Metallslöjdsläraren som gav sina elever elektriska stötar

Bilden ovan: ”Metallslöjden”, ur Föreningen Frimurarbarnens
Minnesskrift 1925  (CC-BY  Stockholmskällan.)

Hans-Göran berättar:  Ett speciellt minne från Nytorpskolan är metallslöjden och vår lärare där, magister Grün. Han hade en utpräglad tysk brytning och en del udda konstigheter för sig.

Lektionen inleddes oftast med en teorigenomgång på svarta tavlan kring dagens uppgift. Här var det noggrant att rita pilarna på ett visst sätt, det vill säga ”Inga buffelpilar!” (och han ritade ett buffelhuvud med kraftiga pilar.) Jag antar att pilarna skulle vara tydliga och markera var ett mått började och slutade.

Och så ritade han bufflar över hela tavlan – som avskräckande exempel på hur pilarna INTE skulle se ut.

En annan udda grej var att han kastade ner en 10-öring, eller i bästa fall en 25-öring, i en vattenskål. Till vattenskålen fördes elektrisk ström. Det gällde för oss elever att kunna fiska upp slanten. Ju närmare man kom att kunna fånga pengen, desto mer ökade magister Grün strömstyrkan.

Själv var jag ganska duktig att tåla ström, då jag hade tränat på elstängsel på mina farbröders gård i Dalarna, och lyckades i många fall fånga slanten. Men den stickande, krampaktiga känslan har jag kvar i minnet, när strömmen ökades och handen närmast kändes som om den varit en längre tid i frysen.

Ibland hände det att man misslyckades med sina små metallprojekt. Jag minns bl.a att jag gjorde en ljusstake i form av en drake, ett värmeställ på fyra fötter, ett skohorn mm. Vid något felsteg följde alltid en utskällning av magister Grün. ”Akta klumpa – nu har du fördärvat hela biten!”, var en standardfras han drog till med. Det hände nån gång att även magister Grün misslyckades med sina förehavanden. Men då lät det som så: ”Det kan hända vem som helst”, eller ”Det kan hända den bäste”.

Vi var kanske 12-13 år vid detta tillfälle och denna metallslöjdlärare var nog den första person som jag nånsin mött med utländsk brytning.

En reaktion på ”Metallslöjdsläraren som gav sina elever elektriska stötar

  1. Rolf minns samme magister:
    Bortsett från de karaktärsprov med elektricitet o a, som han kunde arrangera ibland, tyckte vi att han var rätt underhållande med sina rätt festliga utfall. Vår favorit när någon hade fördärvat en bit fin plåt, var ”Din lymmel, är du inte riktigt klok, ska du ha en kloba (klubba) i skallen?!”. Och jag tror dessutom att han inte var helt allvarlig i sådana lägen. 😉 Magistern var nog medveten om sitt ”underhållningsvärde” och att publiken, d v s vi elever, tyckte det här var roligt och inte så allvarligt menat. När någon skulle härma Majjen, satt det där med ”En kloba i skallen” bra! 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s