Minns ni raketost? Kalles kaviar? Och pölsa?

Ovan pölsa, från 1956 års skolmatsedel, Wikipedia (CC BY-SA 3.0)

Anna från Burspråksvägen skrev: Det slog mig att det vore intressant och roligt att få läsa om vad vi alla åt för slags mat på 1950-talet. Den svenska ”matkulturen” har förändrats oerhört sedan vi var barn!

Vi fick sådan mat som stekt blodpudding med lingonsylt, pepparrotskött, fläskkorv och potatismos, fläskbringa med rotmos, ungspannkaka med fläsktärningar, plättar med jordgubbssylt, köttsoppa med rotfrukter, ärtsoppa med fläsk, köttbullar och makaroni, rårakor med lingonsylt, pytt-i-panna, stekt falukorv med stekt potatis, parisare med ett stekt ägg ovanpå samt havregrynsgröt. (Mycket griskött, ser jag. Det går väl kanske inte an numera, i det mångkulturella, multietniska Sverige …)

Skickar med två bilder av sådant som praktiskt taget ALLA svenskar åt på den tiden.

KallesKaviar

Kalles kaviar är ett svenskt smörgåspålägg gjort av rökt, sockersaltad torsk- och sejrom. Kaviaren innehåller tillsatt socker, salt, potatisflingor och tomatpuré. Den finns som tub och lanserades av Aktiebolaget Bröderna Ameln (Abba) år 1954.”

Här kan man läsa mer om Kalle, som hamnade på tuben när reklambyrån designade om den tidigare vita förpackningen. Han var fem år och son till Abbas dåvarande VD.

KavlisRaketost[706]Raketost: ”Året är 1947 när Åkerlund & Rausing, förpackningsspecialisten, helt sonika uppfinner en maskin som kan, hör och häpna, förpacka ost i tuber. Raketosten var född. Osten sköts upp ur röret och skivor av osten gjordes med vidhängande snöre.”

Raketost hade sin storhetstid under rymdfärdernas 60-tal. Facebookgruppen ”Återinför Kavli raketost” verkar ha insomnat, möjligen för att de lyckades: I början av 2019 rapporterades att osten efter 40 års frånvaro var tillbaka – fast inte i likadan förpackning, vilket (förstås!) ”fick fansen att rasa”. Det går inte att återskapa samma förpackning, bland annat pga dagens hygienkrav, säger man från Kavli. Och så blir det för dyrt. Hur gick det med den nya raketosten, tro?

Det första Lena kommer att tänka på när det gäller skillnaderna i vad vi äter nu och förr är hur våra tyska gäster på 60-talet chockades över att det i vanliga mataffärer (och hemma hos oss) inte fanns ”riktigt” matbröd, bara sirapslimpa, förutom knäckebrödet, förstås. (Det gillade tyskarna.)

Maten hemma minns jag inte så mycket av, men man försökte aldrig tvinga mig att äta något. Från skolmatsalen minns jag mest det jag INTE ville äta, men ändå måste. Den förskräckliga mannagrynsgröten var ju en återkommande mardröm, men jag minns även en gång när vi serverades spenatsoppa med ägg, som jag i och för sig åt, om än inte gärna. Men den här gången påstod någon vid vårt bord att han hittat en liten prick i soppan, som möjligen kunde vara ett litet, litet simmande djur. Alla samlades runt tallriken för att se om pricken hade ben eller inte, vakthavande lärare kom dit. Och som jag minns det föstes vi snabbt ut – innan rykten hann spridas? Så uppfattade vi det i alla fall, och tyckte det var väldigt spännande.

Paltbröd lärde jag mig faktiskt att äta i skolan och tyckte att det smakade åtminstone hyfsat. Fast efter skolan har jag aldrig någonsin ätit det, så hur mycket nytta hade jag av den lärdomen?

I tidningsarkivet hittar jag skolmatsedeln för veckan 11-16 maj 1953:

”Stockholms folkskoledirektion har för nästa vecka gjort upp följande matsedel, som godkänts av borgarrådet. Den berör 85.000 barn som dagligen äter skolfrukost. Under veckan infaller Kristi himmelsfärdsdag, som är en lovdag. Köttdagen har därför kunnat tas bort.”

SÖDRA OMRÅDET
MÅNDAG: Blodpudding med äppelmos, smörgås och mjölk.
TISDAG: Grönsakssoppa, smörgås med ost och torskleverpastej, mjölk. Eller ärtsoppa med lök, smörgås och mjölk.
ONSDAG: Stekt fisk, stuvad spenat, potatis, smörgås med messmör och mjölk.
TORSDAG: Lov
FREDAG: Makaronipudding med grönsaker och lök och tomatpuré, smörgås och mjölk.
LÖRDAG: Kräm eller soppa på nypon eller aprikoser, smörgås med ost, och torskleverpastej med sallad, mjölk.

NORRA OMRÅDET
MÅNDAG: Mannagrynskräm, aprikossås, smörgås med torskleverpastej, mjölk.
TISDAG: Grönsakssoppa, smörgås med ost, messmör, mjölk.
ONSDAG: Stekt fisk, stuvad spenat, potatis, smörgås och mjölk.
TORSDAG: Lov
FREDAG: Risgrynskaka med nyponsås och smörgås med ost, mjölk.
LÖRDAG: Kräm eller soppa på nypon eller aprikoser. Smörgås med ost, torskleverpastej med sallad, mjölk

Och Elisabeth minns ju: ”Vi gick i skolan även på lördagar då. Hade vi tur (enligt mig) så fick vi chokladsoppa i matsalen”.

