Radio Nord sände bara i knappt 16 månader, men många minns både topplistor och reklamjinglar (”Broddmans-Broddmans-Broddmans”, ”Mamma, det höll!”, “Den gula hinnan det är känt – den borstas bort med Pepsodent”, ”Turtle vax-ax-ax-ax”….) Och affischerna har blivit samlarobjekt.

UPPDATERING av Christer: Jag hittade den här dubbel-CD:n för några år sedan.

På den finns många av mina gamla favoriter, bl a ”Putti Putti” med Jay Epae, en låt som blev väldigt stor i Sverige men nästan okänd i USA. Dessutom ingår också diverse reklamjinglar som vi minns, bl a ”Broddman, Broddman, Broddman” och ”Mamma det höll!” från Duralex. Riktig nostalgi må jag säga.

Radio Nord hade ett systerfartyg i Öresund från vilket Radio Syd sändes, en liknande piratradiostation som lade ner 1966. Egentligen hade fartygen inget gemensamt mer än att de var bas för en radiostation på internationellt vatten.

Till höger: Innehållsförteckning, inklusive jinglar och reklaminslag från både Nord och Syd.

På Olle Kungbergs utställning av gamla skivomslag i december 2021 visades en Topp 20-lista, och så De tios allra sista svenska skivbarometer, undertecknad: ”Radio Nords souvenir-affisch till lyssnarna. Tack och farväl”.

Reklamradion med musik, nyheter och sport startade i mars 1961 och fick snabbt flera lyssnare än P1 och P2 tillsammans. Efter bara två månader tvingades Sveriges Radio att starta Melodiradion för att försöka hänga med.

Det gick så där, trots att chefen hette Tage Danielsson och var radions underhållningschef. Men medan Sveriges Radio slutade sina sändningar kl 23 sände Radio Nord dygnet runt – och framför allt hade de alltså sina TOPPLISTOR, som röstades fram direkt av lyssnarna, inte av någon jury.

Grundaren hette Jack Kotschack, en finlandssvensk affärsman, filmdirektör och filmproducent som fick stöd av några amerikanska finansiärer. Bilden ovan togs på Radio Nords sista sändningsdag, den 30 juni 1962, när han, iförd randig tröja och båtmössa, besökte sändarfartyget Bon Jour. (Okänd fotograf, Public domain, via Wikimedia).

Jacks son Jan berättar i sin bok ”Stick iväg, Jack” om Radio Nords speciella direktkontakt med lyssnarna, och hur man småningom anpassade programmen efter målgrupperna. På dagarna var det husmorsprogram dit lyssnarna kunde skicka recept, råd för hemmets skötsel och barnhistorier. De bästa recepten samlades i boken ”Dukat bord med Radio Nord”. I ”Husmödrarnas radioklubb” spelades sentimental ”siraps”musik, på lördagskvällarna var det dans i ”Club Nord”.

På eftermiddagarna, när skolan var slut, spelade Larsan Sörenson i ”Låten från båten” modern rock och jazz för ungdomar. Den 12 april sändes för första gången Topp 20-listan, den som gjorde Radio Nord till en station framför allt för ungdomar och blev det stora genombrottet för topplistor i Sverige.

Topp 20 sändes klockan 20-21.30 på onsdagar, den TV-fria kvällen i Sverige. Det första programmet byggde delvis på skivbolagsstatistik, men därefter var det lyssnarna som bestämde direkt. I ”Välj själv” på fredagskvällarna spelades tio nya melodier, tittarna kunde välja tre. Redan från början trycktes affischer med listan upp till landets skivaffärer, och dem ville ingen vara utan, för det var där man såg vilka skivor som var heta just då. På förslag från två grammofonhandlare från Jönköping startade man i november 61 även en lista med bara svenska artister, De tio, föregångaren till Sveriges radios Svensktoppen.

Nedan exempel på Radio Nord-reklam samt lite annat smått och gott, inspelade den näst sista sändningsdagen, 29 juni 1962.

Radioreklam var förbjuden i Sverige, men sändarbåten Bon Jour sände från internationellt vatten och hade nicaraguansk, senare panamansk, flagg – och var alltså egentligen ingen pirat.

Programmen bandades inne i stan och droppades vid båten i vattentäta aluminiumbehållare från lågt flygande plan. Nyheterna och mellansnacket sändes direkt från båten på 495-metersbandet, och nådde hela Mellansverige från Kalmar i söder till Gävle i norr inklusive Gotland, Öland, Åland samt södra Finland.

Efter bara 16 månader stoppades Radio Nord av en speciallag, ofta kallad ”Lex Radio Nord”, eftersom den förbjöd företag att annonsera i stationens program, och människor att arbeta på eller leverera varor till radioskeppet.

Men minnet lever kvar. I somras firades det 60-årsjubileet med en utställning på Vaxholms Kastell: ”Radio Nord – radiostationen som förändrade Sverige”. En av talarna var grundaren Jack Kotchacks son Jan.

Det har gjorts flera jubileums- och minnesprogram under åren, till och med i SVT. 1991 uppmärksammade lokalnyheter för Stockholmsområdet att det hade gått precis 30 år sedan starten den 8 mars 1961. Hela historien berättas, pionjärerna firas och intervjuas. Och så frågar man folk på gatan om de minns Radio Nord. Och det gör de.

