Anna minns att hon samlade på ”filmisar”, men inte hur hon fick tag i dem: Köpte man dem i ark eller i buntar i tobaksaffärer?
Lena köpte i alla fall sina filmisar i Thors bosättningsaffär. Där fanns ju det mesta av det man behövde.
Filmstjärnebilderna såldes i små buntar som vi sen sorterade och satte gummisnodd om – det kunde bli många och tjocka packar. De köpta buntarna var inslagna. så att man bara såg det översta kortet. Besvikelsen kunde bli stor om övriga föreställde ”fel” stjärnor.
Då bytte vi med varann, för det var olika vilka man samlade på och hur många som fanns av varje skådis. Doris Day-bilder fanns så många att det inte var någon sport att samla, minns jag – det blev inflation, helt enkelt.
Anna fortsätter: Bokmärken kunde man däremot köpa i kartor i varenda tobaksaffär och pappershandel på 1950-talet. Sedan klippte man isär de olika bilderna som hölls samman med tunna pappers-strängar (de trycktes kartvis).
Jag älskade de mycket gamla bokmärken somliga lyckligt lottade flickor fått ärva såsom: rosor; blommor i allmänhet; frukter; hundar; katter; hästar; andra djur; änglar; St Nicholaus klädd i päls; julgranar; rokokodamer i medaljongramar; damer klädda i 1800-talskläder etc.
De bokmärken som såldes i vårt ”Tobix” i Burspråksvägen No 3 el. 5 var mest av den trista ”pedagogiska” varianten. Bokmärken vars original var målade av Helge Artelius gillade jag inte då jag inte tyckte att de var vackra alls.
Bokmärkena på denna sida har Lena hittat i några gamla cigarraskar. (Varifrån kom de? Jag kände väl ingen som rökte cigarr.) Om man tittar noga kan man urskilja spåren efter ”Lena Margareta” på locket. Det är jag det!
De finaste och ömtåligaste (med GLITTER på!) ligger fortfarande mellan skyddande gulnade papper.
Det finns olika kategorier: Märkligt nog en serie sportbilder (lyckades jag inte byta bort dem?), blommor, fåglar och två ”Jesus i krubba” (med latinsk sentens överst).
Samt några mycket tidstypiska bilder på exotiska folkslag, såsom kineser, mexikanare och samer, alla iförda färggranna dräkter.
I en speciell liten ask ligger några av de mest eftertraktade, ”gammaldags” märkena. På baksidan av en del bokmärken står att de är minnen, och på bilden av det gammaldags paret står: ”Minne av Maja, min bästa skolkamrat” – men jag minns ingen Maja. Kan Majas bästa kompis verkligen ha bytt bort minnet? Trots att det var så fint?
Vi lekte dock inte bara stillasittande lekar – långt därifrån!
Anna minns att vi hoppade rep jämt och samt – dvs, vi tjejer hoppade rep! Ibland hoppade vi långrep: två tjejer höll vardera änden av ett långrep och svängde det i takt medan en ström av tjejer hoppade. Ibland hoppade endast en i taget, ibland hoppade två jämsides.
Vi bollade också mot husväggen, oftast med två bollar – någon kunde till och med hantera tre. Bondtolvan, som också fanns för hopprep, var populär: Man började med tolv enkla kast, sen elva något svårare etc, ända ner till ett enda kast av den allra svåraste varianten. Jag tror aldrig jag kom längre än halvvägs.
På trottoaren framför porten hoppade vi hage – sotarhage och sen en mera kvadratisk, vars namn jag inte minns. Man behövde bara en flat sten, som det gick att rita med. Med den ritade man upp hagen och sen användes den som hoppsten: hopparen la den i första rutan, hoppade över den och fortsatte hela hagen ut, vände, hoppade tillbaka, lyfte upp stenen och hoppade tillbaka till utgångspunkten. Vi hade en cirkel i varje ända av hagen, där man fick pausa. Om man klarat det utan att kasta stenen till fel ruta, tappa balansen eller trampa på ett streck fick man fortsätta: kasta stenen till ruta 2, hoppa över den, och göra om alltihop. Så fortsatte man tills man klarat hela hagen. Hagarna fanns kvar på trottoaren och kunde återanvändas många gånger innan man behövde rita en ny.
