Gunnar C har berättat: Jag är född i december 1943 i Engelbrekt och 1944 flyttade vi till Enskede. Småningom började jag skolan i Enskede vita, och sedan blev det Nytorp.

Jag minns när man byggde stationen vid Blåsut och hur spårvagnens linje 8 körde ner bakom vårat hus mot Sofielundsvägen och stationen som låg där innan spårvagnen svängde över rondellen mot Nynäsvägen. Man kunde se spårvagnar på spåret genom skogen och jag minns hur 8:an stannade på Nynäsvägen vid torget, i höjd med Enskedekvarns bio och torghandeln där mamma köpte våra grönsaker. Sen fortsatte den mot Sockenvägen där den svängde vänster mot Gamla Tyresövägen och in i villaområdet mot ändhållplatsen.

T-banan eller spårvagnen startade från Slussen för att sedan delas vid nuvarande Globen. En del (linje 19) fortsatte en bit längs med nuvarande tvärbanan mot Örby folkskola där spårvagnen vände. Linje 8 åkte ner på banvallen genom Slakthusskogen mot Sofielundsplan och sedan Nynäsvägen utåt. Det här var innan man byggde den nuvarande T-banan mot Hökarängen/Farsta.

Här kan man läsa mera om den mångsidiga Enskedebanan med karta över stationerna.

Något som jag också minns var när ett soldatförband stannade i slakthusskogen och satte upp sin tross i gropar som de grävde ut i sanden. De groparna använde vi barn sedan när vi byggde våra kojor. På den tiden sprang man lätt över Nynäsvägen vilket man inte längre kan göra.

Lägenheten vi flyttade till låg på Pastellvägen 40. Det måste ha varit 1944. På den tiden fanns det fullt med butiker i området och många barn. Jag tror att det fanns 5, 6 mjölkaffärer, och på Pastellvägen/Artistvägen fanns en tobaksaffär som höll ut längst av alla, men för något år sedan stängdes och byggdes om till lägenhet.

Mittemot den låg Olssons mjölk och runt hörnet i punkthuset låg Konsum som var uppdelad i två avdelningar. Där fanns en charkavdelning och på andra sidan väggen specerier, där det luktade nymalet kaffe.

Högst upp på Skärmarbrinksvägen låg en favorit, Thors husgeråd, som också sålde lite leksaker. Bredvid Thors låg Helmstedts sybehörsaffären som jag också kommer väl ihåg, och lite längre ner på gatan vid gaveln låg det en mjölkaffär.

Alldeles nedanför det vi kallade Ödledammarna (som låg mellan nuvarande Globen och Slakthuset) hade farbror Kemter gäss, höns och kaniner. Intill hans gård låg skrothandlarens skjul och där fanns även stallet med arbetshästarna. Det var på den tiden som man använde hästar för att sopa gator och ploga snö. När kan detta ha varit? Jag tror i slutet av 40-talet.

En dag stod det ett havererat bombplan på vägen framför skrothandlaren. Vi barn trodde att det säkert hade störtat där under natten.

Vi var tre barn och bodde med våra föräldrar först på Pastellvägen, från 1953 på Blåsutvägen 51. Jag vet inte varför vi flyttade dit men det var väl närmare till T-banan. Pappa var alltid sent ute för att hinna till jobbet.

På Pastellvägen bodde Thomas Hj som mest av allt gilllade att cykla. En söndag eftermiddag föreslog han att vi två skulle cykla till Nynäshamn. Sagt och gjort: Vi gav oss iväg, utan mat eller pengar. När vi kom till Årsta Havsbad, som var öde vid den här tidpunkten på hösten, insåg vi att vi måste vända hemåt igen. Det var mörkt och någon belysning hade vi inte på våra cyklar. Det var ganska läskigt samtidigt som vi var väldigt hungriga. Jag kommer nu inte riktigt ihåg detaljerna, men det kom en Södertörnsbuss som tyckte synd om oss och plockade upp oss tillsammans med våra cyklar så att vi kom hem igen.

En annan kamrat i huset,”skräddarbenke”, gjorde en dokumentär som gick i SR p1 i början av 90-talet och handlade om ”Vad hände med Kasper?”

Kasper var Thomas pappa. När Thomas mamma dog 1959 så tappade Kasper fotfästet och blev en utslagen människa. Han hittades mördad vid jultid 1975 på ett ungkarlshotell på Söder.

Kasper var en härlig typ när han var nykter. Han var egentligen jazzmusiker och turnerade flera gånger med Knäppupp/Povel Ramel. En skiva som jag vet att han förekommer i är balladen om Eugen Kork. Där sjunger man om var Kasper står på båten: ”Kasper står där, nej Kasper står där” osv. Om ni kommer ihåg.

Ett fint minne som jag har av Kasper är när jag var tillsammans med en tjej på Skärmarbrinksvägen 6. Kasper var god vän med familjen och flera gånger så brukade han ta med sin klarinett och spela. Det härliga minnet var när han spelade ”Petit Fleur” med bravur.

Jag har berättat om det här för Thomas och jag pratade med honom en vecka innan han avled 2002 efter en hjärtoperation.

Om Frans Casper Hjukström skriver Wikipedia:

Född 10 september 1911 i Sorsele, död 25 december 1976 i Enskede, var en svensk kompositör och musiker (saxofon, klarinett).

Han medverkade på ett otal olika grammofoninspelningar med svenska jazz- och dansorkestrar under ledare som Sam Samson, Thore Ehrling, Emil Iwring, Thore Jederby, Miff Görling, Erik Frank och Simon Brehm. Han ackompanjerade även artister som Alice Babs och Povel Ramel. 1941 gjorde han en serie jazzinspelningar med sin egen sextett och ingick flera år i jazztidskriften Estrads årligen utsedda ”elitorkester”.

Bilden visar Casper Hjukströms sextett under en skivinspelning hösten 1941.

Hela texten finns hos Povel Ramel-sällskapet som skriver:

”Balladen om Eugen Cork.
Text och musik: Povel Ramel, 1954. Ett av succénumren i andra knäppuppen, DENNA SIDA UPP, 1954-55. Povel sjöng och den s.k. sjöbusekören (Tosse Bark, Pekka Langer och Oscar Rundqvist) kontrade. Texten nedan är så som den framfördes i föreställningen.”

Efter Povels sång skulle Sjöbusekören falla in med: ”Det var alla glada gossarna som slogs och tog ett glas” – men i föreställning urartar det allt mer och slutar:

Där stod Knasper, där stod Spink!
Där stod Stursk och trimmern Fink!
Nej, där stod Knasper! Där stod Spink!
Där stod Stursk och trimmern Fink!
DÄR stod Knasper, DÄR stod Spink!
Nej, där stod Knasper! Där stod Spink!
Nej, DÄR stod Knasper! Knasper stod DÄR!
(SAMMELSURIUM!)

Hela balladen om Eugen Kork finns förstås på Youtube: