I maj 2018 mindes Elisabeth: Den 24 har det gått hela 58 år sedan vi flickor i årskurs 7 dansade folkdanser på Stockholms stadion. Vi hade sytt kjolar i blå- respektive rödrandigt, beroende på om vi dansade herre eller dam. Själv hade jag en blårandig.

Vi dansade på innerplanen, två danser vad jag minns. Det ena var en Tarantella och det andra var en gammal svensk folkvisa/-dans som hette Gustafs skål. Vilken Gustaf det var man skålade med vet jag inte, men troligen någon av de svenska kungarna. Texten började :”Gustafs skål den bästa är av alla skålar, Gustafs skål den bästa skålen är….”, sen minns i alla fall inte jag något mer.

Någon mer som minns detta tillfälle?

Rune, bror till en av dansarna, har skickat in bilden från vad som verkar vara genrep på skolgården. Iförda de nya kjolarna verkar dansarna ha väldigt roligt.

Birgitta och Lena hade båda glömt att det var på Stadion vi dansade, men minns tydligt de fina randiga kjolarna – möjligen för att de själva sytt dem i slöjden. Och Palle har ett svagt minne av att grabbarna var med och sparkade boll också. Och att det var vackert väder.

Elisabeths mamma sparade programmet till vad som visade sig vara ”Skolgymnastikens dag”. Här är hela programmet, med invigning av borgarråd och allt:

Lena kollar i arkiven: Både SvD och DN skrev entusiastiskt om evenemanget. (Betallänkarna nedan går till tidningsarkiven). Det var tydligen en ambitiös premiär, men verkar ha förblivit en engångshändelse, jag hittar ingen upprepning följande år.

DN beskriver tanken med ”Skolgymnastikens Dag”: ”Helt vanliga” barn skulle få visa vad de lärt i gymnastiksalar eller på lekplaner, och ”visa sina föräldrar och syskon hur deras fysiska fostran går till.” Mer än 3000 skolbarn i alla åldrar samlades på Stadion, från småbarn i andra klass till nästan vuxna gymnasister från läroverken.

Aktiviteterna verkar ha varit strikt uppdelade: Småbarn lekte lekar, pojkarna visade hur man tränar bollspel, längdhopp och häcklöpning – och flickorna dansade graciöst, som sagt:

”I röda och blå kjolar – egenhändigt sydda i slöjden – dansade så ett par hundra flickor in på planen och visade folkdanser och amerikanska square-dances. Ett mycket uppskattat inslag.” 

DN-bilden visar en av dansarna, visserligen från Tallkrogen, men likadan kjol verkar hon ha. Och brett skärp, förstås. Det hade man på den tiden. Det är väl vi andra som skuttar där i bakgrunden. I vad som ser ut som sockiplast(?).

SvD skrev att borgarrådet inledningsvis uttryckte en förhoppning om att bristen på gymnastiklokaler i Stockholmsskolorna skulle försvinna under sextiotalet. Och fortsätter (min fetning):

”Att fritidsgymnaster, Solflickor, Sofiaflickor och suveränt eleganta Hammarbygymnaster är topptrimmade ungdomar, det visste vi förut, men hur väl Gudrun Thorson kunnat samträna sina hundratals folkdansflickor, kunde vi inte ana. Just den truppen var kanske kvällens blåvitröda clou med rapp amerikansk ”Patty Cake”, eldig italiensk ”Tarantella” och taktfast svensk ”Gustafs skål”.

Tänk att vi var så bra! Utan att ens minnas det efteråt? Lustigt nog nämns ingen publiksiffra, men läktarna verkar välbesatta, och det kan väl inte bara vara föräldrar?

Nedan dansar barn på Skansen Gustafs skål, som tydligen var Bellmans hyllningssång till Gustaf III. De sjunger ”Gustafs skål, den bäste kung som som Norden äger”, men jag minns samma text som Elisabeth – och texter brukar jag komma ihåg. Kanske man tonade ner det rojalistiska något? Eller också sjöng vi helt enkelt fel.