Efter besöket i Karl Gerhards ateljé blev jag nyfiken på vilka kändisar som verkligen bott (bor?) i Enskede. Några tips hade jag redan fått:

När Elisabeth såg Lasse Lindbom på Nyhetsmorgon undrade hon om inte han gick i Nytorpsskolan, och: ”Var han inte årsbarn med min syster, som gick i samma klass som Marianne Cedervall som givit ut ett antal härliga böcker?”

LASSE LINDBOM står med på listan över de många stjärnor som spelat in i f d kvartersbiografen Kaza, som vi skrivit om tidigare. På sin officiella hemsida berättar han själv om hur alltihop började:

”Född 1949–03-30 på Södersjukhuset i Stockholm och uppväxt på Pastellvägen i Johanneshov. Lirade fotboll och gick i scouterna och var duktig i skolan tills jag en dag fick höra ”She loves you” på radion. Då fanns det ingen återvändo. Håret kammades med stort besvär så att det åtminstone skulle täcka lite av öronen (till morsans bestörtning) och plugget, ja det var väl som Magister Lundell sa’ när han delade ut slutbetyget i 9:an: ”Jaha, och vad ska Lindbom göra nu då?”.

Jo, jag skärpte faktiskt till mej och lyckades ta mej igenom gymnasiets samhällsvetenskapliga linje med hyfsade betyg, även om en del lärare hade synpunkter på min närvarofrekvens. Första bandet hette The Bunglers. Ja band och band, ingen av oss kunde lira något över huvudtaget men det var ball att va ett låtsasband och tjejerna gick ju på det!”

Egentligen tänkte han bli psykolog och skrev till och med in sig vid universitetet i Köpenhamn, men musiken var roligare.

I början av 70-talet började han skriva låtar till den egna gruppen Landslaget, som spelade en blandning av folkmusik och popmusik. Bilden är från SvD 1973. Landslaget var i Melodifestivalen två gånger, här 1975 med ”Den gamla jukeboxen”, som kom på sjunde plats.

Kanske mest känd är Lasse Lindbom för att ha lanserat Marie Fredriksson, som han också var sambo med en period. 1984 skrev de tillsammans hennes genombrottslåt ”Ännu doftar kärlek” på debutskivan Het vind, som Lindbom även producerade. Här sjunger Marie den 1988 på en hyllningsfest till Cornelis.

Tommy kommer mycket väl ihåg att granngrabben mittöver Pastellvägen hette Lasse Lindbom. Och undrar om inte Robban Broberg bodde i Blåsuttrakten? Och Ulf Elfving vid gungparken?

Charlie minns HÅKAN LANS: ”Han byggde en lådbil med MOTOR! Tror han gick i Enskede gymnasium (läroverk) som min bror, Björn (Lunne) Lundgren, och var forskare vid Försvarets forskningsanstalt och Stockholms universitet 1968–1978.”

Lans har själv berättat om lådbilen. Enligt uppgift föddes Anders Håkan Lans den 2 november 1947 i Enskede församling, men som liten bodde han i Gamla Stan. I sitt sommarprat 2010 berättar han att han om sina första fem år hörnhuset Stora Gråmunkegränd/Stora Nygatan, där pappan hade en pantbank.

I lägenheten fanns bara kallt vatten, men telefonen hade både fingerskiva och vev – om man vevade kom man direkt till pappa nere på pantbanken.

Slanguttrycket för pantbank, ”stampen” har gett namn åt jazzklubben Stampen som 1968 startade i pantbankens gamla lokal och fortfarande finns kvar – även om den inte längre är lika mycket ”jazz”. Kvar på fasaden mot Stora Gråmunkegränd finns också pantbankens flaggskylt (bild från Wikipedia).

När Håkan var sex år köpte hans pappa ett stort parti Meccano från ett konkursbo, och från det fick han sen delar varje gång det var presentdags. Det var så det började.

När Håkan var 12 år flyttade familjen till Gullmarsplan, där han byggde linbanor till grannhusen. Och på våren gjorde pojkarna lådbilar med gamla barnvagshjul. Fast Håkan ville uppför backarna, inte nerför, och han ville ha motor, som djuren i ”Rasmus Nalle bygger båt”. Därför skaffade han en mopedmotor från skroten, och så jobbade han vidare med sin bil, som var färdig först när de andra slutat åka nerför backarna. I sommarpratet berättar han:

”Jag glömmer aldrig den dan det var dags att starta lådbilen och åka till skolan. Jag körde in på skolgården, gasade lite extra, tog min skolväska och gick därifrån. Alla stod runt min lådbil.

Att lägga ner tid på göra nånting, som man får respekt och beundran för kändes mycket bra. Jag tror att vi alla vill göra något som omgivningen uppskattar. Det är en del av livet, och de som inte får den möjligheten kanske försöker synas på andra, mera negativa sätt. Bara för att vara någon som syns.”

Håkans skolresultat var varierande, men han fortsatte att jobba på sina projekt. 1964 var han en av de tre pristagarna i fotoklassen i Tekniska Museets skollovstävling. Bild från SvD i april 1964. 

1970 konstruerade Lans forsknings- och enmansubåten Doppingen.  När det var dags att göra lumpen blev han placerad i Boden, men ville inte lämna sin ubåt. Så han kontaktade försvarsministern och fick stanna hos båten i Stockholm. Därifrån handplockades han sedan av Försvarets forskningsanstalt, FOA. där han blev kvar i tio år, och fick jobba med egna projekt. Och det har han fortsatt med.

Genom åren har han fått många utmärkelser, exempelvis blev han 1990 årets uppfinnare i Sverige, fick Ingenjörsvetenskapsakademiens guldmedalj 1993, Polhemspriset 1995 och KTH:s stora pris 1996. 2001 utsågs han till teknologie hedersdoktor vid Uppsala universitet.

Det har skrivits mycket om Håkan Lans uppfinningar, Tekniska museet sammanfattar:

Hans största och viktigaste uppfinning är ett navigeringssystem där man använder både GPS och radio för att få veta var man själv och andra som använder samma system befinner sig. Systemet började snabbt användas inom sjöfarten, och sen 2004 är det världsstandard även inom flyget.

Men, trots att det ofta påståtts,  har Lans INTE uppfunnit datormusen som vi känner den – däremot en s k ”digitizer”, som Tekniska museet beskriver som en föregångare till dagens mus.

Håkan Lans själv kallar sig hellre problemlösare än uppfinnare: ”Jag går igång på när det är riktigt besvärligt.” Men de senaste decennierna har hans liv mest handlat om invecklade patentstrider, och den typen av problem går han INTE igång på: ”Det är som att stiga upp varje morgon och ägna dagen åt att fylla i deklarationsblanketter. Sedan rivs de sönder på natten så att man får börja om igen. Och det här pågår år efter år efter år. Man kan inte påstå att det är roligt.”

I SVT-dokumentären ”Ett svenskt geni mot världen” får man veta mer om personen Håkan Lans, hans viktigaste uppfinningar, och den ruggiga historien om det komplicerade patentsystemet. (Ett tag lär han ha haft SÄPO-bevakning):

Flera Enskede-kändisar: På en sida som egentligen handlar om Enskede IK hittar jag, förutom Håkan Lans, namn på andra kändisar som lär ha vuxit upp i Enskede, exempelvis allsångskungen Lasse Berghagen, son till professorn och tandläkaren Nils Berghagen (född Nilsson), och fackbasen Wanja Lundby-Wedin, äldst av tre döttrar till lastbilschauffören Bosse Lundby. F.d utrikesministern Sten Andersson föddes på Södermalm i Stockholm, men växte upp i Enskede och gick grundskolan i Skarpnäck, och den gröne proggaren Bernt Staf föddes i Enskede och tog realexamen vid Gubbängens gymnasium (precis som jag).

…och sen hittar förstås Google våra egna minnen från Pelargatans kändisar – rocksångaren Jean Williams (Kurenkoff) som bodde granne med Monica och Birgitta, och Rock-Boris lite längre neråt gatan. Den mer kände rockaren Jerry Williams (som egentligen hette Erik Fernström och INTE bodde i Enskede) tog faktiskt sitt artistnamn från Pelargatans Jean Williams när han 1959 fick ersätta honom som sångare i Jean William Orkester. 

Välkomna med fler kändis-tips att utforska!