Lena har gått igenom sitt fotoalbum och hittat lite sommarbilder, alla från omgivningarna kring Skärmarbrinksvägen, där vi bodde.
Den första är från 1948, jag är en ganska bister tvååring och sitter med mamma och två mostrar någonstans ”i skogen”. Jag tror att alla utom jag röker, två av dem har cigarretten i munnen. Så var det på den tiden. Mamma är praktiskt klädd i kofta och långbyxor, medan de andra sitter på marken i dräkt respektive kappa och basker.
Till höger sitter en av mammas systrar, troligen på besök i Stockholm, mostern till vänster bodde på Blåsutvägen och var gift med mammas äldste bror. Hon var från Ungern och hade suttit i koncentrationsläger innan hon kom till Sverige. (Vad som hänger i busken bakom oss har jag däremot inte en aning om.)
Några år senare, 1953 är vi ”i skogen” igen. Den här gången pappa och jag med min älskade (Sköldpadds!)docka Britt-Marie (döpt efter bebis-kusin) samt tant Ella och farbror Antti. Precis som min moster bodde de också på Blåsutvägen, kom ursprungligen från Ungern och hade suttit i koncentrationsläger. Vi hade flera ungerska vänner och en period hade jag en fosterbror, som kommit hit med sin mamma i ”de vita bussarna”.
Här har jag berättat mer om vad jag minns om våra ungerska vänner.
Några filt-favoriter i repris:
”Vid Johanneshovs Idrottsplats sommaren 1951” står det vid bilden nedan, med Nynäsvägen i bakgrunden. Det är en annan moster, som bodde i Årsta, mina föräldrar och jag med min fosterbror.
För några år sen gjorde vi återbesök på Skärmarbrinksvägen och tog kort på hur platsen förändrats.
På nästa bild är inga vuxna med, bara jag och mina något äldre kompisar, som var systrar och bodde grannar med oss. Vi sitter vid ”skogen” i närheten av lekplatsen, och det är jag som stickar – det gillade jag.
Systrarna hade flyttat till Skärmarbrinksvägen från Skåne, eftersom deras föräldrar skilt sig. Deras mamma yrkesarbetade och hade en ny man (men jag vet inte om de var gifta). Allt detta måste jag ha snappat upp från de vuxna, liksom att det i vår port fanns två frånskilda kvinnor (varav en målade ögonfransarna!).
Och så några bilder från dans kring midsommarstången i Dalen anno 1950.
Här dansar jag med mamma – hon i prydlig dräkt med snäv kjol, jag i sommarklänning och obligatoriska vita knästrumpor samt hårrosett i samma färg.
Nedan verkar det mest vara vuxna som dansar.
Den dansande kvinnan som ler mot kameran är samma tant Ella som på bilden ovan. Nu inser jag att det på bilden bara är några år sen hon kom från koncentrationslägret, där hon bland annat ådragit sig det hjärtfel hon småningom fick ersättning för från tyska staten.
Då får bilden en lite annorlunda innebörd.
Vill du dela med dig av dina bilder? Skriv en kommentar nedan eller mejla via Hjälp oss minnas så kontaktar redaktören Lena dig.
Jag hade också en Sköldpaddsdocka! Min hette Inger. Tyvärr har jag inga foton av någon av mina dockor eller djur (eller andra leksaker heller, för den delen), men hon såg ut som i fotot i denna länk, den stora dockan till vänster med blont ”hår”. Exakt så såg min Inger ut. Det var en ”blunddocka” med blåa ögon, och hon hade ögonfransar också; dessutom hade hon en ”voice box”(röstlåda?) i magen, dvs hon kunde säga ”mamma” om man lutade henne framåt lite. Håret var s.a.s. ”gjutet” (moulded) och alla fingrar och tår hade ”gjutna” naglar. Frisyren verkar mera 40-tal, tycker jag.
https://auctionet.com/sv/607071-dockor-2-st-skoldpadds-markta-tyskland-1950-tal/images#image_2
GillaGilla
Precis så såg min ut också, tror att alla hade exakt samma frisyr. Ögonfransarna var stela och kompakta, som gjorda i ett stycke. Och mamma sa hon också. 🙂
GillaGilla