Ere nĂ„gon som kommer ihĂ„g BlĂ„sut ungdosgĂ„d Ă„ parkgĂ€nget pĂ„ 70 talet. Ă hojgĂ€nget som höll till i BlĂ„sut T bandstationen đ€. SjĂ€lv bromsa ja Ă„ kolla pĂ„ deras rĂ„kalla knarrar pĂ„ vĂ€g frĂ„n Nytorpskolan. GĂ„rn hĂ€ngde ja pĂ„ varge kvĂ€ll sen upptĂ€ckten,tror ja va 12/13 Ă„r men Ă„ldersgrĂ€nsen va 15. 1 dag noterades d att ja va för liten för Ă„ vistas dĂ€r sĂ„ förestĂ„ndarn gav m 1 gĂ„rdskort som rĂ€ckte t kl 21 sen va ja bringad Ă„ gĂ„ hem. Hur som haver sluta ja som ledare dĂ€r mĂ„nga Ă„r senare, d va dĂ„ d va kĂ€rnkraft röstning minns ja. A d va 1 jĂ€la rolig tid pĂ„ gĂ„rn helt bekymmersfritt bara ja hade soppa i moppen Ă„ pĂ„ helgen 1 pĂ„se mellis, d va alltid nĂ„gon som hade party om inte sĂ„ hĂ€ngde alla i parken. D kom folk fr övallt dit. Ibland undrar ja vart alla tog vĂ€gen đ nĂ„ra har kilat runt hörnet 2a har familjer Ă„ företag men dom som öv levt Ă„ trampar i gamla spĂ„r vet ja inte. Hur som haver va d nog roligaste tiden i livet đ
Om det Ă€r tillĂ„tet att en röst frĂ„n Hammarbyhöjden gör sig hörd sĂ„ tillĂ„t mig kliva in đ.
Minnen frÄn det glada femtiotalet.
Korsningen Olausmagnus- och PetreiusvÀgen var Universums medelpunkt. Korvmojen, PressbyrÄ-tjorren, UngdomsgÄrden Parkleken, Pannrummet , 79-ans busshÄllplats och alla butiker i samma blickfÄng. Allt i Barnrikehusens och MyrdaldskÄkarnas paradis.
1950 – nĂ€r V-Gurra gick ur tiden köpte jag, som sjuĂ„ring, ett vykort av kungen i PressbyrĂ„nkiosken. Jag var mĂ€kta imponerad av den stiliga polisen med massa julgranspynt runt halsen. Vykortet har jag fortfarane kvar đ.
PÄ ungdomsgÄrden spelade man amatörteater, övade skiffel-Riff, och tittade pÄ film. Maskinist Westman skötte projektorn och försökte hÄlla ordning pÄ rackarungarna. Det var för de flesta i publiken mera intressant att utforska anatomi i mörkret Àn flimmret pÄ filduken. Mycket fick man lÀra sig .
Det fanns talanger dÀr bland Myrdalsungarna.
Stickan LundbÀck var en hejare pÄ att Bugga. Göran Liljegren var en Skifflare av rang. Musikaliskt Geni. Benke Lunberg var kroppsbyggare och sÀkert nÄgon Mr Sweden i nÄgon muskelknutte klass.
Jojo, mycket hĂ€nde i vĂ„r lilla vĂ€rld. Mer finns att minna đ
Fyrtiotalisten
Det Ă€r klart hammarbyhöjdare Ă€r vĂ€lkomna! PĂ„ kartsidan har jag sĂ€rskilt lagt in den mest generösa tolkningen av Enskede jag kunde hitta – inkl Hammarbyhöjden. đ (O skulle inte kasta ut gĂ€ster ”utifrĂ„n” heller – det handlar ju om att dela minnen.) Vad inlĂ€ggen handlar om beror pĂ„ vilka som minns.
Och du verkar ha sÄ mkt att dela med dig av att jag skulle gÀrna vilja göra inlÀgg av det. Jag mejlar dig min mejladress.
