Bild ovan: Enskede ägor 1906, av Brännkyrka J112-75-19 och Nacka J112-75-20 (Lantmäteriet) (CC Public domain)

I början av 1700-talet slogs gårdarna Stora och Lilla Enskede samt Bägersta ihop till Enskede Gård, med många underlydande mindre jordegendomar, torp och krogar. Flera av deras namn finns fortfarande kvar som gator och stadsdelar i området, t ex Dalen, Glädjen, Åsen, Stora och Lilla Gungan, Fredriksdal, Linde, Sundsborg. Skärmarbrink och Johanneshov.

I bland annat Hembygdsföreningens årsskrift 2014 kan man läsa om människorna och verksamheterna som fanns här. Det var inte bara jordbruk och trädgårdsodling, utan också exempelvis sandförsäljning, brunnsdrickning, skidfabrik, kattunstryckeri, smedja, kvarnar, tapetfabrik, svingård, tobaksodling. Här fanns många hemslakterier och krogar (samt lönnkrogar). Förutom idogt arbete förekom även fylla, våld och galenskap, särskilt i anslutning till de många krogarna.

Det kryllade av krögare, sillpackare, färgare, målare, cigarrarbeterskor, murare, kryddkramhandlare, eldare, skräddare, hjulmakare, skomakare, sömmerskor, bokhållare, bagare, smeder, mjölnare, dödgrävare, bryggare, sömmerskor, skogvaktare, handelsbiträden, korvmakare, garvare, glasarbetare, snickare, plåtslagare, ryttare, statare, men även en fd artilleristskomakare, minst en hovkamrer samt en och annan kammarskrivare och direktör.

Många var slaktare i de många hemslakterierna. När nya Slakthuset stod färdigt 1912 förbjöds småslakterierna av hygieniska skäl, men åtminstone en del av slaktarna kunde fortsätta att jobba i den nya storskalig och rationella anläggningen.

Mjölkerskor och ladugårdsarbetare vid Enskedegård år 1908:

---

Längst ner på sidan finns en KARTA, som fungerar även i mobilen. Rödmarkerade platser är utmärkta med rött hus på kartan. 

---

Åskrönet vid vägskälet mellan Södermanlandsvägen och gamla Dalarövägen strax utanför Skanstull har länge varit bebyggt, och kvarnar har troligen funnits här ända sen 1600-talet. I Hembygdsföreningens årsbok 2014 sammanfattas de olika skanskvarnarnas historia:

• 1695 klagade en ny mjölnare över kvarnens skick, dess siste mjölnare tog 1717 värvning, varefter kvarnen förföll.
• 1756 omnämns nästa kvarn, som låg vid nuvarande Höjden (då kallat Nedre Skanskvarn). Redan 1820 var den kvarnen oanvändbar och tjugo år senare revs den.
• Från 1760-talet fanns ytterligare en kvarn lite längre söderut, på Kvarnängen. Den kallades Övre Skanskvarn och brann ner 1828. 1850 byggdes en ny kvarn på samma plats.
• 1859 exproprierades Kvarnängen inför bygget av Johanneshovs skans (som aldrig byggdes) och ”nya” Övre Skanskvarn flyttades till sin nuvarande plats, nästan där den rivna Nedre Skanskvarnen stått. Samtidigt med flytten byggde man ut underbyggnaden som bostad åt mjölnaren och för magasinering av mjöl.
• De är den kvarnen som fortfarande finns kvar, kallas Skanskvarn och sen trettiotalet har servering.

Den gamla lägenheten Nedre Skanskvarn kallades nu Höjden.

Fastigheten Skansbacken (fd Höjden och Nedre Skanskvarn) var det första värdshuset utanför södra tullen.

I början av 1800-talet användes gården också som hyrstall – folk från landet parkerade sina hästar och vagnar på gården, tog sig en snaps och promenerade in till stan. Eftersom krogen låg utanför Stockholms tull var den utom räckhåll för stadens polis, vilket gjorde den till en tidvis ganska skum plats. Ryktet blev allt sämre, och 1838 drogs krogtillståndet in. Därefter låg här slaktarbodar, under en tid fanns även Skanskvarns mjölnare i huset.

1979 renoverades och byggnadsinventerades huset, och hyrdes därefter ut till motorcykelklubben Rapido.

