8, sällan över 10 grader. Ändå är det fullt hus, och ”egendomligt nog hafva damerna varit i majoritet”.

Inget mer verkar ha skrivits i tidningen om friluftsbadet, däremot om Enskedes “badgropar”, som beskrivs som vattensamlingar i gamla grustaget vid Johanneshovs hållstation (spårvagn) vid slakthusanläggningen.

1911 rapporteras om flera drunkningar och tillbud, och i maj 1913 är flera insändare upprörda. Sign Spårvagnspassagerare skriver om det “skandalösa badlifvet i vattengroparna vid Enskedespårvägen“: 

“Är detta badställe af nöden för Enskedebornas välbefinnande, då må ock den det vederbör uppsätta ett högt plank rundt dessa gropar, så att den manliga nakenheten inte vidare må såra hederliga kvinnor och män, som nödgas passera platsen och ofta tom vänta där för vagnmöte en eller flera minuter.”

Och redan några dagar senare har “Möllebadandet vid Enskede tagit en bråd ände”:

“När en del badlystna personer i söndags morse kommo ut till de båda sandgroparnas vatten stod där en poliskonstapel på vakt och förhindrade hvarje  uppfriskande dopp. Från och med söndagen är det nämligen förbjudet att vidare löga sig i de diminutiva sjöarna, och åtminstone en tid framåt kommer polisbevakningen att fortsätta.”

Mest hade det varit småpojkar som badat, men (min fetning):

“konstapeln hade förut iakttagit att även äldre karlar, hufvudsakligen lösa personer, hållit till och badat i groparna samt därunder dels sprungit omkring, dels suttit och spelat kort i närheten i fullständig paradisdräkt.”

Ett år senare blir en arbetare dömd att böta 10 kr när han gjort ett försök att bada i vattensamlingen.

Många år senare minns många tjusningen just med det olovliga badandet i de så kallade Ödledammarna, där man även kunde fånga ödlor “som liknade drakar”, åka flotte. fiska och cykla på “speedwaybanan” intill. Allt var en del av det “Paradis under Globen” som Ingemar Unge beskriver  i sin bok. Unge fick in så många minnen från andra “Ödledammare”, födda mellan 1913 och 1963, att de inte fick plats i boken.

Och åtminstone en del av dem som badade där på 1950-talet gjorde det i “paradisdräkt”. Mer om det: ”Vi badade och solade”.

1913 blev Enskede en del av Stockholm. Vid årsskiftet firade man med “festligt eklärerade” villor och fyrverkeri, och på nyårsdagen var det fest i parken, med musik av Katarina folkskolas musikkår samt sång af manskör. Efter ett kort tal om Enskedes historia, musik, leven och hurrarop avslutade man stilenligt med “Du gamla du fria”.
(SvD 1913-01-02)

Gamla Enskede blev Sveriges första trädgårdsstad och är klassat som riksintresse av Riksantikvarieämbetet.

Nedan flera bilder från 2017: Butiker, Margaretaparkens minnessten och resterna av en klassisk dricksfontän.