Kartsidan:
Han den snubben som vissla sÄ dant . Bodde han runt SkÀrmarbrink . SÄg han pÄ stationen 1 gÄng svimma dÀr hade vist fÄtt nÄ epilepsi av nÄ slag. Men den gubben kunde visla Ä gorde d jÀmt . LÄter ju som samma pjÀs ju
PĂ„ tal om Sickla.
Vinterrtid Äkte man grillor under Sicklabron. BÀsta tÀnkbara is. Skyddad frÄn snö lÄg isen spegelblank under bron. Det blev hockey dÀr under brovalvet med toppluvor och vantar som mÄlstolpar Brovalvet var som en innomusarena. Visserligen lite dunkelt ljus men det bÀsta stÀllet att vara pÄ om man ville var ifred.
Hammarbybacken, för backhoppare, lÄg pÄ södra sidan om Nackaslussen.
NĂ„gon gĂ„ng varje Ă„r höll man internationella tĂ€vlingar i backen. Det var stor folkfest. Pelle Hennix som hade frisörsalong pĂ„ PetrieusvĂ€gen var alltid nĂ€rvarande och engegerad. Han som klippte oss smĂ„kottarna med âkollofrillaâ före skolavslutning, och Elvisfrilla nĂ€r man avslutat grundutbildningen i Folkis.
Annars var Sickla industriomrĂ„de en attraktiv lekplats för oss kottar frĂ„n Barnrikehusen. Siporex hade travar med byggelement eller âbyggklossarâ som vi urholkade och skapade fina âkojorâ av.
Stenkrossen var ocksÄ ett poppis stÀlle att vara pÄ. En övergiven lastbil fanns pÄ krossens omrÄde och i den kunde man krypa in och röka nÄgra Boj eller Bill.
En nyfiken gosse ville undrsöka lastbilens inre vÀsen. Under ett brett sÀte fanns en plÄtlÄda med ett lock pÄ. Gossen öppnade locket och tÀnde en tÀndsticka för att förbÀttra sikten. NÄgon hudradels sekund senar befann vi oss utanför lastbilshytten. NÄgot svedda men i gott skick.
Till Sickla, och Ă„ter med FyrtiotalistenâŠ.
Jag plockade ihop ett inlĂ€gg frĂ„n berĂ€ttelserna hĂ€r plus lite bilder, sĂ„ att fler kan fĂ„ lĂ€sa dem – och kanske hittar till Anslagstavlan ocksĂ„. Tack för input! đ/Red
BTW non som vet not backtĂ€vlingar i Hammarby backen . Fhöme ja hört av gamla speedway gubbar att pĂ„ vintern vare isreasaesing annars speedway Ă„ backtĂ€vlingar .skulle va kul Ă„ höra nĂ„tt om har minne av backtĂ€vlingarna dĂ€r đ D ju 1 utdöende sport, vet bha Hydet i Tumba har ju gorte t 1 tradition 1 gng om Ă„ret cred2themđ .
Medan jag kommer ihĂ„gâŠ
Visst fanns det ett Nytorp pĂ„ kartan. En gĂ„ng i veckan hade jag metallslöjda i Nytorp. En barsk man frĂ„n Ungern skötte undervisningen. Herr GrĂŒn tror jag att han hette, han skrek ofta pĂ„ nĂ„gon han inte gillade⊠âDin trummel, din puffel, ska du stĂ„ dĂ€r Ă„ panka nĂ€r jag sĂ€ker till digâŠ.â kunden det lĂ„ta nĂ€r han
blev upphetsad.
Annars var promenaderna mellan Hammarby folkis och Nytorpsskolan alltid spĂ€nnande upplevelser. SparrmansvĂ€gen, GaragevĂ€gen och omrĂ„det nedanför AlingsĂ„svĂ€gen och LidköpingsvĂ€gen var ett skumt omrĂ„de. Först var dĂ€r provisoriska baracker som monterades ihop i hast, sk. âNödbostĂ€derâ. Senare kom ett stort antal medlemmar av Resandefolket till omrĂ„det. Vi smĂ„kottar blev tidigt fullproppade med förĂ€ldrars fördommar om resandefolket, och andra mindre smikrande benĂ€mningar de fick, och uppmanades om att det var farligt och bĂ€st att se upp.