Mittemot krogen Nedre Skanskvarn låg sen 1764 gården Skansberg.

Bilden ovan: ”Johanneshov. Höjden å skansberg. Ägare slaktarmästare Erik Jansson. På bilden kusken Gustaf och trotjänarinnan Lotta Karlsson.”
Fotograf okänd, 1900, Stadsmuseet (CC-BY) via Stockholmskällan

På Skansberg fanns ingen odlingsbar mark, men läget utanför tullen vid vägen in till stan lockade en del hantverkare, och tidvis lär här man även ha haft lönnkrog. Från andra hälften 1800-talet fanns här mest slaktare, vars hårda arbete delvis betalades i brännvin. Tillsammans med rytande slaktarhundar och en del högljudda grisslakter skapades en ganska stökig miljö. Först när Skanskvarns krogtillstånd drogs in 1838 blev det något lugnare.

1762 byggdes Övre Skanskvarn högst uppe på Skansberget.

Kvarnen användes tills det brann 1828 – efter att vingarna snurrat för fort i en svår storm.

Nya Övre Skanskvarn byggdes 1850 och flyttades till nuvarande plats 1859, när Kvarnängen exproprierades för befästningsbyggande. Samtidigt byggdes underbyggnaden till i holländsk stil, som bostad åt mjölnaren. Det är den kvarnen som finns kvar än idag, och en period användes för korkmalning. Efter rivningshot på 30-talet blev kvarnen kulturminnesmärkt, rustades upp med servering och småningom stora terrasser. Den kallas nu bara Skanskvarn.

Krogen Lilla Gröndal intill Dalarövägen byggdes 1753 av f d kofferdistyrmannen Peter Gressling. Liksom sin granne på Johanneshovs gård arrenderade han dessutom några grusgropar i närheten. Båda grannarna kallades därför ofta Sandherren. Krogen fanns kvar till 1838, då all utskänkning av brännvin förbjöds av sockenstämman.

Därefter bedrev man mest slakteri och trädgårdsmästeri på gården. Ett av många koloniområden anlas 1918 på en del av ägorna, och på 30-talet revs huset.

Man vet inte när Gröndalstorp byggdes, men åtminstone sen 1867 har det bott slaktare på platsen. 1897 byggdes här Stockholms Nya Tapetfabrik och direktör Leonard Ludvig Rudolf Beil från Tyskland med familj flyttade in. Fabriken blev kvar ända till 1935, då vägen drogs om för tunnelbanebygget.

Det verkar ha gått bra för tapetfabriken. I SvD 1925-10-28 kan man skryta med att ha fått både stora silvermedaljen i St Petersburg 1908 och Hedersdiplom i Parisutställningen 1925.

Fabriken omnämns också i artikeln ”Tapeter – en stark markör för tid och smak” i SvD 2004:

”1917 tryckte Sthlms nya tapetfabrik några mönster av svenska konstnärer. Det blev början på ett samarbete mellan tapetindustrin, konstnärer och formgivare som gav många intressanta mönster under 1900-talet.”

Ensta uppfördes 1776 bortom Nedre Skanskvarn på norra sidan av Göta landsväg av kammarskrivare Johan Muderich vid Tullverket. Han hade planer på att öppna en krog, men fick inte tillstånd eftersom det redan ansågs finnas tillräckligt många i området. Han sålde då till en borgare, som istället hade lönnkrog några år innan han dog. Här bodde sedan många människor med skiftande yrken, innan området 1917 blev koloniområdet ”Stugan”.

1948 byggdes här Enskede läroverk, som från 1967 hette Enskede Gymnasium och från 1994 Värmdö Gymnasium.

Dödgrävarbostället vid Kolerakyrkogården.

Södra begravningsplatsen byggdes 1808-09 och användes främst som fattigkyrkogård samt vid olika farsoter. Efter de stora koleraepidemierna 1831 och 1842 började den kallas Kolerakyrkogården. Den användes fram till 1901. Då hade en ny begravningsplats byggts vid Sandsborg, den som numera heter Sandsborgskyrkogården.

Kyrkogården var tidigare mycket större, men på fyrtiotalet samlade man de bevarande gravstenarna kring dödgrävarbostället, som omges av en  park. Åtminstone när Hembygdsföreningens årsbok 2014 skrevs hyrde staden ut huset som replokal till ett rockband.

