Ett foto väcker många minnen

Anna har letat flera bilder inifrån lägenheten på Burspråksvägen, men tyvärr togs det sällan sådana på 1950-talet: Jag har endast sex stycken och har försökt ta digitala foton av dem, men de har kopierats på blankt kopiepapper, tyvärr, så det blir reflexer och ljusplumpar av blixten.

Men ovanstående foto lyckades jag med. Det togs på min namnsdag, Karin-dagen den andra augusti 1958. Jag döptes till Anna-Kajsa (med bindestreck, vilket var mycket vanligt på den tiden) och kallades Kajsa. Karin-dagen firade vi eftersom Kajsa då inte hade någon namnsdag. (Och numera kallas jag alltså Anna.)

På bilden sitter min mamma till höger, med sitt långa, mörka hår uppsatt i en stor knut. Min lillebror Johan sitter till vänster på dyschan, och jag sitter i mitten. Den dyschan drogs ut om kvällarna, och min mor bäddade upp den till sig och min far. De sov nämligen i vardagsrummet. Vi två barn sov i det andra rummet; det var vår barnkammare med två sängar (Johans säng sköts in under min säng varje morgon och drogs ut igen varje kväll) och alla leksaker och böcker vi ägde. (Inte alls så många som nutida barn har, inte! En del av våra leksaker hade pappa snickrat.)

Lägenheterna, ja. De var inte stora i dessa hyreshus. Vi bodde i två rum och kök med badrum och hall. Hallen var liten och köket var långsmalt – ett s.k. ”galley kitchen”; den typen av kök som är standard i alla hus och lägenheter byggda på 1930-talet här i England. Kylskåpet var ynkligt litet, dock fanns det ett skafferi. Föräldrarna sov i vardagsrummet och vi barn delade alltså rum. HUR fick vi plats? Min mor hade till och med ett stort, gammalt svart piano! Det huset jag bor i nu har 81,5 kvm boyta (jag har själv noggrant mätt upp det) och det är verkligen inget stort hus – lagom för två personer eller en ensamstående.

LenaoPeter0028-vardagsrumLenas familj bodde i en etta, som hon berättat mer om: Vi bodde – om än trångt. Föräldrarna sov i bäddsoffan som min mamma sitter i på bilden till höger, barnen i kökssoffan som stod i matvrån i just samma sorts kök som Anna beskriver. I andra delen av rummet fanns ett matsalsbord och ett stort linneskåp, allt i mörkflammigt trä.

Anna fortsätter att berätta om namnsdagsbilden: Observera den stora, tunga telefonen av svart bakelit med en metallram nertill på framsidan för telefonnumret. (Av den händelse man glömde sitt eget telefonnummer?) De syns inte så väl, med det var Stringhyllor tvärs över den kortväggen, nästan upp i taket, minns jag, med alla böcker mina föräldrar ägde gemensamt, inklusive en komplett uppsättning av Nordisk Familjebok.

Mamma hade klätt om båda länstolarna samt dyschan med tyg hon köpte billigt av en svåger (det var ett ylletyg, randigt i vitt, ljusgrått, svart och gult). Hon hade också sytt fyra kuddar av smalrandig manchestersammet i fyra olika färger (säkerligen av stuvbitar hon köpt billigt – mamma var oerhört ekonomiskt sinnad och mycket sparsam av sig!) – en var blå, en var röd, en var grön, och en var gul.

Mina föräldrar hade tillsammans tapetserat om detta rum, och tapeten bakom mig & Johan var en fondtapet (nu återigen på modet!) med ett romantiskt parklandskap i grått på ljusare botten. Lampskärmen hade mamma klätt om med plastremsor i svart, lite gult, och ljusgrått – typiskt för 1950-talet. Mattan minns jag också mycket väl, så även kaffebordet som hade faner i fyra lika stora fält (quartered, in English). Det bordet samt båda stolarna är av en typ som är mycket eftertraktade i Sverige numera, har jag sett online. Samtliga tavlor minns jag också mycket väl.

Lena-krage-1956
Lena hade likadan krage på sin hemsydda klänning.

På namnsdagen hade jag på mig en sommarklänning som mamma hade sytt. Den var vit med smala gröna ränder och hade en ovanlig, stor krage, fodrad med vitt tyg från ett gammalt utslitet lakan.

Mamma har på sig en beige kofta, mörk marinblå kjol och vit blus samt ett par vita Dr Scholls kvinnosandaler. Johan bär en blå-och-vitrutig skjorta samt blåa långbyxor och mörkblå sandaler; jag har vita sandaler och vita sockor. (Och NEJ, det heter INTE ”sockar” i plural ! ! ! Jag blir vansinnig när jag ser det skrivet så numera. En socka, två sockor. En flicka, två flickor, en kvinna, två kvinnor; man säger inte ”två flickar” eller ”två kvinnar”.)

Tårtan är hembakad (sockerkaka med vaniljkräm och jordgubbssylt, även de hemlagade, samt vispad grädde ovanpå och runtom). En 33 cl flaska Sockerdricka som vi barn fick dela på (inga 2 liters plastflaskor med Coca Cola på den tiden, inte!) samt en kaffepanna. En liten bukett blomster i en liten kristallvas finns där också. Duk på bordet, broderad av min mamma.

Ja, det var verkligen många minnen som detta enda foto återuppväckte!

/Av Anna (f.d. Kajsa/Karin)

2 reaktioner på ”Ett foto väcker många minnen

  1. Tydligen var den modernt med den typen av sommarklänning med en stor ”fyrkantig” krage just de åren i mitten av 1950-talet. Jag minns inte att jag sett någon annan flicka med en sådan krage på klänningen förrän jag just nu såg Lenas foto ovan. Förmodligen hade min mamma använt ett köpt pappersmönster. Det är dock inte en stil som jag förknippar med ’50-talet.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s