I Radioarkivet kan man läsa mer om piratradiosändare, närradio, mm och här kan man se det 14 minuter långa inslaget från 1991:

Hela historien om ”Radio Nord och kampen mot mediepiraterna” berättas 2010 i en stor artikel i DN, en tidning som enligt artikeln ”under hela denna tid nästan inte alls skrev om den populära radiostationen till havs (man nämnde inte ens sändningsstarten med ett ord). Däremot fanns ett ledarstick som angav tonen: Här ska inte spillas krokodiltårar på piratradion. Om denna spekulation i narkotika för örat försvinner, finns det kanske också hopp att Sveriges Radio inte satsar för mycket av sin framtid på Melodiradion.”

Jack Kotschack öppnade sändningarna med orden: ”Kära lyssnare. Efter nära två års förberedelser och många förhinder har jag äran presentera Europas modernaste radio­station.” Därefter spelades Radio Nords egen vals, ”Kärleken i rymden”, specialskriven och framförd av ingen mindre än Evert Taube.

Efter en kort inkörningsperiod sände Radio Nord alltså dygnet runt, och deras topplistor var något helt nytt i svensk radio. Politik och religion fick inte förekomma, men nyheter sände man varje timme. Därför var man först i Sverige med att rapportera om bland annat Gagarins rymdfärd och Dag Hammarskjölds död.

Etablissemanget försökte på alla sätt stoppa sändningarna. Tidningsutgivarna såg till att deras medlemmar inte tog in Radio Nords tablåer i tidningarna, och de tunga företagen annonserade inte där. Myndigheterna förbjöd användningen av radiotelefon från båten, förutom för nödsamtal. Efter flera försök lyckades man även stoppa Radio Nords nicaraguanska flaggning – som då raskt byttes till Panamaflagg medan fartyget döptes om till ”Magda Maria”. Fast alla fortsatte att säga ”Bon Jour”. Häftig kritik riktades mot att stationen finansierades av utlänningar. 0m någon vid den tiden sagt att amerikanska kommersiella tv-stationer inom en nära framtid skulle sända på svenskt territorium i det nationella marknätet, hade påståendet tagits som en galen fantasi.

Radio Nord dyker upp i alla möjliga sammanhang. I juli 1962 skrev Kar de Mumma i ett brev från Engsholmen (SvD):

Barnen sitter på bryggan storögda och vemodiga och sörjer Radio Nord. Det var i alla fall en fast punkt i tillvaron. En som kallas ”Larsan” var toppen och låtarna de enda rätta låtarna. Melodiradion omfattas med ungefär samma intresse som skolfrukosten. Det blir väl ingen annan råd än att ”Larsan” nu tar hand om vårt lagstadgade dag- och nattskval.

1994 skrev SvD under rubriken ”Ett skepp lastat med nostalgi”: ”Under 90 minuter på bästa sändningstid på påskafton gör radiopiraten en nostalgisk seglats i ord, toner, reklamjinglar, nyheter. Det sker i Kanal 1 och är bara det värt ett höjt ögonbryn. Sveriges radio var ju en del av etablissemanget. Inom radiomonopolet betraktades uppstickaren Radio Nord som ”fiende”, förbjuden för de anställda att ratta in och avlyssna. Det skedde ändå – i lönndom.”

Om reklamen skriver man: ”Östermalms radio var den glada butiken, stup i kvarten hördes ”Turtle vax, vax, vax”. Och för friherre Olof Hermelin steg omsättningen med 300 procent. Han lanserade Duralex – med ett glas som damp i golvet och en flickröst som meddelade: ”Mamma, det höll!”

1962 skrev grundaren Jack Kotschack en halvdokumentär bok: ”Radio Nord kommer tillbaka”, där han lär ha beskrivit hur motsvarigheten till Radio Nord skulle komma tillbaka, direktsänd till hemmen via satellit. Och numera har man förstås en alldeles egen Facebooksida: Radio Nord Revival.

Sändarfartyget Bon Jour såldes och blev 1964 bas för den nya brittiska piratstationen Radio Caroline utanför Storbritanniens kust. Och storyn om Radio Caroline blev 2009 en Oscarsnominerad film: ”The boat that rocked”.

Vid den exakta tidpunkten för tjugoårsjubileet 1981, den 8 mars kl 10.00, återsände Närradion 88 MHz Radio Nords första sändningstimme. Och i SvD skrev signaturen Gits om livet ombord på den tyska vedskutan Olga, ombyggd till sändarfartyget Bon Jour:

Medan fartyget rullade i stormarna tog hallåmännen i lastrummet spjärn mot vågorna för att bleka om nosen babbla med svenska folket mellan skivorna. Jack Kotschack själv, ”Skivbytaren på Östersjön”, satt på kontoret i Stockholm och styrde det hela. Ebbe Jularbo och sångerskan Raya Ravell skötte skivarkivet. När Zarah Leander tittade in ville Kotschak demonstrera kontorets imponerande kommunikationsanläggning och anropade: ”Hallå Raya, vad har vi för skivor med Zarah Leander?” Raya svarade rappt: ”Vi har väl inga skivor med den gamla käringen.” Och Zarah log.

Avslutningen beskriver Gits så här:

Klockan 00.02 natten till den 1 juli stängde Kotschack sin sändare med avskedslåten ”Stick iväg, Jack!” och hallåmännen klev i passbåten för allra sista gången. Man gjorde tre svängar kring sändarfartyget, tutade med sirenerna och samlades sedan på fördäck för att med blottade huvuden slänga kassetten med Broddmansreklamen (”Broddmans-Broddmans-Broddmans”) långt ut i havet.”

Innan dess hade dock Sveriges Radio fått sig tilldelat mer pengar än någonsin tidigare. Och tagit över många av Radio Nords idéer.