Mysteriet vid tunnelbanebygget 1951 – och dess lösning 60 år senare


Gunnar berättar: Byggandet av tunnelbanestationen vid Sockenplan tog sin rundliga tid. När bygget nästan var klart skulle man lägga på grus och sand överst innan man kunde fästa de stora betongskydden. Vi småkillar tyckte det var kul att gå och skräpa i sanden och ibland kunde vi hitta benbitar. Bland annat hittade vi ett skulderblad som vi lekte med utan att veta riktigt vad det var för något. Det slutade med att vi kastade det i en papperskorg som var fäst vid en tall på den lilla vändplanen som fanns där.

Skulderblad (CC BY-SA 3.0) via Wikipedia

Det där skulderbladet har av någon anledning inte lämnat mig utan jag har då och då grubblat över varifrån det kom. Vid ett tillfälle ringde jag till SL för att fråga varifrån sanden som användes hade kommit, men det blev ett negativt svar. Men denna fråga fick ett lösning för tio-femton år sedan.

Då reparerade man plattformarna vid Sockenplan och Svedmyra, och vid Svedmyras station hittade gubbarna mänskliga benbitar som man uppmärksammade polisen och massmedia på. Det blev skriverier om ifall detta fynd kunde vara ett mordoffer, och jag tog givetvis kontakt med polisen för att berätta om mitt fynd i början av 50-talet.

När man väl utredde fyndet så visade det sig att sanden som användes hade man tagit bland annat från kolerakyrkogården vid Gullmarsplan. Ergo mitt fynd var alltså från en begravd avliden kolerasjuk.

Så fick jag äntligen lösningen på detta mysterium. Jag talade med en skolkamrat som hade bott i Stureby och hon berättade att även hon hade hittat benbitar i sanden när denna station anlades. /Gunnar

Även media bevakade som sagt skelettfyndet 2011.
Expressen skrev den 25 mars:

Byggarbetare fann skelett under perrong.
Vi har inlett en förundersökning om mord, säger Karin Solberg på polisen Söderort.

Tunnelbanestationen Svedmyra i södra Stockholm ska renoveras, men i går på förmiddagen tvingades byggarbetarna avbryta grävarbetet. Någon meter under perrongen hittade de delar från vad som troligtvis är en människa.

Det var käkben med tänder och höftben, i princip ett komplett skelett, och det måste ha hamnat där antingen när stationen byggdes eller vid någon senare renovering, säger en av byggarbetarna.

Tunnelbanestationen byggdes i början av 1950-talet. Om det rör sig om ett mord så kan det därför vara preskriberat för länge sedan.

Vi får avvakta en djupare teknisk undersökning och se vad resterna kan ge för vägledning, om man kan fastställa ålder, kön och när det hamnade där, säger Karin Solberg.

Samma dag rapporterade Sveriges Radio (som även nämner tipsen från Gunnar och hans kompisar):

De skelettdelar som igår hittades vid ett schaktarbete vid Svedmyras tunnelbana är förmodligen mycket gamla. Igår inledde polisen en förundersökning om mord, men nu tyder de mesta på att skelettdelarna kommer från en gammal kyrkogård.

Vår kriminaltekniker, som också är utbildad osteolog och arkeolog, har tillsammans med kollegor tittat på skelettdelarna och kommit fram till att det rör sig om skelett från tre personer, ett barn och två vuxna, och att de säkert är ganska gamla, berättar Karin Solberg.

Till Söderortspolisen har det kommit en rad tips från personer som var barn under den här tiden då den här tunnelbanan byggdes, och de kom hem med skelettdelar därför att den schaktningsmassa som användes hämtades från något kyrkogårdsområde, så det skulle kunna vara en tänkbar förklaring.

Utredaren kommer nu att titta närmare på materialet och bestämma om det ska göras en så kallad kol 14-datering av benresterna, för att kunna tidsbestämma dem närmare.

