Efter att ha berättat om hur det var att bo i en liten stuga anno 1970 gjorde jag ett nostalgiskt återbesök. Det hade byggts en del i omgivningarna sen jag bodde där, och stugan var borta. Men den låg alltså bakom det vita huset som såg i stort sett oförändrat ut.

Vägen till tunnelbanan såg i alla fall ut precis som då. (Se bild högst upp). Där gick jag varje dag och tittade på Stureby Vårdhems vackra gamla hus, utan att veta mera än att en del av dem som bodde där (smyg)köpte öl i vår Konsumaffär och att en gammal tant därifrån en dag satte sig i vår hyresvärds bil och ville ”åka hem”.

Vid infarten till ”min” gata finns nu en skylt om att här ligger Stureby sjukhemsområde med Finskt Äldrecentrum, Gamlebo och Tussmötegården – men inget av det verkar ligga i de gamla husen.

Jag blev nyfiken och ville veta mera. I SvD från den 13 december 1935 kan jag läsa om det då nya vårdhemmet: ”Fattigvården slopar åtta anstalter. Vårdtagarna i modern miljö vid Stureby.”

”Det nya vård- och försörjningshemmet vid Stureby, som säges bli världens modernaste fattigvårdsanstalt, öppnas på nyåret.” I samband med det tänkte man lägga ner inte mindre än sju gamla vårdhem samt ålderdomshemmet vid Årsta, ”som i sitt nuvarande skick är godkänt endast för tiden fram till Sturebyhemmets öppnande, och troligen kommer att byggas om till en filial till vårdhemmet Högalid”. De övriga vårdhem man planerade att stänga låg alla inne i stan: på Bondegatan 32, Tjärhovsgatan 28 och 11, Kungsholmsgatan 59, Lilla Gråbergsgatan 1, Lilla Nygatan 21 och Åsögatan 141.

Tillsammans hade de utdömda anstalterna (inkl Årsta) 669 platser, i Stureby skulle det bli 710, varav 374 för försörjningstagare och 336 för kroniskt sjuka. Därtill kom de 258 platserna för åldringar på Gammelbyns ålderdomshem, som ligger strax intill, stod klart 1930 och skulle nu stå under samma förvaltning som Sturebyhemmet. Även läkarvården skulle bli gemensam: två läkare, varav den ene ”får överläkares ställning och avlöning”, samt 146 ”övriga befattningshavare”. Man förstår att ålderdomshemmet och vårdhemmet var traktens största arbetsgivare.

Bland moderniteterna fanns avdelningar för bad, massage, ljusbehandling och ”möjligen även röntgenundersökning.”

Först skulle de kroniskt sjuka flytta in i det nya hemmet, därefter ”försörjningstagarna”. ”Detta senare klientel skall här som på andra försörjningshem sysselsättas med arbete”. För kvinnorna fanns vävstolar och symaskiner, för männen snickeri-, måleri- och tapetserarverkstäder. Och så fanns det förstås arbete i parken och tvättinrättningen, som skulle användas även av Rosenlunds och ev Sabbatsbergs ålderdomshem.

Sturebyhemmet och Gammelbyn fick gemensam telefonväxel, gemensam predikant och gemensam organist. I samlingssalen för predikningar, föredrag och samkväm fanns även ”biografmaskineri”. Och så hade man egen radio för att kunna lyssna på predikningar, musik och anföranden i samlingssalen. ”Även vanliga rundradioprogram kan inkopplas.”

Den 5 april 1936 var det dags för invigning av vårdhemmet, som då varit i bruk sen årsskiftet. Sammanlagt 14 nya byggnader hade vuxit upp omedelbart intill Gammelbyns ålderdomshem och SvD skrev: ”Det gamla fattighuset är nu ett minne blott”.

Den storstilade invigningen ägde rum i den cirkelrunda samlingssalen (”Rotundan”) i närvaro av bland många andra kronprinsparet, vår nuvarande kungs föräldrar: kronprinsessan Sibylla och kronprinsen Gustaf Adolf, som aldrig blev kung eftersom han dog i en flygolycka 1947. Invigningstalen ”radierades dessutom i hemmets centralradio”, så att alla boende kunde lyssna på sina rum, i samlingssalar och i sängar.

Stadsfullmäktiges ordf Johan-Olov Johansson erinrade i sitt tal om ”huru i den gamla goda tiden, som inte alltid var så god, många människors ålderdom förbittrades av oron för att hamna på fattighuset. Det är nu ett minne blott. I de nya inrättningarna är målet bästa möjliga surrogat för hemmet.”

Liksom Gammelbyn var Stureby anordnat efter ”kolonisystemet”, dvs ett flertal friliggande byggnader med gemensamt kök och gemensamma matsalar. I en central mittbyggnad fanns avdelningarna för kroniskt sjuka med mottagningsrum för läkaren etc. Runt denna grupperades fem friliggande mindre byggnader för de ”friska och krya åldringarna”. Dessutom fanns en byggnad för expedition och syssloman, en för centralkök, en för verkstäder och tvätt, en för samlingssalen, en för värmelednings- och andra tekniska installationer samt den cirkelrunda byggnaden med samlingssal. Den salen hade även separatingång utifrån och kunde alltså hyras ut.

Hur gick det sen?
1966 läser jag om ”Stockholms åldringsvård i katastrofartad situation”: Tre av de fyra vårdpaviljonger som upprustats och moderniserats på Stureby vårdhem i Stockholm står stängda på grund av personalbrist.

När Stockholms läns landsting tog över 1971 ändrades namnet till Stureby sjukhem. Och 1990 byggdes ålderdomshemmet Gammelbyn om till bostadsrättslägenheter (Wikipedia).

/Lena