Men inget hĂ€nde under de promenader jag och mina klasskopisar gjorde under de terminer vi hade metallslöjd i Nytorpsskolan. Herr GrĂŒn var ett annat slags hot, mera direkt och ounvikligt.
Tack för din berĂ€ttelse! Herr GrĂŒn minns Ă„tminstone en annan elev. Roligt att du skriver ”puffel”, för Hans-Göran minns bl a att man mĂ„ste rita pilar pĂ„ ett visst sĂ€tt: ”Inga buffelpilar!â. Men sĂ€rskilt vĂ€l minns han att metallslöjdslĂ€raren gav sina elever elektriska stötar(!) HĂ€r Ă€r hans berĂ€ttelse:
Herr GrĂŒĂŒn va bergis par generationer före min tid dĂ„ heteron wing Ă„ adelfsson ha ja föme .metallslöjd hette teknik Ă„ magistern va Aydin Samberg đ. DĂ€r svetsades d ihop mopedramar Ă„ borrades i cylindrar sĂ„ lĂ€nge Auden inte sĂ„g d, ni borrar vĂ€l inte insugen vĂ€l, NhÀÀÀrĂ„ magistern. Han hade lite annorlunda pedagogik av lĂ€ran bha Ă„ va helt ok đ
Jag har förstÄtt att det inte drÀller in lÀsare till den hÀr bloggen, men jag kan ÀndÄ inte lÄta bli att titta in hit ÀndÄ. Dels för att jag först trodde att nÄgon bekant frÄn de fornstora dagarna under fyrtio och femtiotalet skulle höra av sig. NÄgon Sune, Gunhild, Eva eller Bosse som vandrat under Hammbarbyhöjdens klarblÄ sommarhimel under samma tidsepok. Men ocksÄ för att bara sÀtta mig ner och blicka tillbaka till den blomstertid som var. Det ger ju ocksÄ en ganska angenÀm kÀnsla. Och sÄklart Àr det ju roligt varje gÄng nÄgot nytt hÀnder hÀr pÄ bloggen.
Fru MĂ€rta Olson var förestĂ„ndare för Parkleken, eller âGungparkenâ som man sa till vardags.
MĂ€rta var en pĂ€rla. MĂ€rta var gift med Stickan. BĂ„da var pingstvĂ€nner och hade stort hjĂ€rta och medlidande med oss busungar. DĂ€r vid PetejusvĂ€gen, mellan Wahlbergsgatan och Strahlenbergsgatan lĂ„g den plats som var sĂ„ nĂ€ra paradiset man kunde komma Ă„ren -45 till -58. Plaskdammen , gungorna, pingisbordet, styltorna, och lĂ„dhockeyspel, och en liten fotbollsplan. Fotbollsplanen med grusbelĂ€ggning dĂ€r âdrivbollâ var ett sjĂ€lvklart begrepp.
Man firade Midsommar dÀr pÄ grusplanen. En liten estrad monterades upp och nÄgra musikanter utvalda pÄ nÄgot kommunalt sammantrÀde gjsdorde sitt bÀsta med musiken. Systrarna Missy och Eivor snabbutbildade oss i dans, ett steg hit och tvÄ steg dit. Allt för att förbereda oss pÄ det goda som livet kan bjuda pÄ.
