Vi handlade i kvartersbutikerna

Lena minns: Vi  handlade på Wahlbergs Livs tvärsöver gatan. På hitta.se  (där jag hämtat bilderna) ser jag att det fortfarande finns affärer i min barndoms kvarter – eller åtminstone restauranger och företag. På femtiotalet fanns det mesta av det vi behövde i denna gatukorsning.

 

Blåsutv-shops2

Vårt hus är det till vänster. På kortsidan låg en kemtvätt med stora fräsande strykmaskiner. Där jobbade män med uppkavlade skjortärmar, det var jättevarmt och luktade väldigt speciellt därinne. Åtminstone på sommaren stod dörren öppen så att ångorna bolmade ut (vilka ångor? kan man undra). Vi kikade nyfiket in, när vi inte bollade tvåbolls bondtolva mot väggen utanför eller plockade av vresrosens blomblad och låtsades att det var läppstift.

På kortsidan till huset mittemot låg Bratts konditori med bageri. En sommar var en tjej där på besök, som jag blev lite kompis med. Hon åt så mycket kaffebröd att hon fick sura uppstötningar, minns jag avundsjukt. Jag fick också smaka, men inte riktigt så mycket.

Blåsutvägen-shops

Tvärsöver gatan låg i huset till vänster Wahlbergs mataffär. Av hygieniska skäl (tror jag) var den uppdelad i två delar. I den ena avdelningen såldes mjölkprodukter och i den andra övrig mat. Man fick alltså köa två gånger för att handla över disk, men det gjorde inget, för det var bara hemmafruar som handlade, eller möjligen skickade barn, båda med gott om tid. Dessutom fanns ett fönster vid fiskdisken (var låg den?) på vars glasruta det ständigt rann vatten, utan att jag kunde begripa vart det tog vägen.

Vi handlade ofta hos Wahlbergs, jag tror för att det gick att handla “på krita” där. Handlaren noterade i sin stora bok, och sen betalade mamma när lönen kom. Det var nog lite skämmigt att handla så, det är antagligen därför jag minns det. Längre ner på gatan låg Konsum, men jag har inga minnen inifrån den affären. Däremot minns jag hur mamma räknade ihop kvittobuntarna hon sparat i kopparbunken för att få återbäring. Fick man det även hos privathandlaren, tro?

I huset till höger låg tobaksaffären (Sigfridssons?). Den hade galler för fönstret och utanför stod en brun låst låda med levererade tidningar. Till tobaks skickade mamma mig ibland för att köpa kvällstidningen och John Silver utan filter. Men om jag höll mig tyst och stillsam kunde jag också få läsa i fred ganska länge i tidningsställets tidningar, omgiven av den goda doften av tobak och trycksvärta, och lyssnande till småpratet när kunder handlade eller lämnade in stryktipset.

Skärmarbrinksv-shops-b

I port nummer nummer 1 bodde vi. Nedan ser man hur det såg ut i slutet av 40-talet, när vi fick skjuts till Centralen för att åka familjesovvagn till mormor och morfar i Piteå. Observera att jag sitter i bilens framsäte, på mammas knä. Säkerhetsbälten var inte uppfunna än.

Enskedebil46

Längst till vänster, på hörnet, låg som sagt kemtvätten, närmast porten fanns Zarahs hattaffär. Zarah var lite exotisk, inte bara på grund av namnet: Hon var “modist”, kom från ett annat land och var, som jag minns det, alltid klädd i svart. Jag var inne och pratade med henne ibland och kollade in hattarna på sina ställningar, men framför allt minns jag den spännande reklamskylten i hennes fönster med lysande bokstäver, som snurrade runt. Vad det stod på skylten vet jag inte.

På andra sidan  porten låg Thors leksaker och bohag. Det står ”Husgeråd Glas” på skylten. Vi  bodde på nedre botten till höger, och det som skulle ha varit vårt sovrum tillhörde istället affären. Vi bodde alltså i vad jag tror var portens enda enrummare – och det gjorde vi tills vi hunnit bli fem personer. Mamma och pappa tyckte som nygifta att det var för stort med en tvåa, och sen slog bostadsbristen till. Fast jag minns hur mysigt det var att somna i kökssoffan medan man lyssnade till de vuxnas prat.

Thors hade allt möjligt. Vad mamma köpte där vet jag inte, men vi flickor köpte filmisar i små buntar som vi sen sorterade och satte gummisnodd om. Och så bytte vi med varann, för det var olika vilka man samlade på. Doris Day fanns det så många av att det blev inflation och man fick betala med flera för en Audrey Hepburn. Hos Thors köpte jag också med sparade pengar en fin present till mamma: En porslinsfågel med gul kam och ljusblå och rosa fjädrar. Jag var själv imponerad över min fina present som sen stod på bokhyllan i alla år.

Efter Thors låg Helmstedts sybehörsaffär: Gammaldags glasdisk med många lådor, hyllor med bland annat damunderkläder (tror jag) täckte väggarna. Jag förundrades över mammas goda affärer när hon fick både det hon köpt och mer pengar än hon lämnat: alltså flera mynt i utbyte mot en ensam sedel.

I Svenska Dagbladets arkiv hittar jag nu en strumpannons från december 1954. En av många annonsörer  är ”Anny Helmstedt Strump- Garn”, Skärmarbrinksvägen 3. Observera instruktionen om hur man ska knäppa den nya elastiska 3V-strumpkragen för att få sömmen precis mitt bak.

 

Alltså: livets nödtorft – och lite till. Allt fanns i vårt kvarter i Enskede.


Vilka var dina kvartersbutiker? Eller minns du något HELT annat? Skriv en kommentar nedan eller mejla oss på ”Vad minns du?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s