Anna har hittat sina gamla bokmärken!

Anna-BokmärkesalbumAnna berättar: Det bokmärkesalbum jag hade som barn såg exakt ut som det på bilden, med ”Mina Bokmärken” tryckt på pärmen.

Jag köpte det i pappers- och bokhandeln uppåt Pelargatan, på vänster sida om man går från Burspråksvägen. Jag tror att det såldes böcker där; i alla fall var det en pappershandel som sålde lite av varje. Det kostade säkert inte så mycket, för veckopengen som utdelades på lördagsmornarna var inte så stor.

Sommaren 1976 hade jag flyttat till England, och köpte min ”Habitat Scrap Book” i Brighton. På hösten började jag klistra in en del bokmärken i den. Det är alltså snart 44 år sen jag påbörjade detta projekt!! Och för några dagar sen återfann jag boken.

Här är bilder på några sidor ur den.

Det fyrkantiga svanbokmärket tillhörde egentligen min lillebror Johan. Han fick det av tandläkaren vid ett besök därför att han hade ”varit duktig och inte gråtit”. Vid något tillfälle lade jag beslag på detta bokmärke . . . Jag tyckte nämligen oerhört mycket om det, och jag ansåg att Johan som var pojke inte borde ha det, utan det passade mig som var flicka mycket bättre.

Anna-Bokmärkesvan

Tydligen var jag helt fixerad vid änglar, för det finns inte mindre än 10 sidor fulla med dessa himmelska varelser i bokmärkesform.

Läste just på en website att Helge Artelius, som tecknade ganska många änglabokmärken, funderade över den gängse uppfattningen om hur änglar ser ut. Han experimenterade med att teckna två olika bokmärkesänglar med fyra vingar och en som hade hela sex vingar! Reaktionen blev omedelbar. Många var upprörda över detta och klandrade Artelius för att han givit några änglar för många vingar. Då svarade han ”Visa mig en ängel, så får vi se.” (Eller någonting ditåt.)

Fotot av kartan med Artelius-änglar är kopierat från internet.

Anna-BokmärkesArtelius
Jag tyckte inte att Artelius änglar var vackra alls, och blev därför mycket förvånad då jag upptäckte att den vackra ängeln med blont, lockigt hår, djup-rosa vingar med glitter (!), och en hjärtformad guldmedaljong om halsen var ett av hans alster.

Flera av mina bokmärkesänglar:

Anna-Bokmärkesänglar

Raffaello_Sanzio_-_Madonna_SistinaUPPDATERING: Anna kommenterar nedan att detta klassiska änglabokmärke baserades på den vänstra keruben i nedre kanten av Raphaels målning The Sistine Madonna, dock i ”förskönad” form. Här är målningen för jämförelse.

Anna fortsätter: Apropos änglar och deras vingar så hade min pappa ingen förståelse för min kärlek till dessa. Han kommenterade torrt: ”Ja, då måste de vara insekter då eftersom de har tre par lemmar: ett par ben, ett par armar, och ett par vingar.”

Jag var mycket förtjust i hundar som barn. Det hundbokmärke jag älskade mest var det föreställande en brun spaniel som håller en korg med rosor (inkl. BLÅ rosor!) mellan tänderna.

Anna-Bokmärkeshundar
Min kärlek till katter kom långt senare, när jag var 18 år och relativt nygift. Tony, min dåvarande make, kom hem sent en morgon (efter att ha varit ute hela natten!) med en liten kattunge som han höll. Hon var vit med några fläckar svart och orange; a ”calico cat” – fast jag trodde då att hon var en ”tortoiseshell cat”. Jag gav henne namnet Shelley och älskade henne djupt.

Rosor, violer, pioner, anemoner och liljekonvaljer älskade jag också, likaså rosenhagtorn och syren. Detta avspeglas i mina bokmärken.

Anna-Bokmärkesblommor

Anna har läst på om både ”scrap books” och bokmärken:

”Scrap books” är billiga album gjorda av återanvänt paper, inte speciellt avsedda för just bokmärken utan även för tidningsurklipp, etiketter, papperssigill och liknande, som man tycker om och vill spara.

Bokmärken var till en början inte alls avsedda för barn; de var dyrbara, hade hög kvalitet, och köptes av kvinnor ur borgarklass samt överklass. På den tiden fanns varken radio eller TV, internet eller kinematek. Kameror fanns, men var dyrbara, liksom filmen till dem, och överklassens kvinnor hade svårt att fylla sina dagar.

Dessa bokmärken användes till skärmar, gratulationskort, inbjudningskort samt att klistra in i vackra album, som kallades för ”scrap album”. I dem klistrade man vanligtvis även in julkort, vackra reklamkort samt en hel del annat i pappersväg.

Bilden av den viktorianska skärmen (och andra bilder) finns här.

Anna-VictorianScrapsScreen
Här kan man läsa mera om hur vi i Enskede (bland annat) samlade och bytte filmisar och bokmärken.

4 reaktioner på ”Anna har hittat sina gamla bokmärken!

  1. Tekniken att klistra bokmärken på askar, skärmar, brickor, burkar, omslag till album – t.o.m.möbler! kallas för découpage. När man har fyllt hela ytan stryker man fernissa i många lager ovanpå alla bokmärken för att skydda dem.

    Gillad av 1 person

  2. Det klassiska ängla-bokmärket med den knubbiga keruben som vilar armarna på ett litet blått moln är en design baserad på den vänstra keruben i nedre kanten av målningen The Sistine Madonna av Raphael, målad 1513–14. Keruben har dock ”förskönats” och gjorts mycket sötare i ansiktet med rosor på kinderna samt fått vackert ”lagt” hår och klara färger (i synnerhet på vingarna) för att passa den då rådande smaken. Jämför!

    Gilla

    1. Hej o tack för infon! Länken fungerade (fast det såg inte ut så för mig?), och jag la in bilden för direkt jämförelse med den ”förskonade” ängeln. 🙂

      Gilla

  3. Som sagt, det är det då rådande skönhetsidealet som gör att keruben inte ser exakt ut som förlagan. De två ursprungliga keruberna hade säkert levande barnmodeller som förebild då de liknar ”riktiga” barn med rufsigt hår. Så söt som keruben på bokmärkena är inget levande barn. Keruben till höger på målningen ser lite trumpen ut till och med.

    Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s