Hej o tack för en hĂ€rlig berĂ€ttelse, som jag gĂ€rna vill göra ett inlĂ€gg av! Jag skriver pĂ„ flera platser, har redan berĂ€ttat det mesta av mina Enskede-minnen och vĂ€lkomnar andras. (Skulle gĂ€rna ta kontakt via mejl, snacka bilder mm, men mĂ€rker att det inte funkar. đŠ
Om oss som bodde i Enskede med omnejd 
Cool Lena đ ska kommentera eft jobbet
GillaGilla
ĂÀÀh glömde ju fylla i vare nu va đ kan bli sĂ„ nĂ€re laggar i kĂ„panđ©
GillaGilla
Ere nĂ„gon som kommer ihĂ„g BlĂ„sut ungdosgĂ„d Ă„ parkgĂ€nget pĂ„ 70 talet. Ă hojgĂ€nget som höll till i BlĂ„sut T bandstationen đ€. SjĂ€lv bromsa ja Ă„ kolla pĂ„ deras rĂ„kalla knarrar pĂ„ vĂ€g frĂ„n Nytorpskolan. GĂ„rn hĂ€ngde ja pĂ„ varge kvĂ€ll sen upptĂ€ckten,tror ja va 12/13 Ă„r men Ă„ldersgrĂ€nsen va 15. 1 dag noterades d att ja va för liten för Ă„ vistas dĂ€r sĂ„ förestĂ„ndarn gav m 1 gĂ„rdskort som rĂ€ckte t kl 21 sen va ja bringad Ă„ gĂ„ hem. Hur som haver sluta ja som ledare dĂ€r mĂ„nga Ă„r senare, d va dĂ„ d va kĂ€rnkraft röstning minns ja. A d va 1 jĂ€la rolig tid pĂ„ gĂ„rn helt bekymmersfritt bara ja hade soppa i moppen Ă„ pĂ„ helgen 1 pĂ„se mellis, d va alltid nĂ„gon som hade party om inte sĂ„ hĂ€ngde alla i parken. D kom folk fr övallt dit. Ibland undrar ja vart alla tog vĂ€gen đ nĂ„ra har kilat runt hörnet 2a har familjer Ă„ företag men dom som öv levt Ă„ trampar i gamla spĂ„r vet ja inte. Hur som haver va d nog roligaste tiden i livet đ
GillaGilla
Om det Ă€r tillĂ„tet att en röst frĂ„n Hammarbyhöjden gör sig hörd sĂ„ tillĂ„t mig kliva in đ.
Minnen frÄn det glada femtiotalet.
Korsningen Olausmagnus- och PetreiusvÀgen var Universums medelpunkt. Korvmojen, PressbyrÄ-tjorren, UngdomsgÄrden Parkleken, Pannrummet , 79-ans busshÄllplats och alla butiker i samma blickfÄng. Allt i Barnrikehusens och MyrdaldskÄkarnas paradis.
1950 – nĂ€r V-Gurra gick ur tiden köpte jag, som sjuĂ„ring, ett vykort av kungen i PressbyrĂ„nkiosken. Jag var mĂ€kta imponerad av den stiliga polisen med massa julgranspynt runt halsen. Vykortet har jag fortfarane kvar đ.
PÄ ungdomsgÄrden spelade man amatörteater, övade skiffel-Riff, och tittade pÄ film. Maskinist Westman skötte projektorn och försökte hÄlla ordning pÄ rackarungarna. Det var för de flesta i publiken mera intressant att utforska anatomi i mörkret Àn flimmret pÄ filduken. Mycket fick man lÀra sig .
Det fanns talanger dÀr bland Myrdalsungarna.
Stickan LundbÀck var en hejare pÄ att Bugga. Göran Liljegren var en Skifflare av rang. Musikaliskt Geni. Benke Lunberg var kroppsbyggare och sÀkert nÄgon Mr Sweden i nÄgon muskelknutte klass.
Jojo, mycket hĂ€nde i vĂ„r lilla vĂ€rld. Mer finns att minna đ
Fyrtiotalisten
GillaGilla
Det Ă€r klart hammarbyhöjdare Ă€r vĂ€lkomna! PĂ„ kartsidan har jag sĂ€rskilt lagt in den mest generösa tolkningen av Enskede jag kunde hitta – inkl Hammarbyhöjden. đ (O skulle inte kasta ut gĂ€ster ”utifrĂ„n” heller – det handlar ju om att dela minnen.) Vad inlĂ€ggen handlar om beror pĂ„ vilka som minns.
Och du verkar ha sÄ mkt att dela med dig av att jag skulle gÀrna vilja göra inlÀgg av det. Jag mejlar dig min mejladress.
Kartsidan:
GillaGilla
Hoppsan! Den mejladress jag ser för dig verkar inte funka? đŠ
GillaGilla
Fyrtiotalisten igen !
Om jag fĂ„r fortsĂ€tta under rubriken âTalanger frĂ„n MyrdalskĂ„karnaâ Ă€r det tvĂ„ Personligheter som sticker ut.