När Sveriges Radios Meny presenterar det ljuva femtiotalet dukar man fram söndagskyckling, räkcocktail, radiokaka (även kallad radiotårta eller lördagskaka) och brulépudding. Samt kommenterar: ”På 1950-talet var kyckling definitivt söndagsmat, helst helstekt med gräddsås, potatis, pressgurka och gelé. Sedan kom broilern, den som senare fick dåligt rykte men när den lanserades var en genialisk nyhet – stor nog att räcka åt hela familjen!”

Andra rätter var stuvade makaroner, revbensspjäll, fyllda paprikor (paprikan var en nymodighet), och fläskfilé med gräddsås, för när kyl och frys blev vanligare var det lättare att få tillgång till färskt kött året om. Efterrätter kunde vara fruktkräm eller vaniljglass.

Lena tyckte att skolans makaronipudding var god – om jag fick veta att det inte var gröt, för jag tyckte det såg likadant ut. Apropå makaroner har jag för mig att mamma berättat att när hon som mycket ung i slutet av 30-talet kom från Norrland till Stockholm för att jobba ”i familj” fick hon i uppgift att laga makaroner. Ingen berättade hur, så hon la dem först i blöt, eftersom de var så hårda…

Men på femtiotalet var man så van vid stuvade makaroner att när spaghettin kom var det många som stuvade även den, och i 1940 års utgåva av Stora Kokboken står: ”Kokta spaghetti beredes på samma sätt som makaroner – men brytes ej sönder”.

Den blivande köksmästaren Tore Wretman var tidens folkbildare ifråga om mat. I radioprogrammet ”Novisen vid spisen” var journalisten Folke Olhagen den ständigt lika okunnige novisen. (Vid den här tiden antogs ju alla män som inte hade matlagning som yrke vara lika okunniga.) I ett avsnitt från 1951 berättar Wretman om olika sorters pasta – han kände till dem, för han hade varit i Italien. Minsann.

I en Husmodersfilm från 1952 får novisen vid spisen lära sig matlagning med grädde: Soppa, Jansons frestelse, sås och våfflor.

Vad har du för matminnen från femtiotalet? Kommentera gärna våra minnen, eller mejla dina egna (om detta eller något HELT annat!) till red Lena på formuläret på Hjälp oss minnas. Så hör jag av mig. 

3 reaktioner på ”Minns ni raketost? Kalles kaviar? Och pölsa?

  1. Arrggghhh!!! Pölsa med skivade rödbetor! Oh, vad jag avskydde det. Frågan är vad som var värst: pölsan eller rödbetorna . . .

    Den enda gång jag har ätit borscht (lagas på rödbetor och serveras med sur grädde), tillagad av en Ukrainsk Judinna, fick jag tvinga mig att äta upp min portion. Hon menade väl, men rödbetor ingår inte i min mat-repertoar.

    Messmör, ja. Oerhört svenskt – även norskt. De Britter som jag gav messmör till mycket långt tillbaka i tiden ansåg att messmör var äckligt då det är mycket sött. Ost och smör ska inte smaka sött, ju. Jag håller med om det.

    Spenatsoppa med hackade, hårdkokta ägg, stuvad spenat … USCH!

    Janssons Frestelse tyckte jag heller inte om då jag fann smaken av ansjovis otäck. Ack ja. Alla dessa stuvade maträtter – det hade jag också glömt bort. Stuvade makaroner, stuvad spenat, svampstuvning …

    Blodpudding anser jag ytterligt bestialiskt; har svårt att acceptera att jag faktiskt åt blodpudding med lingonsylt (men helst hjortronsylt!) utan protester som liten flicka.

    Leverpastej – återigen otäck i smaken!

    Alla dessa krämer till lunch, till efterrätt, till kvällsmat . . . Kräm på sviskon, kräm på krusbär, på jordgubbar, på hallon, på torkade aprikoser!
    I Astrid Lindgrens barnbok ”Madicken” svarar yngre systern Lisabet på frågan om vad hon tycker om att äta: ”Krusbärskräm och kräm och annan kräm!”

    Nu har jag visserligen varit strikt vegetarian sedan 1976, och för mig luktar ALLT kött obeskrivligt vämjeligt, i synnerhet medan det kokas eller stekes.

    Aaah! Tore Wretman! Novisen vid spisen! Båda dessa herrar hade jag totalt glömt bort. Min mor hade ett exemplar av Stora Kokboken tryckt 1950, det året hon gifte sig. Som liten tyckte jag så mycket om alla de färglagda helsidesplanscherna, i synnerhet de med frukter och bär.

    Nyponsoppa med mandelbiskvier är en svensk maträtt som jag VERKLIGEN saknar!
    Även Småländsk ostkaka med hemlagad Drottningsylt, likväl som plättar med hemlagad jordgubbssylt och vispad grädde sötad med vaniljsocker!!

    Gilla

  2. ”Pölsa är en maträtt bestående av malt och kokt kött, korngryn och hackad lök. Brukar även innehålla nötsenor, nöthjärta, nötlunga, lever. Pölsan kan kryddas med kryddor som peppar, kryddpeppar och mejram. Allt detta kokas tillsammans i spadet från köttkoket.”
    ~~~ ”Brukar även innehålla nötsenor, nöthjärta, nötlunga, lever” USCH!

    Stekt LEVER!!!
    ARRGGGHHH!!!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s