Koloniträdgårdarna – till nytta och nöje
Koloniträdgårdars användningsområden: för ”sinnets höjande”, livsmedelsproduktion och semesterfirande.
Fortsätt läsa Koloniträdgårdarna – till nytta och nöje
Kategori: Bakgrund
Modernt förortsboende på 40- 50-talet
I takt med att tunnelbanan byggdes ut växte de nya förstäderna fram, med funktionella bostäder och moderna kök.
Fortsätt läsa Modernt förortsboende på 40- 50-talet
Med spårvagn och tunnelbana mot den moderna förorten
Mitt under kriget beslöts att Stockholm skulle få tunnelbana. Man lämnade tanken på att Stockholm skulle växa i form av nya trädgårdsstäder. Istället skulle nya förorter växa fram längs tunnelbanelinjer. Den gröna linjen invigdes den 1 oktober 1950 och gick mellan Slussen och Hökarängen. De nya moderna förorterna var på gång.
Fortsätt läsa Med spårvagn och tunnelbana mot den moderna förorten
Gamla Enskede: Sveriges första trädgårdsstad
I början av 1900-talet byggdes Sveriges första trädgårdsstad. I det vi nu kallar Gamla Enskede byggdes bostäder som arbetare och lägre tjänstemän skulle ha råd med, bland annat genom att bidra med eget arbete. Det skrevs mycket i tidningarna om experimentet.
Fortsätt läsa Gamla Enskede: Sveriges första trädgårdsstad
Blåsut: från 1800-talskrog till svingård, soptipp, tunnelbana
Blåsut skogvaktartorp är känt sen 1700-talet. På 1800-talet låg här en liten lantkrog, 1910-25 var det en svingård som levererade djur till Slakthuset, därefter sopbränningsplats ända till 40-talet. Sen kom spårvagnshall, T-bana och modern bebyggelse.
Fortsätt läsa Blåsut: från 1800-talskrog till svingård, soptipp, tunnelbana
Galgbacke och kolerakyrkogård: 1600- till 1900-tal
Johanneshov har en mörk historia: Här låg Stockholms sista galgbacke, med avrättningar ända till 1862. Inte långt därifrån ligger Kolerakyrkogården, med offer från tre epidemier och soldater döda i ”Lantvärnssjukan”.
Fortsätt läsa Galgbacke och kolerakyrkogård: 1600- till 1900-tal
Till minne av barnrikehusens vicevärdinna
I åtminstone ett barnrikehuskvarter fanns en ”vicevärdinna”, med uppgift ”lära folk att bo”. Många av familjerna kom från träkåkar med utedass, och förstod sig inte på nymodigheter som badkar, gasspis och tvättmaskin. Vicevärdinnan gjorde även hembesök och uppvaktade myndigheter när det behövdes. Då tog hon ofta parti för hyresgästerna, som ofta verkade betrakta henne som en sträng men rättvis mamma.
Fortsätt läsa Till minne av barnrikehusens vicevärdinna