T**Ărjan och Hans Bornum var tvĂ„ genier som bar pĂ„ kunskaper som vi M*-ungar fick stor glĂ€dje av.
T**Ărjan kunde imitera fĂ„gellĂ€ten. Han var en stor underhĂ„llare som bjöd pĂ„ sin talang i klassrummen och i Folkskolans aulan. PĂ„ 79-ans buss visslade han som bofink eller blĂ„mes sĂ„ att tĂ„rarna rann pĂ„ hemmafruarna och andra kvinliga passagerare. Det var en publik som T**Ărjan var sĂ€rskilt energisk och inlevelserik emot.
Hans Bornum var dirigent och kompositör av klassisk musik. Han hade av nÄgon anledning tagit pÄ sig uppgiten att sprida kultur till snoriga barn i livstycke med strumpeband frÄn barnrikehusen. Min far blev övertalad att skaffs en fiol till grabben som just lÀrt sig röka Boy och John Silver och gick pÄ Kaza-mattiné och krama flickor i mörkret. Morsan köpte Ärskort till Operan för att ytterligsre spÀ pÄ med kultur. Bornum gjorde vad han kunde. Tack Hans Bornum för den eventuella pÄverkan av energin och kulturarv det gav.
GillaGilla
Fast nu förstod jag inte: T** o M* ? đ€
/Lena (red)
GillaGilla
Det Ă€r ok đ, rĂ€tt var det Ă€r kommer nĂ„gon förbi och förklarar đ
GillaGillad av 1 person
Han den snubben som vissla sÄ dant . Bodde han runt SkÀrmarbrink . SÄg han pÄ stationen 1 gÄng svimma dÀr hade vist fÄtt nÄ epilepsi av nÄ slag. Men den gubben kunde visla Ä gorde d jÀmt . LÄter ju som samma pjÀs ju
GillaGilla
Jo, det Ă€r nog samma man. T**Ărjan var epileptiker. Det var allmĂ€nt kĂ€nt. Med mest av allt var han musikalisk och konstnĂ€r.
GillaGilla
Att han va musikalisk d fatta ja. Va ju alltid fÄgelkvitter i biljetthallen nÀr han dök opp
GillaGilla
Verkar inte va sĂ„ mĂ„nga som upptĂ€ckt d hĂ€r forum1. Blir nog fler som mĂ€rker att hĂ€r kan man babbla om hva som helst varfrom stan man 1e. SjĂ€lv började pĂ„ Sickla Billackering 1975 redan dĂ„ vare snack om bostĂ€der. Men hela udd1 behövdes schaktas bort dĂ„re va STHLMs 1a soptipp som wall1bergarna köpte. D vart tillslut IND OMRĂ DE dĂ€r allsköns sopor gamla bilar oljor batterier Ă„ slumpthinner lĂ„gi backen. SkĂ€lv hĂ€llde ja ut 20-40 pannĂ„er tvĂ€tt thinner vid grannens stora Björk Ă„ d va fullt ok dĂ„âąHursohaver skulle schaktmassorna tas om hand av nĂ„gon. D va föme d va Skafab i GĂ€vle som kunde. D blev ju för dyrt Ă„ Ă„ka tomma hem Ă„ lasta varpĂ„ alla företagare fick istĂ€llet för 10 varte 1Ă„rs kontrakt Ă€nda till d skulle rivas Ă„ byggas bostĂ€der dĂ€r 1975 skulle hela udd1 bort Nu schaktades 1m bort av ytan pĂ„ m markduk Ă„ rena massor Ă„ simsalabim va alltsom lĂ„g und duken bortglömt. 1 nĂ€sa hade bĂ„t i kanalen Ă„ kom Ă„kande i sin fr lastare som sjönk ner t hjulaxlarna SĂ„ han gĂ„r Ă„ hĂ€mtar lastbil för dra upp lastarn đđŒDĂ„ syntes bha taket pĂ„ lastarn. Sickla bornas hĂ€lsa Ă© bergis inte den bĂ€sta nĂ€r allt kommer omkring sen. Ah d va lite sickla memorial som va 1 jĂ€kla schysst omr. Allt fanns dĂ€r va 1 behövdes Ă„ alla kĂ€nde alla dĂ€r. Saknar faktiskt alla verkstadskojor Ă„ alla orginal som jobba dĂ€r 2a bodde i verkstan
GillaGilla
PĂ„ tal om Sickla.
