Vi som pluggade tyska och fick åka på skolresa till Bremen har många minnen att dela. Några av oss som åkte 1961 gjorde till och med ett återbesök drygt 50 år senare. Det kan man läsa om på Klassresa till Bremen 2013, med kommentarer av vår gamla lärarinna fru Lundell, som då fortfarande var i livet.

Bilden ovan är från Tomas album och visar en del av lokalpressens artikel om vårt högtidliga intåg 1961, med paret Lundell omedelbart bakom dragspelaren.

2013 hade man visserligen ganska nyligen rivit ”vår” skola med det klatschiga namnet ”Schule an der Gottfried-Menken-Strasse”, men vi fick hjälp av vänliga ortsbor att hitta platsen så att vi kunde få bildbevis på att vi var där. Men för övrigt åkte vi precis som förra gången tåg och tågfärja samt kollade in såväl Roland och Bremer Stadtmusikanten som Bleikammer (där vi åtminstone 1961 skrämdes av MUMIERNA). Den hade visserligen 1984 flyttats från kryptan, men fanns kvar en bit därifrån.

Nedan Tomas bilder från 1961.

1961 kunde man alltså i den tyska lokalpressen läsa om vårt storstilade mottagande:

Tio dagar framåt vajar den svenska flaggan bredvid den tyska över Gartenstadt Süd: 48 elever från Stockholm gästar ”Schule an der Gottfried-Menken-Strasse”. Genom en spaljé av små och stora elever med blågula sverigeflaggor tågade de in i sin ”gästskola”.

I DN-arkivet finns en (liknande) beskrivning av hur tyskarna togs emot i Sverige i september 1961:

48 tyska skolbarn mottogs med blomster och viftningar med tyska flaggan utanför Nytorps enhetsskola vid Paternostervägen.

Skolans rektor Signe Bengtsson såg till att gatan var fri från mopedister, så att den stora tyska skolbussen skulle komma fram, och hälsade den tyske rektorn och hans elever välkomna.

Det har blivit ett livligt klassutbyte mellan Bremen och Stockholm sen den tyske rektorn Albert Hübner var här 1958 på studiebesök, berättar magister Yngve Lundell. Nu stannar tyskarna en vecka hos oss. Vi delar upp dem i grupper och de får gå i olika klasser och prata tyska och berätta om sitt land. Sen får de göra rundturer i Stockholm och Uppsala.

Barnen är inkvarterade i svenska familjer. Det hela är ett led i mellanfolkligt samarbete för att främja språkundervisningen och skapa kontakt mellan svenska och tyska ungdomar.

I Bremen bodde vi förstås i tyska familjer och har många minnen av det. Per hade med sig en osthyvel som present till familjen: Mamman tackade och lade den i vitrinskåpet. Hon hade aldrig sett en sådan. Köpte alltid skivad ost. Jag köpte en ostbit och visade hur den fungerade.

När vi skulle åka hem ville min ”värd” och hans kamrater säga adjö i Rådhuskällaren. Vi drack vin. När dom frågade när tåget gick, tittade jag på klockan och sa: ”Om 10 minuter”. Missade hemresan med alla andra…

Lena ville dricka mjölk till frukost, som hemma: Tyvärr visade det sig att de bara hade torrmjölk, och det smakade inget vidare att dricka. Så jag övergick till kaffe, som mamman i den tyska familjen. Det var möjligen första gången jag drack kaffe – men inte den sista.

Senare har jag insett att mjölk inte är en vanlig måltidsdryck i Tyskland och Österrike. Småningom gifte jag mig med en tysk, dock från Berlin, inte Bremen. Kan det ha nåt samband, tro?

Erland har behållit kontakten med sin tyske värd: Vi åkte 1962, och jag tyckte det var så roligt att jag fick följa med dem som åkte året efter också. Jag har fortfarande kontakt med Peter Kahrs som jag bodde hos, och han har koll på alla sina klasskamrater, som ses ungefär vart femte år.

För några år sen var jag och hälsade på dem i Stuhr strax utanför Bremen, och de har även varit här. Vi har tillsammans varit och tittat på området där de bodde då vi var där 1962. Peters båda föräldrar är döda nu. Skolan, är riven och där har de byggt ett bostadsområde nu.

Jag tror det är få som behållit kontakten på det sättet, men resan var säkert en stark upplevelse för alla. För mig öppnades dörren till språket. Hade BC i både 7:an och 8:an, men fick A i mitt studentbetyg. En av mina döttrar bor numera utanför München och det hänger på många omvägar ihop med att jag har många vänner i Tyskland. Märkligt vad en sådan skolresa kan leda till.

Monica läste inte tyska, utan franska: Skolresorna till Bremen var ju utbytesresor för dem som läste tyska. Men jag hade kul i alla fall när de kom på besök från Bremen.

Och Ilona minns: Jag stod på en scen i skolan med en blomsterkrans av pappersblommor om halsen när tyska gäster var på besök. Vi sjöng ”Ach du lieber Augustin”.

Den 17 september 1961 ställdes dock avskedsfesten in för de tyska gästerna, minns Lena: FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld hade just dött i en mystisk flygkrasch. En del av oss åkte istället in till stan och gick och fikade med tyskarna. Det ansågs inte passande – dagen efter blev somliga förhörda av rektor Signe Bengtsson.

På Gunillas bild vinkar tyskarna av i Bremen anno 1963.