Läs gärna mera om Kolerakyrkogården och Galgbacken.

Kvarnängen byggdes ca 1796 och tillhörde Johanneshovs gårds ägor. Här fanns svinstia, stall, ladugård och slaktarbod. Många familjer bodde här under åren lopp tills huset revs 1944. Här fanns också Kvarndammen, som utnyttjades till slakteriverksamheten här och vid Johanneshov. 1911 anlades ett koloniområde väster om nuvarande Söderstadion, som en alternativ inkomstkälla när all hemslakt skulle upphöra.

1943 revs koloniområdet, eftersom Skanstullsbron byggdes och flera lägenheter behövdes i omgivningen.

Johanneshovs skans byggdes aldrig, eftersom ståndsriksdagen redan 1860 bestämde att idén var dyr och föråldrad. Dessutom lär pengarna ha tagit slut.

Men när man fattade det beslutet hade många områden redan exprorierats.

I DN-annonsen från 1880 utannonseras arrendet av de av Kongl. M:t och Kronan för befästningsarbetena söder om Stockholm exproprierade lägenheterna ”Johannishof, med jordlotterna Qvarnängen, Gustafslust och Långgården, belägna utanför Skanstull”.

När idrottsplatsen byggdes ut till Söderstadion täcktes stora delar av skansen med fyllnadsmassor . I samband med vägarbeten 1967 frilades slutvärnets nordmur och den östra rondellen, och båda restaurerades.

Idag återstår norra grundmuren till slutvärnet bestående av en lång granitmur med två hörnrondeller och innanför liggande skyttegångar. Resterna är fornminnesklassade och finns numera i källarplanet av ett kontorshus vid Arenavägen, direkt norr om Söderstadion. De kan besökas av allmänheten på kontorstid, adress: Arenavägen 7. Läs mer om Johannehovs skans.

Svenska Dagbladet har gjort ett bildreportage: ”Stockholms kritiserade mur kvar i kontorshus”.

Johanneshovs gård är från 1720-talet och omfattade dagens arena- och slakthusområde. Här fanns krog och sandförsäljning – man hade god tillgång till grus och sand där på Stockholmsåsen. Ägaren kallades ofta ”Sandherren”. Andra krögare fortsatte krogverksamheten ända till 1838, då många utskänkningstillstånd drogs in.

1859 var det en av de gårdar som exproprierades av staden, eftersom Johanneshovs skans skulle byggas. Skansen byggdes aldrig och Johanneshovs hus stod kvar. Här bodde förutom arrendatorn bland annat skogvaktare, murare, handelsbiträden. Och slaktare, förstås. På 20-talet anlades ett koloniområde på 15 lotter ungefär mellan nuvarande Globen och Gullmarsplan. Johanneshovs gård revs på sextiotalet.

Skärmarbrinks Gård hette Skärmarboda när det 1776 byggdes av en smed.

Vid Skärmarbrink gick Dalarövägen från Johanneshov i en backe ner från åsen och följde sen åskanten söderut. Särskilt vid gott vinterföre hände många olyckor här. Redan 1670 kallas backen i domboken för Skiärma Brink, möjligen för att man vintertid satte upp risskärmar som vägledning i backen.

I slutet av 1800-talet var Skärmarbrinks Gård ett flerfamiljshus med fyra lägenheter. Enligt stadsplanen 1939 skulle huset rivas, men fastighetskontoret tyckte att det skulle finnas kvar som komplement till trädgården, som skulle bevaras.

Först på 40-talet drogs el in, och inte förrän i mitten av 90-talet byggdes dusch och toalett. Ändå var huset daghem på 70-talet. 1994 såldes huset till en privatperson. Åtminstone 2017 var det fortfarande privatbostad.

Mitt emot Skärmarbrinks gård låg Gustafslust, Enskede Brännvinsbränneri, som bryggaren Gustaf Lychou arrenderade under många år. Fram till 1832 bodde en brännmästarfamilj på gården, och bränneriverksamheten fortsatte troligen fram till 1850 då Gustafslust inlöstes av Kronan i samband med planeringen av Johanneshovs Skans – den som aldrig blev av. Huset revs 1870.

