Ovan: Margaretavägen 1910, fotograf okänd, Stockholmskällan (CC-BY)

I tredje delen av tidningsartiklarna från Gamla Enskedes 40-årsjubileum 1949 minns pionjärerna bland annat hur storstrejken påverkade tillvaron och hur kommunikationer och affärer fungerade. Och så har Enskedes första poliskonstapel en del att berätta.

Bilden visar hur förre distriktsombudsmannen i Folksam Adolf Larsson gör höstfint i trädgården. Han var en gång i världen typograf i Kristinehamn och en av de första enskedborna.

Det var mitt under brinnande storstrejk, den 30 september 1909, som Adolf Larsson tillsammans med sin hustru flyttade in i den nybyggda fastigheten Mittelvägen vid Margaretaparken, ett av de första husen.

Makarna kommer ihåg att huset inte var färdigt, dörrarna var inte påsatta och det var kallt och regnigt. Vatten och avlopp fanns, men elljus kom först 1914.

Affärer fanns det i Handelshuset som just kommit på plats, och strax därefter kom Kooperativa föreningen Thule som konkurrent till de privata handlarna.

Handelshuset har tre våningar och fem trapphus, och tanken var att de boende skulle ha tillgång till butiker och service i direkt anslutning till sina hem i denna då ganska lantliga miljö.

Hr Larsson berättar: ”Det var krångligt med kommunikationerna. Spårvagnen gick, men blev blockerad under strejken, så den skjutsade bara strejkbrytare, medan vi andra fick promenera till stan. När jobbet kom igång igen hade jag nattarbete på en tidning och spårvägen körde inte natt, så jag fick fortsätta att gå.

Det var Lantegendomsnämnden med borgmästare Lindhagens stöd som startade bebyggelsen här ute när tomträttsinstitutet hade genomdrivits. Folk kallade mig friskus som vågade mig på saken, man menade att inte ens marken var min. Men alltihop var nånting som överensstämde med mina åsikter, stan hade marken och förhindrade jobberi (spekulationsaffärer), så jag var själaglad.

Vi trivdes från början. Det blev småningom både kommunalförening, socialdemokratisk förening och nykterhetsloge.”

Ett par dagar före hr Larsson, den 28 september, flyttade en bekanting till honom in i ett stort gulmålat hus på Mittelvägen: nu 73-årige fd boktryckaren David Lindén med hustrun Hege.

Hans fyrarumsvilla kostade drygt 9000 kr, och han var den förste i Enskede som installerade centralvärme redan från början. De gamla gjutjärnsradiatorerna är efter 40 år fortfarande i bruk, fast värmepannan har fått bytas ut.

Om han får önska sig något nu vid 40-årsjubileet vore det billigare spårvagnsresor, annars tycker han att man har det så bra man kan begära:

”Tänk förr när det inte fanns nattspårvagn, utan man fick gå hem på nätterna från arbetet inne i stan. Men det gick fint det också.”

”På grund av storstrejken blev inte alla hus färdiga på beräknad tid”, berättar hr Lindén, ”så en del familjer fick tillfälligt inkvarteras i de engelska radhus, som byggts ett stycke därifrån och representerade ett inte alltför lyckat experiment. De innehöll tvåplanslägenheter, vilket vi inte var mogna för här i landet, så för att få hyresgäster fick ägaren göra om husen efter traditionell modell.”

Radhusen på Margaretavägen syns överst på sidan. Efter engelsk förebild hade betydligt flera såna inplanerats, men de blev bara sex, just för att de inte gick att sälja, knappt hyra ut. Idag är de mycket eftertraktade. Här kan man läsa mera om Trädgårdsstadens historik och radhusen på Margaretavägen.

F d tullkontorist Werner Lantz på Genvägen betalade bara 4500 för sitt rödmålade hus, men det var förstås inte särskilt välbyggt, så reparationerna slukade mycket pengar.

Hr Lantz har ägnat sig flitigt åt föreningslivet i Enskede, där det 1922 fanns 22 föreningar. Förra året kunde man skicka 700 enskedebarn på grönbete skollovskoloni.

Hans hustru Frida har uppfostrat fem barn och tycker att det nog varit lite besvärligt att handla i den enda affär som fanns, otillgängligt belägen som den var, på andra sidan om ett kärrområde.

Hon sörjer alltså inte över Enskedes utveckling från litet nybyggarområde till det moderna jättesamhälle med höghusbebyggelse det är idag.

Och i stort sett är nog alla pionjärerna rätt stolta över att ha brutit väg för den utvecklingen.

Enskede polisstation låg på Kolonivägen 38 och där fanns konstaplarna Eriksson och Blomkvist – de som inte märkte så mycket av buslivet kring Enskede Folkpark.

Men det fanns andra polisärenden. Under rubriken ”Oroligt för första polisen” berättar den första polisen i Enskede, Johan Axel Eriksson, som efter pensioneringen blev tobakshandlare på Kyrkogårdsvägen:

”Jag kom hit 1913, och då gick det sannerligen livligt till. Villaägarna var förstås mycket ordentliga, men byggnadsarbetarna kunde gå och supa hela veckor i sträck och ligga fulla i dikena, så jag fick ta i på skarpen för att få någon ordning.

Mitt patrulleringspass gick från Enskede till Skanstull, där det var mycket oroligt. En hel massa skumt folk höll till i skogarna i trakten, särskilt kring dåvarande kaféet Skogshyddan, som låg ungefär där spårvägen korsar gamla Dalarövägen. Sommartiden brukade en del gamla ”lärkor” – skumma fruntimmer alltså – dra ut i Skanstullsskogarna med några litrar och en hel svans med karlar efter.

Många lösdrivare höll till här och byggde sig t o m riskojor, så vi fick ha hundar med oss när vi rensade området. Men så infördes motboken 1914, och då blev det med ens mkt lugnare.

Några svårare brott har aldrig begåtts i Enskede, men en gång på 20-talet hade vi en falskmyntare i en villa i närheten av slakthuset. Han gjorde ytterst välgjorda falska dollarsedlar.

Till slut han dock fast, eftersom alla sedlar hade samma nummer.”

Övriga artiklar och intervjuer från Trädgårdsstadens 40-årsjubileum 1949:

• Enskedes gamle lykttändare Fredrik Andersson
• De allra första invånarna, bristen på samlingslokal och Enskedes syndfulla folkpark