Anna påminner slutligen om den nya ”flugan” som kom mot slutet av 50-talet (närmare bestämt 1958): hula-hula ringen: Även jag hade en sådan (skarpt neonrosa!)
Om oss som bodde i Enskede med omnejd 
Åh, jag minns allt detta och jag är född 1965. De gammaldags bokmärkena och de med glitter på – WOW!!! Vart tog mina bokmärken vägen? Och hopprepen, gör barn sånt idag?
GillaGilla
Det har jag också funderat på, minns inte ens att dottern gjorde det. Fast hopprep hade hon.
GillaGilla
Jag minns inte att mina ungar hoppat med långhopprep som vi gjorde varenda rast och på fritiden. Hoppade ni det här:
0. Spring rakt genom bågen utan att hoppa över repet.
1. Ett vanligt hopp sedan direkt ut.
2. Två hopp när repet vevas så att det inte slår i marken, även kallat ballonghopp, hoppa sedan ut.
3. Tre vagg hopp, alltså när repet gungas fram och tillbaka.
4. Fyra långsamma jämfota elefanthopp.
5. Fem hopp i snabbt tempo.
6. Hoppa två vanliga hopp, ducka sedan under repet för två repslag i luften ovanför huvudet, därefter två vanliga hopp igen.
7. Sju hopp med ett halvt varvs snurr på varje hopp.
8. Åtta hopp med klapp i marken mellan varje hopp.
9. Gå in från motsatt håll, gör nio hopp.
10. Fem hopp i högt tempo och fem i ännu snabbare tempo direkt efter.
11. Elva vagghopp.
12. Hoppa in motsols, klara sex hopp, veva sedan repet åt andra hållet för sex hopp och hoppa ut igen.
GillaGillad av 1 person
Nä, jag minns bara boll-bondtolvan -och den minns jag som sagt bara delvis.
GillaGilla
Inte dåligt att du minns alla kombinationer. 7:an, 8:an och 12: an kommer jag inte ihåg men de andra minns jag.
GillaGilla
Jag kopierade från nätet men jag minns att jag tyckte nian var svår 😅
GillaGilla
Bokmärkena förvarade jag i en gammal mycket vacker chokladask och filmstjärnekorten följde med tuggummipaketen.
GillaGillad av 1 person
Glitterbokmärken – ja, de var de mest eftertraktade!
Mina bokmärken ligger nerpackade i en flyttkartong som inte öppnats sedan jag flyttade ifrån min gamla villa i slutet av 2007. Det är nog dags att packa upp de sista 10-12 kartongerna … har glömt vad som finns i en del av dem …
Även jag har några bokmärken där det står tex ”Minne av Agneta” eller ”Minne av Lotta” på baksidan, skrivet (textat med bokstäver i olika storlek) av ett barn med vinglig handstil.
Jag har mycket dåligt bollsinne och var usel på att bolla. Att hoppa långrep var jag heller inte bra på och fick oftast inte vara med och hoppa på skolrasterna – möjligen att jag fick svänga repet … Vissa flickor kunde svänga ett enkelt hopprep 2 ggr för ett skutt eller hopp – hette det dubbelhopp?
GillaGilla
Dubbelhopp, ja! Tror jag klarade det en enda gång. Triumf! 🙂 Annars var – och är – jag ingen sportis. Men kondis hade man.
GillaGilla
I mitt Scrap Album (ett projekt jag påbörjade 1978 … ) har jag en sida med 4 olika ”nativity scenes”, som de heter här i England. Dessa stora märken är fyrkantiga, och alla fyra har den latinska devisen ”Gloria In excelsis Deo” tryckt upptill. Detta blir på svenska ”härlighet till Gud i det högsta” men översätts dock som ”Ära vare Gud i höjden”.
GillaGilla