Sånt kan hända på tunnelbanan söder om Söder

Bild ovan: Tunnelbanetåg Skogskyrkogården 1950,
från Spårvägsmuseet (CC BY-NC 3.0)

Rolf delar med sig av upplevelser på tunnelbanan: Jag åkte ett antal år från Blåsut till läroverket i Gubbängen med linje 18 och har med intresse läst skildringarna av namnbyten på stationer och annat förvirrande som hänt denna historiska bana.

Mitt eget, starkaste minne från linjen kommer dock från den i T-banesammanhang inte särskilt omsjungna Skogskyrkogården.

TbanaKyrkogården1950 (2)
Tunnelbanestationen Kyrkogården 1950, Stockholmskällan (CC-BY-NC)

När jag en gång skulle passera spärren vid ”Sista hållplatsen”, som en del vitsare sade på den tiden, hamnade jag i en mycket lång kö, så lång att jag aldrig förr sett något liknande vid denna vanligen så fridfulla station. Kön berodde uppenbarligen på ett gräl vid själva biljettluckan.

Det hade pågått en stund och följde ett slags pjäs som upprepades gång på gång, allt mer högljutt, varför vi andra snabbt blev insatta i Frågan.

Mannen i spärren: Ni måste betala för hunden också!
Damen med djuret: Men det är ingen hund. Det är en räv.
Mannen i spärren: Det spelar ingen roll. Ni måste betala ändå!
Damen utan hund: Står det verkligen i era regler att man måste betala för rävar?
Mannen i spärren: Man måste betala för hundar, det står i reglerna!
Damen utan hund: Men det är ingen hund. Det är en räv. 

O s v. O s v. Tyvärr fick vi aldrig reda på hur det slutade, eftersom mannen i spärren vid ljudet av ett annalkande tåg vinkade förbi oss andra som inte hade med oss våra rävar. Och, som det brukar stå i sagorna, har de inte slutat gräla, så står de väl där och grälar än. Alltså vid Skogskyrkogården, som den heter ända sen 1958.

T-banevagn (2)
Interiör T-banevagn, Spårvägsmuseet (CC BY-NC 3.0)

Vi bodde i Nytorp, d v s mellan linjerna 11 och 18. Linje 11, som på den tiden slutade i Bagarmossen, kunde också bjuda på sina glada stunder. Som t ex en gång när jag satt i ena änden av en vagn bredvid ett gäng s k A-lagare. När tåget långsamt rullade in mot slutdestinationen, hördes i högtalarna en mycket kraftig och mekanisk röst som annonserade ut:

Bagarmossen! SLUTSTATION! TÅGET VÄNDER!
varvid en av herrarna på soffan mittemot hojtade:
Å fan, grabbar – HÅLL I ER!

En reaktion på ”Sånt kan hända på tunnelbanan söder om Söder

  1. En gång var jag faktiskt med om att tåget spårade ur mellan Blåsut och Sandsborg. Det här inträffade när tunnelbanan var ganska ny. Jag skulle söderut tillsammans med min mamma. Jag bodde i Blåsut då. Tågen hade bara fyra vagnar vid den här tiden och vi klev på i någon av de mittersta vagnarna. En stund efter avgång skakade tåget till och stannade och vi undrade förstås vad som stod på. Det visade sig att tåget hade spårat ur ungefär vid bron efter Blåsut. Vi fick evakueras framåt genom förarhytterna och klättra nerför en stege på banvallen. Sedan knallade vi fram till Sandsborgs station och klev upp på perrongen och undrade förstås hur vi skulle komma vidare, eller om vi skulle åka hem igen. Jag minns inte hur det blev men en spännande upplevelse var det i alla fall för en ung grabb.

    Gillad av 3 personer

Lämna ett svar till Christer Magnusson Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s