Vinterrtid Äkte man grillor under Sicklabron. BÀsta tÀnkbara is. Skyddad frÄn snö lÄg isen spegelblank under bron. Det blev hockey dÀr under brovalvet med toppluvor och vantar som mÄlstolpar Brovalvet var som en innomusarena. Visserligen lite dunkelt ljus men det bÀsta stÀllet att vara pÄ om man ville var ifred.
Hammarbybacken, för backhoppare, lÄg pÄ södra sidan om Nackaslussen.
NĂ„gon gĂ„ng varje Ă„r höll man internationella tĂ€vlingar i backen. Det var stor folkfest. Pelle Hennix som hade frisörsalong pĂ„ PetrieusvĂ€gen var alltid nĂ€rvarande och engegerad. Han som klippte oss smĂ„kottarna med âkollofrillaâ före skolavslutning, och Elvisfrilla nĂ€r man avslutat grundutbildningen i Folkis.
Annars var Sickla industriomrĂ„de en attraktiv lekplats för oss kottar frĂ„n Barnrikehusen. Siporex hade travar med byggelement eller âbyggklossarâ som vi urholkade och skapade fina âkojorâ av.
Stenkrossen var ocksÄ ett poppis stÀlle att vara pÄ. En övergiven lastbil fanns pÄ krossens omrÄde och i den kunde man krypa in och röka nÄgra Boj eller Bill.
En nyfiken gosse ville undrsöka lastbilens inre vÀsen. Under ett brett sÀte fanns en plÄtlÄda med ett lock pÄ. Gossen öppnade locket och tÀnde en tÀndsticka för att förbÀttra sikten. NÄgon hudradels sekund senar befann vi oss utanför lastbilshytten. NÄgot svedda men i gott skick.
Till Sickla, och Ă„ter med FyrtiotalistenâŠ.
GillaGilla
Jag plockade ihop ett inlĂ€gg frĂ„n berĂ€ttelserna hĂ€r plus lite bilder, sĂ„ att fler kan fĂ„ lĂ€sa dem – och kanske hittar till Anslagstavlan ocksĂ„. Tack för input! đ/Red
GillaGilla
BTW non som vet not backtĂ€vlingar i Hammarby backen . Fhöme ja hört av gamla speedway gubbar att pĂ„ vintern vare isreasaesing annars speedway Ă„ backtĂ€vlingar .skulle va kul Ă„ höra nĂ„tt om har minne av backtĂ€vlingarna dĂ€r đ D ju 1 utdöende sport, vet bha Hydet i Tumba har ju gorte t 1 tradition 1 gng om Ă„ret cred2themđ .
GillaGilla
Det fanns en hoppbacke vid EnskedefÀltets skola. Gick dÀr i början av 60-talet, vet inte om den anvÀndes.
GillaGilla
Börjar misstÀnka att ja é yngst pÄ sidan ( 1958) à d vÀl ok. Kanske dÀrför ingen minns grabbarna i BlÄsut T bana Ä deras coola hojar
GillaGilla
Medan jag kommer ihĂ„gâŠ
Visst fanns det ett Nytorp pĂ„ kartan. En gĂ„ng i veckan hade jag metallslöjda i Nytorp. En barsk man frĂ„n Ungern skötte undervisningen. Herr GrĂŒn tror jag att han hette, han skrek ofta pĂ„ nĂ„gon han inte gillade⊠âDin trummel, din puffel, ska du stĂ„ dĂ€r Ă„ panka nĂ€r jag sĂ€ker till digâŠ.â kunden det lĂ„ta nĂ€r han
blev upphetsad.
