Olle har tidigare berättat om ”Enskedekändisar” som ”Rock-Boris”, ”Nalen-Stickan”, ”Percy Steele” och ”Jean William” som Jerry Williams gärna berättade om. Han har även tipsat om ”Enskede-Telstars”, som han läste om i ”Stora Popboken, svensk Rock & Pop 1954-1969”.

Dessutom samlar han skivomslag. I december var det utställning på Vaxholms Bibliotek om populära idoler på 60-talet.

Hans-Göran var där och fotograferade – och solen var också framme, så på en del av bilderna kan man även skymta vackra Vaxholm spegla sig i rutan.

Olle berättar:

Nu har jag plockat ner mina skivomslag från ”Kulturfönstret”, Vaxholms Stadsbibliotek; där föreningar, musik- och konstföreningar, förskolor, typ, kan presentera sig, icke politiska; tack å lov! Skivbolagen existerar ju inte idag; BFB, Colpix, Palette, SweDisc, Olga. Det är anledningen till mitt intresse för kul och ovanliga skivomslag – musiken och artisterna finns ju på nätet:

Musiken finns-rädda omslagen!

Min utställning förde det goda med sig att jag kunde utöka min samling. En ”besökare” erbjöd sig att skänka sina EP/Singlar till mig, det tar jag tacksamt emot.

Nästa utställning på samma plats: vecka 12-13 2022.

Här kommer bilder från årets utställning. (Klicka för större bilder.)

Lena (red) hade inte möjlighet att kolla utställningen denna gång, men studerar ivrigt bilderna: Tror att jag känner igen de allra flesta – utom Yvonne Norrman på bilden nedan, men henne kände min man bohuslänningen till, för hon var från Uddevalla.

Eftersom vi inte hade någon grammofon hemma satt jag som klistrad vid radion när det var dags för LISTORNA, speciellt Radio Nords. Och här finns ju deras souveniraffisch med DE TIO och ”Tack och farväl”.

DE TIO tillkom på förslag från två grammofonhandlare från Jönköping, som ville komplettera den oerhört populära TOPP 20-listan med en lista med bara svenska inspelningar. TOPP 20-affischen (som syns ovanför i fönstret) ville ingen skivaffär vara utan, det var den som visade vilka skivor som var heta just då. Till TOPP 20 kunde lyssnarna skicka in sina val (per brev, förstås!), till skillnad från Melodiradions ”Tio i topp” där man hade jury och Kvällstoppen där man spelade mest sålda skivor.

Allt det här, och mer därtill, får jag veta på Svenska Radioarkivet där en entusiast har samlat enormt mycket information om Radio Nord (även om ljudlänkarna verkar ha åldrats mindre väl). Jag passar på att kolla om programledaren för TOPP 20 hette Larsan var nästan lika liten som jag (som är nästan 159 cm). (Jag minns att vi skojade om det, för i vårat gäng fanns en Larsan som var 2 meter lång.) Och mycket riktigt: Här står att Larsan Sörensen var ordförande i ”De Små Herrarnas Club”, där ett medlemskort berättigade till ”fri entré till myrstackar och fågelburar för colibris”. Han lär också ha varit flickornas stora favorit.

Men 1962 var det alltså slut: ”Vid midnatt den 30 juni/1 juli 1962 upphörde sändningarna efter 16 månader (sånär som en vecka om man ska räkna noga).”

Sändarfartyget överlevde Radio Nord och gick under olika namn skiftande öden till mötes ända tills en storm fick henne att gå på grund utanför Kent-kusten. Hon slutade att sända först när skrovet vattenfylldes, och masten förblev stående upprätt ända till slutet av juli 1986.

Nu ser jag även att grundaren Jack Kotschak redan 1963(!) hade en vision om att Radio Nord skulle komma tillbaka, direktsänd till hemmen via satellit.

Här får man veta hur mycket jobb som låg bakom sändningarna på ”495 m mellanvåg”. Plus lite Siw Malmkvist:

Radio Nord – Låten från båten

… och så lite reklam. Förstås: