Efter att ha läst om Johanneshovs skans och sett att den faktiskt har en aktuell gatuadress (se karta i ”Utflykt till några av torpen och gårdarna under Enskede Gård”) blir vi nyfikna och åker dit. Adress: Arenavägen 7, direkt norr om Söderstadion.

De fornminnesklassade resterna har hamnat i källarplanet till ett kontorshus som är öppet för besökare på kontorstid. 

Här nalkas vi huset.

Troligen kom vi ”bakvägen”, för längre fram fick vi ta oss över vägen utan övergångsställe. Vi hamnade mitt i strömmen av kontorsanställda på väg tillbaka efter lunchen, men en vänlig man kastade en snabb blick på vår ”turistklädsel” och kamera och sa: ”Ni ska nog gå en trappa ner.” Och det skulle vi förstås.

Informationstavlan nedan visar vilka delar som troligen försvann redan när Söderstadion byggdes, vad som tagits bort och vad som bevarats. En del av de bevarade delarna syntes redan före den arkeologiska undersökningen i slutet av 90-talet, andra hittades då. (Klicka för större bild.) 

När man byggde kontorshuset hade Länsstyrelsen beslutat att grundmurarna var fornlämningar och skulle bevaras. Därför byggdes de in i den nya byggnaden. Så har man även gjort i Medeltidsmuseet under Riksplan, men här har det blivit en del av kontoret: Man utnyttjar platsen för möten och aktiviteter. Och så turister som vi, då.

Vid östra rondellen fanns en fikaplats utanför ett konferensrum.

Från trappan upp till kontoret kunde man få en bild lite från ovan:

Längs med muren finns ett utrymme, som lär göra intryck på utländska gäster, men även används exempelvis av yoga-grupper. Till höger en glasvägg, så att man kan titta på muren även när kontoret är stängt, upplyst av spotlights.

Här fortsätter muren. Vid ingången (här längst bort) finns en rad informationstavlor med bilder och historik.

Resterna av västra rondellen:

Sen gick vi förstås genom själva skyttegången, innanför muren. Det var bara synd att vi inte hade med oss barn i passande ålder att visa gången och de djupa skottgluggarna för.

Lite historik: Johanneshovs skans skulle ha blivit en del av Stockholms fasta försvar ”mot fientliga angrepp från sjö, land och luft”. De äldsta försvarsanläggningarna är från 1200-talet, de sista tillkom på 1970-talet.

Under ledning av kronprins Karl (som senare blev Karl XV) tillsattes 1856 en befästningskommitté för att behandla försvarssituationen för Stockholm. Staden skulle skyddas mot bombardemang genom en ring av 42 starka befästningsverk, till en totalkostnad av sex miljoner riksdaler riksmynt. Men det enda större befästningsverket som 1859 verkligen började uppföras var Johanneshovs skans.

Planerna var storslagna: skansen skulle ha blivit lika stor som hela Globenområdet. Markeringen på den gamla ritningen visar vad som byggdes.

Redan 1860 beslöt dock ståndsriksdagen att byggnadsarbetena skulle avbrytas, främst på grund av att den typen av militära befästningar redan ansågs föråldrade.

När bygget stoppades hade emellertid många områden redan exprorierats. De utarrenderades sedan av ”Fortifikations-Befälhafvaren vid Stockholms södra befästningar”.

I DN-annonsen från januari 1880 utannonseras arrendet för ”Johannishof, med jordlotterna Qvarnängen, Gustafslust och Långgården, belägna utanför Skanstull”.

I slutet av 1920-talet byggdes Johanneshovs IP på delar av slutvärnets befästningsmur. Under 1940- och 1960-talen byggdes idrottsplatsen ut till Söderstadion, stora delar av skansen täcktes med fyllnadsmassor och slutvärnets grundmur hamnade delvis under stadions läktare. 1967 byggdes en planfri korsning mellan Nynäsvägen och Sandstuvägen (nuvarande Arenavägen). Då togs nordmuren och den östra rondellen fram, och båda restaurerades. Så här såg det ut 1967:

När området schaktades 1990 påträffades västra vingmuren, och vid arkeologiska undersökningar 1998-99 hittades grundmurarna till huvudbyggnaden, skyttegångsrummen och den västra rondellen. Den östra tömdes på jordfyllning. I rondellen fanns delar av trappan som skulle leda upp i tornen.

Sen kan man fundera över varför vi gärna tittar på sådant som aldrig fungerat som tänkt. Här har vi resterna av en försvarsanläggning som var föråldrad redan innan den hunnit byggas. Vasamuseet är det mest besökta museet i Skandinavien – och  visar skeppet som skulle vara Östersjöns mest fruktade krigsskepp, men sjönk efter en kvart, inför en stor premiärpublik. Här kan man läsa mer om Vasa-bygget.

(Nya bilder: Ingemar Lindmark)