Bild ovan: ”Nyårsfirande flickor på ungdomsgård”
av Sten Karsbrink, 31 december 1957 (CC-BY)

Nyligen träffades några av oss gamla Enskede-bor för att prata om hur det var på Johanneshovsgården (ibland kallad Blåsutgården).

Hans-Göran har ett minne av att det kunde det gå vilt till: Det förekom att lärarna kom dit för att kolla vad deras elever hade för sig på kvällstid.

På Facebook säger någon att Blåsut-/Johanneshovsgården tvärtom ansågs vara den bäst fungerande ungdomsgården, medan det var betydligt besvärligare på Kärrtorps, Björkhagens och Bagarmossens gårdar. Åtminstone var det så på 70-talet. Vid något tillfälle bjöds ungdomar från de andra gårdarna in, och då slutade det i katastrof med slagsmål och annat. Men det var bara en gång, annars var det lugnt, med disco på fredagar och film på söndagar. Kanske var det oroligare på 60-talet?

Gunnar kommer också ihåg att det kunde vara stökigt, men det var särskilt när det kom ett gäng ända nerifrån Stora Gungans väg. Det var två bröder och en kille som alltid kallades ”Blöjan”. Blöjan var tuffast. De var inte jättetaskiga, men brukade leta reda på dem de tyckte såg töntiga ut (alltså som hade ”fel” kläder), och dem lät de inte komma in på gården. Gunnar själv blev godkänd, sen han hade klätt sig rätt: med nervikta gummistövlar, skinnjacka och namn på ärmen.

Gunnar minns också att Rock-Boris spelade här, och den mer okände Rock-Finn – en dansk, som ”lät för djävligt, men han fick spela ändå”. En medlem i ”Trio med Bumba” bodde till och med på Pastellvägen. Honom hade Gunnar sett på gatan.

Klippet nedan från nyåret 1963 börjar med just denne ”Rock-Finn”, följt av en intervju om det kommunalt organiserade nyårsfirandet som skulle hålla kvar ungdomen i förorterna, så att ”gamla tråkigheter inte händer igen”. Nyårsplanerande ungdomarna intervjuas, och avslutningsvis spelar Burken dragspel – med Elvis-rörelser och knäfall.

UPPDATERING: Den ovan beskrivna videon har SVT senare plockat ner, men nedan sjunger Rock-Finn i alla fall ”Turn me loose”.

”De gamla tråkigheterna” verkar ha ägt rum nyåret 1956/57, när ungdomar samlades i stan och det blev bråk. Året efter uteblev kravallerna, enligt tidningen ”tack vare ett stort polispådrag med radiobilar, ridande polis och en respektingivande vattenkanon i beredskap. Snabba och resoluta ingripanden gjordes ofta på Kungsgatan, där det fanns en dubbel polispatrull på var 50:e meter. ”

Bilden högst upp på sidan visar nyårsfirande på ungdomsgård 1957. Samme fotograf tog samma dag kortet nedan på hur ridande polis ingriper mot nyårsfirande ungdomar inne i stan.

Förutom dans i stora salen hade Johanneshovsgården många organiserade aktiviteter, exempelvis:

• Söndagsskola: Birgitta minns att fröken hade sybehörsaffär och skänkte flickorna tyg till att sy förkläden av.
• Hans-Göran gick fotokurs. 
• Träslöjd för Bröderna Rosendahl, som också höll på med fotboll: ”IK Royal”.
• Pingis, med en lärare som alltid kallades Plutten, men hette Leif Jonsson
• Boxning arrangerades av AIF – Arbetarnas Idrottsförening . Boxningsläraren gick det småningom skumma rykten kring. Gunnar började med att boxas, men följde sen en väns råd att satsa på gymnastik – och blev en framgångsrik gymnast.
• Tyngdlyftning tränades under ledning av tyngdlyftaren Yngve Frölander, senare bl a generalsekreterare i Tyngdlyftningsförbundet

Vi funderar över när gården stängdes på kvällarna. Det borde vara ganska tidigt, eftersom det låg lägenheter ovanför. Och så minns vi att här fanns dessutom barnkrubba och Kindergarten.

I Ungdomsvårdskommitténs betänkande om ”Ungdomens fritidsverksamhet” kan man läsa mera. 1943 hade man undersökt boendeförhållandena för 730 stockholmsungdomar i åldern 15-21 år som fortfarande bodde hos föräldrarna. Endast 17 procent av dem hade eget rum, 10 procent sov i köket och 4 procent i hallen, ofta i en säng som ställdes undan dagtid. De som flyttat hemifrån hyrde vanligen ett rum tillsammans med andra ungdomar.

Det var därför det behövdes platser där de unga kunde leka och bedriva andra fritidssysselsättningar ”under samma fria och otvungna former, som om de vore hemma”. En sån plats var Johanneshovsgården, som drevs av barnavårdsnämnden och under dagarna utnyttjades som barnstuga.

Huset på Blåsutvägen 38-44 var ett s k barnrikehus och byggdes 1944. Redan samma år var barnkrubban igång, bland grävskopor och byggnadsställningar och med en halvfärdig lekplats utanför. Från 7 på morronen till 18 tog man där emot tre sorters ”krubbarn”: spädbarn (dock inte yngre än 4 månader), koltbarn och barnträdsgårdsbarn.

I januari 1945 öppnades där landets första kommunala ungdomskafé, med ingång direkt från gatan. Det låg i anslutning till ungdomsgården, och mellan kl 18.30 och 22 kunde ungdomar där fika, spela spel och läsa tidningar istället för att ”gå ute på gatorna och dra”. 25 öre kostade kaffe och bulle, men man fick sitta där utan att köpa något också. Nedre åldersgräns var 15, men man registrerade inte gästerna, utan accepterade att någon 14-åring också kunde slinka in.

Kaféet var tänkt som en uppsamlingspunkt för ungdomsgården. Där fanns en anslagstavla över gårdens olika aktiviteter (enligt ovan), kafékompisarna kunde berätta om klubbverksamheten, och på »öppen afton» i ungdomsgårdens samlingssal var det lätt att anmäla sig till något.

Omkring 40 gäster besökte varje kväll Johanneshovsgårdens ungdomskafé som sköttes av bara en person – »husmor», som syns på bilden, iförd hembygdsdräkt. Hon stod alltså för både servering, ordning och trevnad. Lokalen var utformad så att hon hade full koll över hela kaféet, även från det lilla köket.

Husmor tjänade 150 kronor i månaden, senare höjt till 200, så hon hade ett annat halvtidsjobb på dagtid. En kväll i veckan hade hon en vikarie.