När polisen jagade en koffertmördare från Hammarby

När man i tidningsarkiven läser om den fortfarande ouppklarade branden i Hammarbystugan 1962 dyker det upp ett annat mysterium, som möjligen hänger ihop med branden.

Den 30 december 1962 skriver SvD:

Koffertmord befaras. Nackaskog genomsöks.
Huddingepolisen har ställts inför ett första klassens kriminalproblem sedan en taxiförare natten till annandagen anmälde att han kört två mystiska män med ett par blodiga väskor, av vilka den ena var stor och tung, från Huddinge centrum till Björkhagen. Enligt Statens rättskemiska laboratorium var blodet från den ena väskan människoblod.

Droskbilen i Huddingepolisens garage för att ”minutiöst undersökas av kriminalteknisk expertis”. (DN 1962-12-30)

Taxichauffören, ”som gjort sig känd som ordentlig och pålitlig”, hade plockat upp de båda männen på två olika ställen, och de hade haft varsin väska med sig. Han reagerade på att han inte fick hjälpa till med väskorna, fast den ena verkade mycket tung. Efter körningen upptäckte han blodspår där väskan stått. Det hade runnit ut så pass mycket blod att det levrats på gummimattan i bagageutrymmet.

Eftersom det verkade vara för mycket blod för exempelvis en misslyckad abort misstänkte polisen omgående mord, och med hjälp av hundpatruller från statspolisen inledde Huddingepolisen en stor skallgång i Nackareservatet. Teknisk personal från statspolisen skulle också göra en ytterst noggrann sållning av alla brandrester från den nyligen nedbrunna Hammarbystugan, som legat inte långt ifrån den plats där männen med väskorna stigit av taxin. Man ville se om där möjligen fanns benrester i de förkolnade ruinerna. Väskan var ju stor och tung, så männen kunde knappast utan fordon frakta den något längre stycke. ”Både den mystiska taxitransporten och omständigheterna kring branden i Hammarbystugan företer flera förbryllande drag.”

Skidåkare, som lockats av det fina söndagsvädret höll också ögonen öppna efter något som kunde hjälpa polisen och spaningsledaren, landsfiskal Lennart Printz, vädjade till allmänheten att rapportera eventuella iakttagelser.

(SvD 1961-12-31)

Allt sökande var dock resultatlöst. Polisen trodde också allt mindre på något samband med stugbranden: Den makabra taxiresan ägde ju rum natten till annandagen, Hammarbystugan brann först natten till lördagen, 4 dygn senare, och så sent som på fredagen hade stugan varit öppen för allmänheten. Man trodde att branden troligen orsakats av ungdomar som vandaliserat stugan och slarvat med elden. Sånt hade hänt förr, och utanför den brunna stugan hade man hittat matvaror och porslin.

Nu saknades både mordoffer, brottsplats och mördare. Polisen hade tidigare fått ett tips om en ung flicka som försvunnit efter gräl med fästmannen, men hon återfanns i Hallstahammar. En möjlig misstänkt visade sig ha avlidit redan i november.

Men den 2 januari anhölls en 38-årig bergsprängare i sin frånvaro och efterlystes. Det var polisman Sjöberg, som i tolv år tjänstgjort vid Katarinapolisen och kunde hela Söders undre värld på sina fem fingrar, som hörde taxichaufförens beskrivning och tyckte sig känna igen en ganska alkoholiserad stortjuv och bergsprängare, bosatt i Hammarby. När taxichauffören fick se elva mansporträtt pekade han omedelbart ut samme man.

Sjöberg kollade med mannens kompisar och fick diverse tips. Det fanns uppgifter som tydde på att väskan kunde sammankopplas med ett inbrott i Huddinge – även om polisen fortfarande inte helt ville avskriva teorin om ett koffertmord.

Man bevakade även den efterspanades lägenhet, vilket underlättades av att en polisman från Liljeholmsdistriktets civilpatruller bodde på andra sidan gatan. Han fick fira nyår vid fönstret. Mannen verkade dock hålla sig borta från sin bostad. SvD skriver:

”Sällan torde så många polismän samtidigt ha sökt en person. Efterlysningen med utförliga spaningsuppgifter gick, förutom till den ordinarie styrka som arbetar med koffertgåtan och till polisen i omkringliggande distrikt, även till alla deltagare i den stora nyårskommenderingen i Stockholm – totalt minst 500 man.”

Den 3 januari kom så upplösningen:

Koffertjuvarna ringde till polisen.
I ett ölkafé på Hantverkargatan nära Fridhemsplan greps på onsdagen de två männen. De berättade att de inte velat ge sig tillkänna så länge polisen trodde att det rörde sig om ett mord. Men när de läste i tidningen hur inbrottet gått till och vilka konsekvenser de blodfläckade väskorna fått beslöt de att själva ringa polisen:

”Jag har sett att ni söker mig och min kompis. Vi sitter på ett ölkafé på Hantverkargatan. Kom och lös ut oss. Vi väntar här.”

(DN 1963-01-03)

Gripandet blev mycket stillsamt. Polismännen, som var från samma värmlandsstad som den ena tjuven och kände honom, gick direkt fram och sa ”Hej på dej”. Och tjuvarna berättade att det har varit rätt otrevligt att vara misstänkta för mord: ”Detta var en ren fyllegrej, vi är ju inga mördare. ”

Det gick inte att direkt hålla mera ingående förhör med de misstänkta, eftersom de fortfarande var för berusade, men småningom kom hela historien fram.

De två hade förgäves jagat sprit på Söder på juldagen och kom då överens om att göra inbrott i Huddingestugan, där de tidigare haft ett tillfälligt jobb med ombyggnad av källaren: ”Det måste ju finnas sprit i stugan , eftersom ägaren arbetade på Systemet.”

Den ene skadades mycket svårt i höger tumme när han körde knytnäven genom källarfönstret. Han var dock för berusad för att märka skadan, därför flödade blodet ymnigt. Taxichauffören kunde inte se att mannen var skadad eftersom han bar handskar.

Vid inbrottet hade de kommit över 30-40 vinflaskor, så de började omedelbart festa. De sista flaskorna drack de under Skanstullsbrons fäste på Johanneshovssidan, där de sen gömde den blodiga väskan och bagen.

Först efter en vecka, när alkoholen var slut, fick den skadade mannen värk i tummen och tänkte ta sig till St Görans sjukhus för att få såret omskött, men kom alltså aldrig längre än till ölkaféet. Där bestämde de sig för att ringa polisen (och samtidigt få ölen betald).

När polisen kontrollerade fanns väskorna inte längre kvar vid Skanstullsbron. Någon verkade ha stulit dem, vilket man inte tyckte var så konstigt, eftersom platsen ju var ”ett känt tillhåll för lösa existenser”.

När polisen undersökte stugan upptäckte man att flera tjuvar hade varit där efter inbrottet, troligen ungdomar. Om de båda männen inte gjort sig skyldig till ytterligare brott räknade man med att de skulle dömas till straffarbete mellan sex och åtta månader.

Och polisen kunde fira ett försenat nyår.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s