Gunnar B berättar: Jag bodde på Sockenvägen 371, dit familjen flyttade 1944. Det första året har jag inga minnen av men sedan! Vårt hus hade ingångar från ”skogssidan” dvs inte mot gatan som vanligt.

Närmast huset låg en potatisåker som jag tror gick från Enskedevägen till Handelsvägen, men på andra sidan potatisåkern började ett litet skogsparti som var något av ett eldorado för oss ungar.

Här fanns allt: klätterträd, skidbacke, utkiksberg och ställen där vi kunde plocka blåbär. Eftersom jag cyklar förbi rätt ofta kan jag konstatera att mitt klätterträd, en stor ek, har vuxit till sig – och visst blir jag sugen att klättra upp.

Toppen på utkiksberget gav en fin utsikt över omgivningarna och mot norr fanns en fin slipad häll. Från toppen fanns ett litet stup som slutade i en gräsyta där jag såg en trollerigubbe som samlat barnen omkring sig för att visa sina konster. Där satt vi barn och beundrade allt han gjorde.

På baksidan av bergknallen fanns en del tallar och så mycket blåbär att vi kunde fylla en emaljmugg med bär och ta hem. Eget plockat smakade hur gott som helst. Vid ”skidbacken” fanns en liten en, som står kvar än, om än mycket större, och vid dess fot kunde vi plocka smultron. Den här skidbacken är idag nästan helt igenvuxen, men här tillbringade vi hela dagarna.

En bit bort ungefär vid det branta stället fanns några fina stenar där vi anlade ett skidhopp, gupp, för vi ville ju kunna hoppa som man gjorde vid den stora hoppbacken borta vid skolan.

Bilden nedan visar Hans-Görans hembyggda hoppbacke vid Pastellvägen.

Eftersom det hade varit en åker här så fanns där givetvis ett dike längs hela vår bergsknalles nedre del. Här brukade jordgetingarna bygga sitt bo och vilka strider vi förde med dessa på sensommaren ilskna getingar! Vi stoppade ner pinnar i hålet och ut kom ett stort antal getingar och då fick vi eld i baken. Men vi klarade oss aldrig utan några getingstick.

Utkikstoppen var kul på kvällarna när vi stod och tittade ut över Enskede. Då kom det ofta något flygplan som skulle landa på Bromma, och vi stod där med våra ficklampor och lyste upp mot planet. Vi hoppades att vi skulle få ett plan att landa.

Ja ja vad längtar inte barn efter. Ni har man tyvärr förstört mitt barndoms eldorado med att bygga en skola på toppen av berget. Och jag har även sett skisser på att man vill bygga några punkthus nere på gräsytan…

På Google ser huset nu ut så här:

---

Vi är många som minns lekarna i skogarna och bergen mellan husen i Enskede. Åtminstone tyckte vi då att det var riktiga skogar och berg…

Lenas ”kök” i bergknallen vid nuvarande Blåsutparken är fortfarande kvar (även om det verkar ha krympt). I samma område åkte Larsa skidor och kälke – och insåg hur väl han trivdes i skogen.

I skogen bakom Susannes hus på Pelargatan fanns till och med sandlåda och sittbänkar. Och så några stora stenblock som man kunde använda som lekstuga. Britas skog och kälkbacke låg bakom huset på Pastellvägen i skogen bakom huset. Det var också där Hans-Göran hade sin hoppbacke.

Här kan man läsa mer om krigstidens potatisodling i Enskede: Under ransoneringen gav koloniträdgårdarna ett välkommet bidrag till matförrådet. För dem som inte hade någon trädgård upplät Stockholms stad s k potatislotter.

Enligt Enskede-Årstas Hembygdsföreningens årsbok 2016 fanns det under krigsåren 16 potatislotter vid Sockenvägen mellan Enskedevägen och Handelsvägen, dessutom 19 stycken vid Sockenplan. Och i hela Årsta-Enskede fanns drygt 100 lotter. De flesta var på 200 kvm och kostade 5 kronor per år och lott. De fanns kvar även ett tag efter kriget, men 1950 hade alla odlare sagts upp – många trots högljudda protester.

Överbild: Blåbärsblom av SiberianJay, (CC BY-SA 4.0) via Wikimedia.