Ovan: Barn tittar på gårdsmusikanter 1940-49,
av Lennart af Petersens (CC-BY)

Lena har bläddrat i albumet. Jag har inget minne av varken gårdsmusikanter eller fotografer, men hittar bildbevis på att åtminstone fotograferna fanns: en bild av mig framför en buske ute på gårn bakom huset (eller möjligen i gungparken), tydligen fångad mitt i leken.

Jag är alltså INTE snaggad, utan har kvar mina långa flätor, men luggen är tydligen alldeles nyklippt, det är därför den står rakt upp.

Att jag ser ut som en kille beror nog också på att jag  inte har på mig ”BH”-överdelen som hörde till soldressen – precis likadan som mammas. Hon hade säkert sytt dem båda. Kanske var den mera till fint, inte när man var med ungarna på gårn? En gång drog en busig kille i resåren och sa retsamt: ”Vad ska du ha den här till?” Jag letar fortfarande efter ett dräpande svar.

Det syns i alla fall att den översta bilden är tagen av en proffsfotograf. Och på baksidan finns mycket riktigt stämpeln:

En bild från
Freelancerfotograf
Olle G. Bergström
FEST-PRESS-REKLAM

samt notering av mitt namn och adress, för att sälja bilden, antar jag.

En annan bild som jag förstår inte är tagen av vänner och bekanta, är omsorgsfullt inklistrad i albumet, så där kan jag inte kolla stämpeln. Mannen som håller i tygeln har lite cowboystuk i sin utstyrsel (har han inte nån sorts sporrar också?). Själv sitter jag på hästen, tveksamt vinkande. (Hur kom jag upp?)

Jag kommer inte ihåg när korten togs, men blir ju nyfiken:  Fanns det fotografer som gick omkring på gårdarna ungefär som gårdsmusikanter, plockade ihop ungar, tog kort och sålde?

Hans-Göran trodde att kortet på Skärmarbrinksvägen 21 var taget just av en kringresande fotograf, som samlade ihop gårdens lekande barn, i spridda åldrar, för ett kort.

På Facebook hittar jag liknande bilder, mest från 40- och 50-tal, och så en från 1965, tagen av ”danspalatsernas då kringresande fotografen ”Paskovski” ”.

Och på spaning efter kringresande fotografer läser jag att när kameran efter förra sekelskiftet blev allt vanligare och mera lätthanterlig började kringresande fotografer och lokala amatörer fylla fotoalbumen med annat än fotoateljéernas arrangerade porträtt. ”De kringresande var vanliga långt in på 1950-talet, en del specialiserade på mönstringar, logementskamrater, bröllop och skolavslutningar.” Eller danspalats, tydligen.

Jag antar att det var en sådan fotograf som 1920 tog kort på den fattiga änkan och fembarnsmamman Emilia Gustafsson utanför den fd bakstugan där hon bodde inneboende, och som hörde till det som nu kallas Blockmakarens hus, som jag besökte förra året.

Uppdatering: Rolf kommer inte ihåg några fotografer, men däremot åtminstone en gatumusikant:

Jajamän, det kom en farbror några gånger i mitten på 50-talet. Han gick längs husen på Arkadvägen, på nedsidan mot ängarna och skogen, lekparkssidan alltså. Han spelade ”allt”; trumma, munspel mm, och hade fiffiga anordningar, så att han kunde traktera flera instrument samtidigt.

Hemmavarande husmödrar kastade ut en slant invirad i litet papper. Dessa små myntpaket for ungarna runt och samlade in och stoppade i gubbens fickor.

Och Hans-Göran har redan tidigare berättat om knivsliparen som dök upp ibland. Han hade all sliputrustning med sig på cykeln, det var bara att trampa på för att driva runt slipskivorna. Läs flera minnen från Skärmarbrinksvägen.

Har du också bilder av ungar på gården, eller minnen av musikanter eller fotografer? Kommentera längst ner på sidan, så hör redaktören av sig. Eller gå via Facebookgruppen ”Nytorpsskolan”.