Bilden ovan visar potatiskö år 1917 vid Södermannagatan 44 (nu: 50)
av Malmström, Axel, (Public domain) via Wikimedia Commons

Rolf berättar: Häromdagen var det en av mina systrar som berättade för mig varför vår morfar en gång flyttade från Enköping till Stockholm: Han lär ha varit ”för röd” för Pepparrotsstan. Morfar var bagare och startade en gång Sveriges första fackförening för Livsmedelsarbetare.

I bageriet i källaren med gallerfönstren (c:a Södermannagatan 17) träffade han vår blivande mormor, degbiträdet Edit, som föll för den stilige bagaren Arvid, som istället för att dricka öl  på dagens första rast, tog fram gitarren och sjöng för flickorna. Mina morföräldrar bodde nog mer eller mindre hela livet på Södermannagatan 7 på Södermalm, rakt ovanför porten som idag faktiskt är igenmurad.

Min syster och jag är rätt övertygade om att ”Röde Arvid” också var med och bråkade om potatis och annat där vid Nytorget – under förutsättning att det gick att göra någorlunda fredligt, för vi minns vår morfar som en verklig fridens man, som alla gillade, och vars historier vi älskade att höra. Det var ju bara synd att jag missade att intervjua honom om Nytorget! Hans sista jobb, nästan i vår ålder, var att baka Wienerbröd till frukosten för fångarna på Långholmen, dit han cyklade från Södermannagatan klockan 4 om mornarna.
 
När jag tänker på morfar, minns jag att det var han som första gången berättade en s k rolig historia för mig, som jag faktiskt förstod och skrattade enormt åt. Den är garanterat geografiskt neutral och kan ha utspelats söder om Söder.

Det var en liten kille som hade hittat ett dike med blålera. Av det materialet hade han byggt en kyrka. Och vem kom då gående på vägen om inte ortens präst, som från ovan grötmyndigt sade :
”Det var mig en stilig körka du har gjort, min gosse!” 
Som då tittade upp ur geggan och svarte,
”Ja, och hade jag haft lite mera skit, hade jag gjort en präst också.”

Det var en av de få gånger jag hörde morfar använda ett s k fult ord, men i en story som i alla fall gick hem hos en 5-åring.
 
På väggen bakom skrivbordet har jag en bild av mig och morfar, där jag vid mycket ung ålder sitter i hans knä, medan han håller i en pilsner. Enligt min mor kunde jag tydligen tala rent vid ett års ålder, så varför inte använda de nyvunna kunskaperna till något angeläget. Efter enträget tjat fick jag således smaka. Fastän jag inte var gammal, minns jag ännu hur denna förfärliga dryck inte bara kom ut genom mun och näsa. Den kom faktiskt också ut genom öronen, det minns jag tydligt!

____________________

Fakta om potatisupproret: Revolutionsåret 1917 var det livsmedelskris och hungerupplopp i Sverige. På morgonen den 5 maj fanns det ändå potatis i Karlssons affär på Södermannagatan, och poliskonstaplarna ”Huggarn” och ”Kosacken” var på plats och ordnade kön. Vid femtiden på eftermiddagen var det bara några liter kvar och dem ville handlaren ha för sig själv. Kvinnorna trodde att han hade mer och försökte storma butiken, polisen tillkallade förstärkning, och snart trängdes över 2 000 människor med drygt 120 poliser, varav 30 ridande.

Flera personer skadades – en av ett sabelhugg – medan poliserna kom undan utan svårare skador. Den 22 åriga ensamstående tvåbarnsmamman Clary uppges flera gånger ha sagt ”här finns potatis och vi gå icke härifrån!”. Hon fick böta 100 kronor för upplopp och 40 kronor för våldsamt motstånd, vilket motsvarade nästan en årslön.

Här kan man läsa mera om Potatisupproret – när revolutionen nästan kom till Sverige.