Bilden ovan: Julbrådska 1961 av Ekelund, Gunnar (CC-BY-NC) via Stockholmskällan

I sin bok “Söder om tullen” skriver Per Anders Fogelström:

Brännkyrka, inklusive Enskede och Nacka, var länge församlingen närmast söder om alla Söders tullar. Men den hörde inte till staden. Ännu på 30-talet sa man på Söder om något som inte angick en, inte hörde till saken: ”Det hör till Brännkyrka”.

Så avlägset upplevde stadsborna de framtida förorterna. Med tiden (och T-banan) kom de allt närmare.

Mitt under kriget – och 40 år efter det att frågan först förts på tal – beslöt stadsfullmäktige att bygga en tunnelbana i Stockholm. Dittills hade ingen stad i världen av Stockholms storlek sett tunnelbana som ekonomiskt rimlig. Därmed inleddes en ny epok i stadens utveckling. Man lämnade tanken att Stockholm skulle växa i form av nya trädgårdsstäder, som t ex Gamla Enskede. I stället skulle en serie förorter växa fram längs tunnelbanelinjer.

Ända sedan 1800-talets slut hade Stockholms villaförstäder länkats samman med förortsbanor av olika slag. Söderut gick den elektriska spårvagnen sedan 1909 ända till Stora Gungans väg – och befordrade även post och paket (åtminstone några gånger om dagen), samt sörjande (kanske även avlidna?) som skulle till Södra begravningsplatsen. Fram till 1928 fraktade spårvägen också kor och grisar till Slakthuset.

Den första tunnelbanelinjen som togs i trafik i Stockholm var med spårvagn och gick under Södermalm i den så kallade Södertunneln. Bilden från Stockholmskällan visar Södertunneln 1933, med spårvagn nummer 8 till Skarpnäck. Här skulle personalen lära sig signalsystemet och bli förtrogna med banan. Maximal hastigheten i tunneln var 60 km/timmen, och utgången ledde upp till Götgatan, cirka 30 meter norr om Skånegatan. Luckorna kunde endast öppnas inifrån.

Ar 1947 fick Blåsut spårvägshall och bussgarage, senare tillkom byggnader för Stockholms Spårvägars tekniska avdelning (nuvarande Hammarbydepån). Bilden nedan från Stockholmskällan visar spårvagn på T-banespåret vid Blåsut. Året är 1950 och i förgrunden byggs SS:s (Stockholms Spårvägars) Hammarbyanläggning. Kameran är riktad i nordvästlig riktning och de två avlånga husen är fastigheten Blåsut 2 och bakom den Blåsut 3, som ligger vid adresserna Blåsutvägen 29-19.

Det var först 1950 som man invigde de tyngre tunnelbanetågen. Den gröna linjen invigdes 1 oktober 1950 och gick mellan Slussen och Hökarängen.

Nedan syns Bernt Annersiös biljett till en provtur längs den nya tunnelbanelinjen Sandsborg-Hökarängen. Bernt skriver:

”Jag var 9 år då och det enda jag minns är att mormor tog mig med på den turen. Jag gick i Enskede Folkskola och jag minns att man i skolan varnade för den farliga strömskenan och att det var livsfarligt att gå ned på spåret. Det var inte alldeles självklart då eftersom man tidigare alltid promenerade över spåren på spårvägen som gick nere på Nynäsvägen (linje 8 Slussen – Skarpnäck).”

Biljett för provtur T-banan Sandsborg-Hökarängen 1950 (CC-BY-NC), hämtad från Stockholmskällan 2018-03-20

Lena minns: Vi flyttade till Farsta 1958, men jag fortsatte i min gamla skolan och åkte tunnelbana till Blåsut varje vardag. Farsta Centrum invigdes först 1960, så de första åren fick man ta matarbussen 185 sista biten från den provisoriska stationen, som låg mellan Hökarängen och Farsta och såg ut precis som en dansbana. Ibland kom mamma och mötte mig med barnvagn och småsyskon. Här står jag med gummistövlar och gympapåse, djupt försjunken i mammas tidning.

Med de nya snabba kommunikationerna kunde de nya moderna förorterna växa fram.