Med spårvagn och tunnelbana mot den moderna förorten

Mitt under kriget beslöts att Stockholm skulle få tunnelbana. Man lämnade tanken på att Stockholm skulle växa i form av nya trädgårdsstäder. Istället skulle nya förorter växa fram längs tunnelbanelinjer. Den gröna linjen invigdes den 1 oktober 1950 och gick mellan Slussen och Hökarängen. De nya moderna förorterna var på gång.
Fortsätt läsa Med spårvagn och tunnelbana mot den moderna förorten

Till minne av barnrikehusens vicevärdinna

I åtminstone ett barnrikehuskvarter fanns en ”vicevärdinna”, med uppgift ”lära folk att bo”. Många av familjerna kom från träkåkar med utedass, och förstod sig inte på nymodigheter som badkar, gasspis och tvättmaskin. Vicevärdinnan gjorde även hembesök och uppvaktade myndigheter när det behövdes. Då tog hon ofta parti för hyresgästerna, som ofta verkade betrakta henne som en sträng men rättvis mamma.
Fortsätt läsa Till minne av barnrikehusens vicevärdinna

Folkhemmets “barnrikehus” – vad var det egentligen?

Den vanligaste lägenhetsstorleken för barnrikehusens “mindre bemedlade familjer med minst tre barn” var 2 rok. Hyrorna var låga och till skillnad från många andra hade lägenheterna bad- eller duschrum. Många ville flytta dit, men det skedde under ordnade former, och kontrollen verkar ha varit ganska hård – även efter inflyttning. Och det hände att barnen retades som ”Myrdalsungar”.
Fortsätt läsa Folkhemmets “barnrikehus” – vad var det egentligen?

Det svenska folkhemmet – på gott och ont

Många verkar längta tillbaka till det som kallas det svenska folkhemmet. I efterhand kan det vara lätt att bara minnas idyllen. Men i folkhemmet ville man inte bara ge barnfamiljerna fri sjukvård, skollunch, barnomsorg och bättre bostäder. Man ville även “höja kvaliteten hos folkmaterialet”, bland annat genom tvångssterilisering. Så tänkte man på det som kallas den “gamla goda” tiden.
Fortsätt läsa Det svenska folkhemmet – på gott och ont