Karin Solberg är närmast lättad över beskedet att det kan röra sig om gamla benrester. Ja, jag hoppas ju att det kanske är det som är svaret, så att det inte behöver startas någon mordutredning, utan att det är just ett väldigt gammalt skelett eller gamla skelettdelar som har kommit i dagen, säger hon.

Vid samma reparationsarbeten 2011 hittade en byggnadsarbetare tre dödskallar bland schaktmassorna vid Globens station.

På 30-talet när Hammarbyhöjden byggdes lär det också ha hittats skelettdelar, som man tvingades hålla tyst om för att inte skrämma bort de nya hyresgästerna. De kom troligen från Galgbacken, Stockholms största och sista offentliga avrättningsplats, som en gång låg där.

De avrättade fick nämligen inte begravas i vigd jord (med möjlighet att komma in i paradiset), utan grävdes ner på på avrättningsplatsen som en ytterligare skärpning av dödsstraffet. Här kan man läsa mer om Galgbacken och Kolerakyrkogården.

13 reaktioner på ”Mysteriet vid tunnelbanebygget 1951 – och dess lösning 60 år senare

  1. Det är så roligt att du Gunnar berättar. Själv bodde jag på Sockenvägen 373, och har mycket minnen från tiden.

    Gilla

    1. Kul att du sett vad jag skrivit om min tid på Sockenvägen 371. Nu vet jag inte under vilken period du bodde där men det vore kul att få veta, Den ålder som jag bodde där var ju den typiska killåldern dvs tjejer umgicks man inte för de hade ju tjejbaciller och de ville man inte få på sig. Det var också en pest att sitta bredvid en tjej i skolan ja du förstår.

      Gilla

  2. Även mina kompisar berättade att de hört om andra skolungar från Nytorp som hittat skelettdelar vid Blåsut. Var ju litet läskigt, tyckte jag. Själv var jag aldrig med om att se/hitta några delar, trots att vi letade i grusmassorna uppe på platån vid Blåsut, där tågen ställdes. Som jag minns det talade vi redan då om att skelettdelarna kom från någon kyrkogård. Detta var i början av 50-talet.

    Gilla

  3. Jag är själv uppvuxen i Blåsutområdet men hörde aldrig något om skelettdelar. Jag minns när man byggde Stationen vid Blåsut och hur spårvagnen linje 8 körde ner bakom vårat hus mot Sofielundsvägen och stationen som låg där innan spårvagnen svängde över rondellen mot Nynäsvägen. Något som jag också minns var när ett soldatförband stannade i slakthus skogen och satte upp sin tross i gropar som de grävde ut i sanden. De groparna använde vi barn sedan när vi byggde våra kojor. På den tiden sprang man lätt över Nynäsvägen vilket man inte längre kan göra. Vi flyttade till en lägenhet på Pastellvägen 40. Det måste ha varit 1944. På den tiden fanns det fullt med butiker i området och många barn. Jag tror att det fanns 5, 6 mjölk affärer och på Pastellvägen/Artistvägen fanns en tobaksaffär som höll ut längst av alla men för något år sedan stängdes och byggdes om till lägenhet och där mittemot låg Olssons mjölk. Runt hörnet i punkthuset låg Konsum som var uppdelad i två avdelningar. Det var en chark avdelning och på andra sidan väggen låg speceri där det luktade nymalet kaffe. Högst upp på Skärmarbrinksvägen låg en favorit, Thors husgeråd som också sålde lite leksaker.

    Gilla

    1. Vi bodde 1946-58 granne med Thors. Efter vad jag hörde hade man använt det som skulle blivit vår lägenhets sovrum till affärsförråd, så vi bodde i en etta med småningom tre barn. Länkar till sidan där jag la in en bild från oss i bil utanför Thors (o intilliggande Helmstedts sybehör).