Annars var promenaderna mellan Hammarby folkis och Nytorpsskolan alltid spĂ€nnande upplevelser. SparrmansvĂ€gen, GaragevĂ€gen och omrĂ„det nedanför AlingsĂ„svĂ€gen och LidköpingsvĂ€gen var ett skumt omrĂ„de. Först var dĂ€r provisoriska baracker som monterades ihop i hast, sk. âNödbostĂ€derâ. Senare kom ett stort antal medlemmar av Resandefolket till omrĂ„det. Vi smĂ„kottar blev tidigt fullproppade med förĂ€ldrars fördommar om resandefolket, och andra mindre smikrande benĂ€mningar de fick, och uppmanades om att det var farligt och bĂ€st att se upp.
Men inget hĂ€nde under de promenader jag och mina klasskopisar gjorde under de terminer vi hade metallslöjd i Nytorpsskolan. Herr GrĂŒn var ett annat slags hot, mera direkt och ounvikligt.
GillaGilla
Tack för din berĂ€ttelse! Herr GrĂŒn minns Ă„tminstone en annan elev. Roligt att du skriver ”puffel”, för Hans-Göran minns bl a att man mĂ„ste rita pilar pĂ„ ett visst sĂ€tt: ”Inga buffelpilar!â. Men sĂ€rskilt vĂ€l minns han att metallslöjdslĂ€raren gav sina elever elektriska stötar(!) HĂ€r Ă€r hans berĂ€ttelse:
/Lena (red)
GillaGilla
Herr GrĂŒĂŒn va bergis par generationer före min tid dĂ„ heteron wing Ă„ adelfsson ha ja föme .metallslöjd hette teknik Ă„ magistern va Aydin Samberg đ. DĂ€r svetsades d ihop mopedramar Ă„ borrades i cylindrar sĂ„ lĂ€nge Auden inte sĂ„g d, ni borrar vĂ€l inte insugen vĂ€l, NhÀÀÀrĂ„ magistern. Han hade lite annorlunda pedagogik av lĂ€ran bha Ă„ va helt ok đ
GillaGilla
Jag har förstÄtt att det inte drÀller in lÀsare till den hÀr bloggen, men jag kan ÀndÄ inte lÄta bli att titta in hit ÀndÄ. Dels för att jag först trodde att nÄgon bekant frÄn de fornstora dagarna under fyrtio och femtiotalet skulle höra av sig. NÄgon Sune, Gunhild, Eva eller Bosse som vandrat under Hammbarbyhöjdens klarblÄ sommarhimel under samma tidsepok. Men ocksÄ för att bara sÀtta mig ner och blicka tillbaka till den blomstertid som var. Det ger ju ocksÄ en ganska angenÀm kÀnsla. Och sÄklart Àr det ju roligt varje gÄng nÄgot nytt hÀnder hÀr pÄ bloggen.
Fru MĂ€rta Olson var förestĂ„ndare för Parkleken, eller âGungparkenâ som man sa till vardags.
MĂ€rta var en pĂ€rla. MĂ€rta var gift med Stickan. BĂ„da var pingstvĂ€nner och hade stort hjĂ€rta och medlidande med oss busungar. DĂ€r vid PetejusvĂ€gen, mellan Wahlbergsgatan och Strahlenbergsgatan lĂ„g den plats som var sĂ„ nĂ€ra paradiset man kunde komma Ă„ren -45 till -58. Plaskdammen , gungorna, pingisbordet, styltorna, och lĂ„dhockeyspel, och en liten fotbollsplan. Fotbollsplanen med grusbelĂ€ggning dĂ€r âdrivbollâ var ett sjĂ€lvklart begrepp.
Man firade Midsommar dÀr pÄ grusplanen. En liten estrad monterades upp och nÄgra musikanter utvalda pÄ nÄgot kommunalt sammantrÀde gjsdorde sitt bÀsta med musiken. Systrarna Missy och Eivor snabbutbildade oss i dans, ett steg hit och tvÄ steg dit. Allt för att förbereda oss pÄ det goda som livet kan bjuda pÄ.
GillaGilla
Hej o tack för en hĂ€rlig berĂ€ttelse, som jag gĂ€rna vill göra ett inlĂ€gg av! Jag skriver pĂ„ flera platser, har redan berĂ€ttat det mesta av mina Enskede-minnen och vĂ€lkomnar andras. (Skulle gĂ€rna ta kontakt via mejl, snacka bilder mm, men mĂ€rker att det inte funkar. đŠ
GillaGilla