Statstugan Sofielund är inte med i husförhörslängderna, men den syns tydligt på kartor från 1912 och 1930, och man känner till åtminstone en statarfamilj på åtta personer som bodde i en av ettorna. Huset revs troligen på 30-talet. Norr om gården låg det populära utsiktsberget, som på 60-talet sprängdes bort för att ge plats åt bensinmackar och trafik. Läs gärna om Sofielundsplan på femtiotalet.

1693 öppnade Enskedes gårdsfogde Johan Larsson krog på torpet Gungan, som låg öster om Gamla Dalarövägen, ungefär mitt för nuvarande Skolvägen, öster om tunnelbanan. Namnet ”Gungan” kommer av ”et ohyggeligt kärr, kalladt Gungan”, det gungfly som låg vid nuvarande Sofielundsplan och gjorde att marken gungade under de många resande som kom längs Dalarövägen. Krögarna avlöste varandra under 1700-talet. 1764 friköpte Anders Widfors Gungan från Enskede, lät dränera och odla upp den sumpiga marken.

Huset som från 1812 kom att kallas Stora Gungan låg strax söder om nuvarande Skolvägen.

Huset byggdes 1801 och enligt arkiven var det aldrig någon krogverksamhet i just det huset. Krogarna fanns istället i två mindre hus på Gungans ägor. Stora Gungan köptes och såldes flera gånger. Från 1918 ända till sextiotalet användes det som hem för tuberkulossjuka.

1969 monterades huset ner och flyttades till Skansen, dock utan sin mellanvåning. Möjligen var det så huset såg ut från början. På Skansen är det nu Krogen Stora Gungan –  ”restaurang, kafé och festloft i rustik 1880tals miljö” .

1811 nämns ”Lilla Gungan” för första gången på den del av gården som låg söder om nuvarande Sandsborgs station. Där fanns en krog, man vet att Gungans ägare 1815 fick förnyat krogtillstånd. 1821 flyttades krogrörelsen till ett nybyggt hus mittemot värdshuset Sandsborg, trots protester från krögaren där, som naturligtvis inte gillade konkurrensen. Krögaren på Lilla Gungan verkar ha fört ett skräckregemente, och 1826, strax innan han skulle omyndigförklaras, tog han livet av både sin hustru och sig själv.

Lilla Gungan fortsatte att vara krog fram till den allmänna krogrättighetsindragningen 1846. Därefter fanns här mest slaktare. Lilla Gungan revs omkring 1940.

Krogen och värdshuset Sandsborg byggdes 1782 och låg strategiskt precis där dåvarande Dalarövägen och Tyresövägen möttes, ungefär en kilometer söder om Sandsborgs tunnelbanestation. Krögarna avlöste varandra, en av dem var bryggaren Gustaf Lychou, som sen tog hand om brännvinsbränningen för Enskede Bägersta (förmodligen då bränneriet Gustafslust kom till). Krogrörelsen fortsatte ända fram till 1888, även om man sedan det inte längre var tillåtet att sälja brända och destillerade drycker kallades värdshusidkare istället för krögare.

1890 övertog staden gården för anläggning av Södra begravningsplatsen (numera Sandsborgskyrkogården). Det gamla värdshuset var ett tag kyrkogårdskontor och bostad åt ”kyrkogårdskullorna”, dalkullor som säsongsarbetade på Stockholms kyrkogårdar. 1957 revs Sandsborg.

1904 köpte Stockholms stad Enskede Gård för att bygga inte bara ett nytt slakthus utan även bostäder, som arbetare och lägre tjänstemän skulle ha råd med – ett alternativ till innerstadens mörka, trånga och dyra lägenheter. Både Slakthuset och Enskede trädgårdsstad är redan inritade på kartan från 1906 högst upp på sidan.

Läs gärna mer om Sveriges första trädgårdsstad.

---

Karta över Enskede torp och gårdar

Klicka kartans ”Visa större karta” [ ] för att se kartan i eget fönster. (Länk här) Då ser du även listan över markerade platser. Zooma in och ut med ➕ och ➖ .
Klicka på en markerad plats för att få mera information. Via Google Maps kan du då även få en vägbeskrivning till platsen. Mer om våra kartor.