Lars-Göran minns: 1954 till 1972 bodde jag på Lidköpingsvägen 34, i lägenheten längst ner till vänster på bilden nedan. Vi bodde i en väldigt trång, mörk och kall lägenhet men jag minns barndomen som väldigt ljus.

Bilarna på gatan tillhörde Mats Olsson som bodde högst upp. Och det satt en V 8:a i Valianten…

Lidköpingsvägen ligger strax ovanför Nytorpsskolan (nu Hammarbyskolan) där jag gick 1961-70. Vi hade bland andra Margit Alm och makarna Lundell som lärare. Björnklint var gympalärare, en stolle som slängde nyckelknippan på elever han ogillade.

I min klass gjorde vi inga skolresor till Bremen. I den mån vi gjorde utflykter gick de till Hellasgården och tävlingar i orientering, vilket jag avskydde. Lärde mig aldrig karta och kompass, och sprang hopplöst vilse.

Handlade gjorde vi i en Beabutik som låg på Boråsvägen.

BEA-butiken i Hammarbyhöjden var Bror Anderssons första (1943) och en av de första privata butikerna med självbetjäning. Samme Andersson startade 1960 världens största automatanläggningen vid Götgatan: 30 meter lång med 1 515 fack, varav 492 kylfack med bl a mjölk, kotletter och biffar. En heltidsanställd skötte påfyllning och bortplockning, en annan växlade pengar åt kunderna. Som mest fanns det 15 BEA-butiker, idag är det bara stormarknaden i Svedmyra som har kvar namnet Bea och den gamla loggan. 

Vid Tidaholmsplan, på vägen från Nytorpskolan till Hammarbyhöjdens T-bana, låg Lunkans kiosk. Annelie har skickat in bilden och minns även ”farbror Bengt” som stod med sitt grönsaksstånd vid samma område där farmor och farfar hade kiosken.

I den kiosken köpte Lars-Göran serietidningar och godis: De serietidningar jag köpte var Tomahawk, Stålpojken, Seriemagasinet, Fantomen, krigstidningar i två olika serier vars namn jag glömt. Jag har faktiskt kvar de flesta i ett par flyttkartonger, men de är rejält lästa.

Jag har investerat många veckopengar i Lunkans kiosk, som hade ett brett urval av godis såsom Riff, Bugg, Bubbelgum, tefat, glass mm.

Bilden är från 1950 och visar det första svenska numret av Fantomen.

(Många minns barndomens godis, lakritstuggummit Riff har till och med en egen Facebookgrupp: ”RIFF – Kom tillbaka!” ) 

Fritiden tillbringade vi för det mesta i skogen som ligger nedanför huset. Ofta lekte vi krig: Ett stenparti blev en stridsvagn och en gammal julgran fick duga som kanonrör. TV hade vi ingen. Ibland tror jag det var enklare när vi var små men kanske jag missminner mig?

Här är en bild på kompisgänget utanför 34:an. Jag står längst till höger och året kan väl ha varit 1960.

Idag bor jag i norra Värmland. Vi är ca 250 bofasta och kan se varg och björn in på knuten.

Sånt hände aldrig i Hammarbyhöjden.