Sent 60-tal och vi var i 15-årsåldern, Mats (Olsson) och jag. Vi bodde på Lidköpingsvägen 34 (bild ovan). Mats högst upp och jag längst ned.

Bland flera vidlyftiga projekt vi hade var att dra en högtalarkabel från våra respektive rum på utsidan av huset. Minns jag rätt var tanken att koppla kabeln till våra bandspelare för att kommunicera med varann. Inga mobiltelefoner där inte! Våra föräldrar satte dock stopp för projektet.

Mats skaffade sig en moped som han brukade skruva med framför mina undrande ögon. ”Hur lär man sig sånt”, tänkte jag som hade 20 tummar mitt i handen…

Han var också vänlig nog att låta mig provköra mopeden vid några tillfällen. Jag hade all möda i världen att förstå hur växlarna fungerade men tålmodig som Mats var instruerade han mig om och om igen.

Lite hyss hade vi väl också för oss. Jag hade en gammal mynningsladdare där vi smällde kinapuffar i pipan. Det small så det hördes ända ned till Nytorp! Oroliga tanter öppnade köksfönstren och undrade vad som stod på. Då fick i alla fall jag en skrapa av pappa som tyckte det var en mindre bra idé att leka andra världskriget med nära nog skarpladdade vapen.

Vid ett annat tillfälle lekte vi skogsbrand. Det skulle vi inte gjort… jag blev väldigt rädd och gömde tändsticksasken i en ventilationstrumma till 34:an.

Undrar om den ligger kvar?

Lars-Göran har berättat mer om livet på Lidköpingsvägen, bland annat: ”Lägenheten var mörk, barndomen ljus”.