Vi var rätt många ungar i alla åldrar i mitt hus Sockenvägen 371 och här är några som jag lekte med. Först var det Frank i 365, en trappa upp bodde han och hans föräldrar. Frank hade en storebror, Birger, som måste ha varit tio år äldre än Frank. Vi var även klasskamrater och när jag bytte skola hösten 1952 så gick han kvar och fick en ny klasskamrat, Örjan, som senare skulle bli klasskamrat med mig i Gubbängens gymnasium.

Frank pappa sysslade en tid med radio och tvförsäljning, och honom skulle jag senare möta i Skönstaholm där han installerade en ny tv hos en granne. Frank skulle jag träffa en gång på Hökarängens T-banestation. Det var sista gången jag såg honom.

I 367 bodde Peter vars föräldrar var tyska flyktingar, tror jag, Peters pappa var någon sorts tekniker och han hade en liten verkstad på Russinvägen. Det hände något tragiskt i Peters familj, hans mamma blev gasförgiftad och dog. Ryktena gick bland oss att hon hade begått självmord men det kunde likaväl ha varit en olyckshändelse. Peter började då gå i en skola ute i Näsby Park så vi hade inte så mycket tillsammans.

I 369 bodde Bosse högst upp och hos honom fick man inte gå in, för där var det mycket välstädat ständigt.

Så till vår kåk 371, där vi bodde på nedre botten. I 375 bodde Sune på nedre botten, han var lite tjock så vi retade honom, och det gillade inte hans pappa. En lördag eftermiddag blev jag jagad av pappan, för vi hade väl retat Sune. Han fick tag i mig när jag halkade i gruset och försökte ta tag i näsan för att vrida om, men han misslyckade och jag fick hans tumme i munnen. Jag kan fortfarande känna smaken av sill och potatis som gubben hade ätit.

Högst upp i 375 bodde Åke och hans lillebror. Åkes mamma hade ett piano och hon försökte att lära mig att spela, men det var bortkastad tid för henne. Under ett år flyttade Åkes familj till Falkenberg och där fick Åkes lillbrorsa gå först i en stor parad som gick ge genom stan.

I 377 bodde Björn vars farsa drev en plåtslagerifirma i vår källare.

Björne och min brorsa Torbjörn startade en fritidsklubb som gavs namnet TBklubben och vi härjade ute i det som skulle bli Nackareservatet. Klubben fick sitt namn av namnen på min brorsa och hans kompis. De hade även ett märke, som var en sammansättning av de båda namnen: ett stort T och på det långa ”benet” längst ner ett stort B.

För övrigt bodde vår portvakt här också. På första trappan bodde Lasse vars pappa var polis men han drabbades av polio, eller barnförlamning, och han dog.

En bit längre bort på Sockenvägen bodde Sverre som förblev en mycket god vän långt efter det att vi hade flyttat till Skönstaholm. Hans mamma jobbade i en liten korvfabrik som låg uppe vid rondellen Sockenvägen/Nynäsvägen. Det kunde hända att vi tog svängen förbi och hade vi tur kunde vi få en korv direkt från grytorna.

Ännu längre bort på Sockenvägen bodde Per som kom att flytta till Skönstaholm och vi skulle även komma att gå i samma gymnasieklass. Min bästa kompis var Sten som bodde i en villa långt borta på Enskedefältet. En tjej som jag hade ett gott öga till var Gunilla som var en klasskamrat och hon bodde också på Sockenvägen, i det vi kallade Myrdalskåkarna.

Där fanns också några udda personer. En person kallade vi Enskedejesus, varför har jag inte en aning om, men han gick alltid i en lång rock och som jag tror sandaler. En annan person som dök upp då och då vid plugget var långhåriga Lisa, en udda kille som inte gick i vårt plugg.

Ja så såg delar av mitt umgänge ut. /Gunnar B i 371.