Blåsut: från 1800-talskrog till svingård, soptipp, tunnelbana

BLÅSUTkarta1928

Del av karta ”Enskede” 1917-1930 av Hellberg, H., Hanzon, Nils, Påhlman, A.E, N. O. Olsson (CC-BY) via Stockholmskällan  

Vad betyder Blåsut egentligen? Den mest långsökta förklaringen kommer från den stora skvallersajten: ”En gammal kung skulle uppvakta sin älskarinna. Detta ledde till ramaskri i bygden där man ville att han skulle var sin drottning trogen. Så när kungen kom där med sin tårta samlades byborna och blåste ut ljusen på kungens tårta.” 

Inte lika rolig, men troligare är förklaringen i “Stockholms gatunamn” att det betyder blåsig plats eller blåsväder. Ett “skogsvachtartorp” under Hammarbygård var sen slutet av 1700-talet känt just under namnet Blåsut.

I Stockholmskällan läser jag att på 1800-talet fanns en liten lantkrog i det torpet. Läget måste ha varit bra, på krönet av den mödosamma Skansbergsbacken upp till Skärmarbrink, där man kunde behöva “pusta ut”.

1908 började Dalens idylliska koloniområde byggas, för att förse den växande arbetarbefolkningen med bostäder och rekreation, och några år senare förverkligades efter engelskt mönster trädgårdsstaden i Gamla Enskede med sina egnahem omgärdade av trevånings affärs- och bostadshus. 1909 fick man elektrisk spårvagn ända till Stora Gungans väg.

Men mellan koloniområdet och egnahemsområdet låg torpet Blåsut kvar – och förvandlades 1910 till en svingård i anslutning till Stockholms stads nya slakthus. Fläsket från Blåsut hade en triangel som varumärke och var känt för sin goda kvalitet, men stanken från tusentals grisar som bökade runt i myllan fick passagerarna på 8:ans spårvägslinje att rynka på näsan.

Blåsutsvin (2)
Blåsut 1924, Stockholms stadsmuseum 1998 (CC-BY) via Stockholmskällan.

Åtminstone enligt Stockholmskällan fraktade samma spårvagnslinje även post och paket, samt både sörjande och avlidna(!) som skulle till Södra begravningsplatsen. Fram till 1928 fraktade spårvägen också kor och grisar till slakt.

Kan det verkligen vara sant? I Svenska Dagbladets arkiv finns mera information:

“Paketbefordran å södra spårvägarna: Tre gånger om dagen skall paketfinka medfölja spårvagnen och skola paket för att medfölja vara inlämnade minst 10 min före vagnens afgång. Paket intill 50kg mottagas för befordran. Afgiften blir 10 öre för högst 10 kg, 20 öre intill 25 kg samt därefter 4 öre för hvart 10 kg.” (1909-12-04)

1905-12-28 var dock styrelserna för de båda spårvägsbolagen i Stockholm (det norra och det södra) tveksamma till inspektor G Brunssons djärva förslag om transport av avlidna personer:

“Det är naturligtvis ingen omöjlighet att då och då sätta in särskilda spårvagnar i detta syfte, men i närvarande stund torde allmänheten åtminstone icke ha någon större sympati för detta befordringssätt till den sista hviloplatsen.”

Jag hittar ingen notis om hur det gick med liktransporterna, men SvD uppmärksammade den första söndagen som spårvagnarna gick till Enskede. Trängseln var stor, och ett kåseri handlar just om att ”Idag far alla mänskor till Enskede.” Fast med vissa förhinder. En notis på samma sida känns märkligt välbekant:

SvDEnskedebanan”En kabel på den åt staden gående motorvagn afbrändes, hvarvid vagnen blef stående i skogen mellan slakthuset och staden. Den vagn, som en kvart senare kom från Enskede, fick sedan skjuta den skadade vagnen framför sig till Skanstull.

Det rådde för öfrigt villervalla beträffande Enskedetrafiken hela dagen. Spårvägens ledande hade tydligen ej vidtagit några åtgärder för att kunna tillfredsställande befordra de massor af stockholmare, som första söndagen sedan spårvägen öppnades ville profva af densamma och samtidigt bese arbetena vid Enskede. Därför gick det som det gick, och missnöje uttalades hvart man kom öfver spårvägsbolagets ringa förutseende. Förargelsen var stor och, hvad mera är, den var berättigad.”

1925 upphörde Blåsut att vara svingård, men lukten blev knappast bättre när det istället blev blev sopbränningsplats. Omgivningarna togs över av luffare och hemlösa, vilka dock tvingades maka åt sig när Sofielundsområdet började uppföras på 40-talet.

Ar 1947 förändrades Blåsut igen, fick spårvägshall och bussgarage, senare utökade med byggnader för Stockholms Spårvägars tekniska avdelning.

1950 invigdes T-banestationen Blåsut. Trots kolonistugeägarnas protester revs så på 1960-talet Dalens gamla kolonistugeområde för byggandet av moderna Enskededalen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s