      Vi handlade i kvartersbutikerna

      Gilla

      1. Sybehörsaffären kommer jag väl ihåg och lite längre ner på gatan vid gaveln så låg det en mjölkaffär. Var det ni som hade den lilla svarta pudeln i slutet av 50-talet? Vi var tre barn och våra föräldrar som från början bodde på Pastellvägen innan vi 1953f flyttade till Blåsutvägen 51. Jag vet inte varför vi flyttade dit men det var väl närmare till T-banan. Pappa var alltid sent ute för att hinna till jobbet. På Pastellvägen bodde Thomas Hj som mest av allt gilllade att cykla. Jag minns en söndag eftermiddag då han föreslog att vi två skulle cykla till Nynäshamn. Sagt och gjort så gjorde vi det utan mat eller pengar. När vi kom till Årstahavsbad som var öde vid den här tidpunkten på hösten så insåg vi att vi måste vända hemåt igen för det var mörkt och någon belysning hade vi inte på våra cyklar. Det var ganska läskigt samtidigt som vi var väldigt hungriga. Jag kommer nu inte riktigt ihåg men det kom en Södertörnsbuss som tyckte synd om oss och han plockade upp oss tillsammans med våra cyklar så att vi kom hem igen.
        En annan kamrat i huset ,”skräddarbenke” gjorde en dokumentär som gick i SR p1 i början av 90-talet och som handlade om ”Vad hände med Kasper” som var Thomas pappa. När Thomas mamma dog 1959 så tappade Kasper fotfästet och blev en utslagen människa. Han hittades mördad vid jultid 1975 på ett ungkarlshotell på söder. Kasper var en härlig typ när han var nykter. Han var egentligen jazzmusiker och han turnerade flera gånger med Knäppupp/Povel Ramel . En skiva som jag vet att han förekommer i är balladen om Eugen Kork. Där sjunger man om var Kasper står på båten, Kasper står där nej Kasper står där osv. Om ni kommer ihåg. Ett fint minne som jag har av Kasper det var när jag var tillsammans med en tjej på Skärmarbrinksvägen 6. Kasper var god vän med familjen och flera gånger så brukade han ta med sin klarinett och spela. Det härliga minnet var när han spelade Petit Fleur med bravur.
        Jag har berättat om det här för Thomas och jag pratade med honom en vecka innan han avled 2002 efter en hjärtoperation.
        En annan berättelse är när det en dag stod ett havererat bombplan på vägen framför skrothandlaren. Vi barn trodde att det säkert hade störtat där under natten. Skrothandlaren hade sitt skjul vägg i vägg med gatukontorets stall med arbetshästar. det var på den tiden som man använde hästar för att sopa gator och ploga snö. När kan detta ha varit?
        Jag tror i slutet av 40-talet.

        Gunnar C

        Gillad av 1 person

          1. Skrothandlaren hade sitt skjul alldeles intill Kemter´s hönsgård och där låg även stallet med arbetshästarna. På den tiden fanns det också koloniträdgårdar längs med Enskedevägen fram till Elverkets röda tegelbyggnad. En sak som jag inte har något minne av. T-banan eller spårvagnen startade från slussen för att sedan delas vid nuvarande Globen. En del (linje 19) fortsatte en bit längs med nuvarande tvärbanan mot Örby folkskola där spårvagnen vände. Linje 8 åkte ner på banvallen genom Slakthusskogen mot Sofielundsplan och sedan Nynäsvägen utåt. Det här var innan man byggde den nuvarande T-banan mot Hökarängen/Farsta.

            Gilla

          2. jag kommer ihåg att man kunde se spårvagnar på spåret genom skogen. Det finns en bild på Stockholmskällan som är tagen 1931 med en spårvagn vid hållplatsen där Kemter står med sina gäss. Jag minns ur eget minne hur 8:an stannade på Nynäsvägen vid torget i höjd med Enskedekvarn och torghandeln där mamma köpte våra grönsaker. Spårvagnen fortsatte mot Sockenvägen där den svängde vänster mot Gamla Tyresövägen och in i villaområdet mot ändhållplatsen.
            Jag själv är född i december 1943 i Engelbrekt och vi flyttade till Enskede 1944. Jag började skolan i Enskede vita och sedan blev det Nytorps skola.

            Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s