Ovan: ”Spårvagnshållplats på Sofielundsvägen 1950”
av Schantz, Bengt (CC BY-NC 3.0) Spårvägsmuseet

Christina bodde på Sofielundsplan 44, 2 trappor, i ett BEFA-hus. Hon minns:

I vår trappuppgång bodde Olga Persson, som var sömmerska och sydde till vår familj, men också till hovet.

Mitt emot porten låg Röda kiosken.

Mannen som förestod den hette Nilsson och var blind. Fru Nilsson stod i kiosken, medan mannen ofta satt i skuggan bakom kiosken tillsammans med sin ledsagarschäfer. Bredvid röda kiosken låg en korvkiosk. Korvgubben var rullstolsburen och sålde grillad och kokt korv.

I vårt hus låg Kockens livs granne med Oscaria, där vi köpte många skor.

Min första BH kom från Meeths som låg bredvid porten på hörnan.

På andra sidan gatan, mitt emot Meeths, låg Malms konditori och Bergs färghandel samt HG – Henriksson & Grantelius. Varje jul gick det tomtar runt inne på H&G. Mycket spännande.

På samma sida låg Harrfors radio och cykel.

Uppdatering: Harrfors finns fortfarande kvar, men heter numera: Harrfors Cykel & Hockeyservice: ”En cykelverkstad i Enskede som startades 1945. Utöver verksamheten med begagnade skridskor och hockeyutrustning utför vi reparationer av cyklar och har försäljning av begagnade cyklar, reservdelar och tillbehör.” 

Två butiker till fanns på den gatan. Jag minns inte namnen på dem, men där kunde man köpa livsmedel och mjölk.

Tillmans Damfrisering minns jag mycket väl. Där permanentades och tunnades mitt tjocka hår: Hjälp! 😲

Lena har sina traumatiska hårfrisörskeminnen från Farsta: Vi flyttade dit när jag var tolv och jag klippte mitt långa hår hos en riktig hårfrisörskan på Sunneplan – som bara klippte det rätt av! Så var det INTE tänkt! Inte av mig i alla fall.

Jag tyckte jag såg ut som våran rektor i Nytorp. 😯 Mamma räddade situationen genom att på kvällarna lägga upp mitt hår med nålar, så att det blev lite ”krokar” framåt ansiktet. Annars hade jag nog inte gått tillbaka till skolan på väldigt länge…. (Hur länge höll hon på med det?)

Från Oscaria minns jag dels de genomskinliga plastskorna man fick ta på för att kolla skostorleken – smart och roligt, tyckte jag. En ytterligare fördel var att man kunde låtsas vara Askungen med glasskon. 🙂

Fast det hjälpte inte alltid. En gång hittade jag så jättefina sandaler där: flätade och beige. Tyvärr klämde de, för de var för små, men min ”snälle” pappa köpte dem ändå… Jag minns det nog för att det inte kändes riktigt bra, eftersom jag faktiskt visste att de klämde. Min mamma ingrep troligen och fixade situationen.

---

Länk till sidan med alla adresserna: Här bodde vi och handlade.

Nedan karta över våra hem (= hus i BLÅ cirkel) och områdets affärer (= kasse i SVART cirkel). Klicka kartans ”Visa större karta” [  ]  för att se kartan i eget fönster, med teckenförklaringar.