Signe Bengtsson arbetade som folkskollärare 1928-51, de sista tre åren som vikarierande överlärare. 1952 blev hon överlärare/rektor vid Nytorpsskolan.

Hon var djupt engagerad i skapandet av den examensfria nioåriga enhetsskolan. Många elever minns henne.

Lena S gick 1951 i andra klass och minns att Signe Bengtsson stimulerade elevernas kreativa sida – kanske var det hon som väckte den. Vi fick trycka egen tidning och bränna keramiksaker som vi själva tillverkat. Har nu porslin och silversmide som motvikt till ett ganska stressigt yrke i databranscen.

Lars-Åke gick i Nytorp från 1955 till 60, då familjen flyttade till Farsta. Han minns: Rektorn hette mycket riktigt Signe Bengtsson, men hennes titel var överlärare. Hon kallades för Lotta på grund av sin likhet med Lotta i serien ”Agust o Lotta”.

Bo påpekar: Om man tittar noga på bilden av femtiotalets skolgård (nedan) ser man att på gaveln, där klockan sitter, sticker en balkong ut. På den balkongen brukade Signe Bengtsson – som ju var skolans Överlärare – ibland stå och spana utöver sina skyddslingar.  Hon var mycket respektingivande som person. Mycket …

Lena minns inte balkongen, men däremot högtalaren på väggen (som tydligen kom upp senare): Därifrån ropade överläraren på vintern: ”Rör inte snön!” (för att förhindra snöbollskrig), på sommaren: ”Skingra er!” (för att förhindra slagsmål). Och så glömmer jag förstås aldrig mitt livs första – och enda – rektorsförhör 1961, när avslutningsfesten för våra tyska gäster ställdes in på grund av Hammarskjölds död. Meningen var att vi alla skulle gå hem, men jag följde med några till ett kafé i stan, för att hinna träffa tyskarna en sista gång. Dagen efter blev det rektorsförhör, och jag insåg själv att jag INTE gjorde något trovärdigt intryck. Läs mer om det här. När jag kom tillbaks till klassen var jag tydligen knallröd på ena kinden, för någon frågade (imponerat?): “Slog hon dig?”. “Jag tror inte det.”

Minnesorden efter Signe Bengtsson i DN har rubriken ”Skolledare med elevernas bästa för ögonen” :

”För henne var den examensfria nioåriga enhetsskolan ett socialt genombrott. Kvaliteten på undervisningen skulle vara hög och eleverna skulle känna att skolan ställde krav på dem.

I en positiv och vänlig atmosfär skulle eleverna bibringas kunskaper i både teoretiska och praktiska ämnen. Under hennes tid som rektor i Nytorpsskolan startade och utvecklades föräldra- och elevföreningar.”

Sverige låg i framkanten när det gällde enhetsskolan. I SvD från maj 1954 finns bland annat en artikel med rubriken ”Svenska enhetsskolan föremål för internationellt intresse”. 50 lärare från elva länder samlades i Harz. Från Sverige deltog ”rektor Stellan Arvidsson och överlärare Signe Bengtsson”:

”Det svenska systemet förefaller jämfört med andra enkelt, och åtskilligt som andra länder strävar efter finns redan hos oss, t ex en övergång utan prov från 6e till 7e klassen”, säger överlärare Bengtsson, som förestår Nytorps skola utanför Stockholm, där enhetsskolan i höst kommer fram till 7e klass.”

De flesta konferensdeltagarna var positiva till enhetsskolans idé, men artikeln fortsätter: ”Ur svensk synpunkt gav konferensen kanske inte så många bärande uppslag, bl a därför att vi hunnit längst inom försöksverksamheten med den nioåriga enhetsskolan, närmast följda av USA med en åttaårig och Norge med en sjuårig.”

Elisabeth, som senare blev lärare, skriver apropå konferensen om enhetsskolan: Den andre rektorn, som var med, Stellan Arvidsson, är/var ett rätt stort namn i skolans värld. Han ingick i 1946 års skolkommission som lade fram underlaget för försöksskolan enhetsskolan, som sen blev grundskolan.

När jag gick på Folkskoleseminariet i Stockholm, på Björngårdsgatan, var Stellan rektor där. Han hade undervisning med alla seminarister om den nya läroplanen Lgr 1962 som vi skulle undervisa efter. Han kom alltid in i klassrummet med sin snugga i mungipan, gult skaft, lade den på katedern och undervisade sina 40 minuter, lyfte upp pipan till munnen och gick ut ur rummet.

Välkomna med flera minnen – om lärare eller annat!  Kommentera här eller använd formuläret ”Vad minns du?”.