En del av oss gick vidare till gymnasiet

Bild ovan: Kemilektion i Enskede högra allmänna läroverk, av Hernried, Karl Heinz, från DM Nordiska museet (CC BY-NC-ND) 

Elisabeth minns: När vi i juni 1962 gick ur årskurs 9 splittrades klassen och vi hamnade på olika gymnasieskolor. Själv fick jag mitt andrahandsval i form av Högre allmänna läroverket i Enskede uppe vid Gullmarsplan.

EnskedeLäroverk
Enskede Högre Allmänna Läroverk 1954, via Stockholmskällan (CC-BY-NC)

I den skolan fanns såväl realskola som gymnasium, tre- och fyraårigt. Jag kom i en klass där elever från enhetsskolan gick tillsammans med realskoleelever. Lärarna visste nog hur de skulle hantera oss som inte tagit realexamen, vi var inte goda nog i deras ögon.

Vi fick ganska omgående veta det genom att lärarna förklarade att när de skulle sätta betyg den första terminen på gymnasiet så skulle de sänka realskoleelevernas avgångsbetyg med ett steg medan vi som hade slutbetyg från enhetsskolan skulle sänkas med två steg.

Då mättes inte kunskaper, kan man lugnt säga!

……undrar om det är fler som har motsvarande erfarenheter?

Enskede samrealskola grundades 1943 och blev 1947 Enskede högre allmänna läroverk. Skolan kommunaliserades och blev Enskede gymnasium 1966, 1974 las den ner. Studentexamen gavs från 1951 till 1968, och realexamen från 1946 till 1962. Från 1994 driver Värmdö gymnasium sin verksamhet där, eftersom det var praktiskt att ta över existerande skollokaler, även om de låg i en annan kommun.

Lars var en av de verkliga experimentbarnen: År 1960, när jag slutade nian, sökte jag till fyraårigt program på Gubbängens gymnasium. Det var mitt förstahandsval. Efter en ganska jobbig tid på Nytorp ville jag skynda långsamt till studentexamen.

Vi var ju kull nr ett som, tillsammans med elever från Björkhagen och Bagarmossen, lämnade enhetsskolan i Stockholm och hade uppmanats att i första hand söka till Kärrtorps Försöksgymnasium. Alltså valde jag i andra hand Kärrtorps treåriga program – Allmän linje. Där hamnade jag.

Kärrtorps_läroverk
Kärrtorps Gymnasium av Rotsee2 (CC BY-SA 4.0) via Wikimedia

Skolan startade 1956 under namnet försöksgymnasiet i Kärrtorp (Kärrtorps läroverk). Den kommunaliserades 1966 och fick från 1967 namnet Kärrtorps gymnasium. Studentexamen gavs mellan 1959 och 1968.

I Gubbängen fanns både 3- och 4-årigt om jag minns rätt. Det handlade nog om vilken bakgrund man hade från realskolan – det fanns t ex en inbyggd realskola i Hammarbyskolan. Min syster som är ett år yngre än jag flyttade över dit efter åk 6 i Nytorp. Statsmaktens mål var ju att skapa den skola vi har idag. Nioårig grundskola, treårig gymnasieskola och sen yrkesutbildning/högskola.

Anledningen till att jag inte fick mitt förstahandsval var att jag hade för bra betyg, 17,5 poäng om jag minns rätt, och skulle klara examen på tre år. Och det gjorde jag – om än med visst besvär. Hade jobbigt med tyska och franska. Jag hade fått slita med de ämnena även på Nytorp (Viola Jonsson i tyska och fru Wibacke i franska). Att jag lyckades/misslyckades berodde både på mig och på mina lärare.

Ska återkomma till det vid tillfälle.

Även Lena kom till andrahandsvalet: I mitt fall var det Gubbängen. Jag valde Kärrtorp i första hand bara för att min kompis och tidigare granne på Skärmarbrinksvägen redan gick där, och jag kände flera av hennes kompisar. Jag antar att jag hamnade i Gubbängen eftersom det låg närmare – jag hade ju flyttat till Farsta 1958, fast jag gick kvar i Nytorp.

GubbängensLäroverk
F d Gubbängens gymnasium, av Holger Ellgaard (CC BY-SA 4.0) via Wikimedia Commons

1950 till 1959 hette skolan  Gubbängens samrealskola och hade från 1954 även hade ett kommunalt gymnasium. 1959-1966 var namnet Gubbängens högre allmänna läroverk, därefter Gubbängens gymnasium, till nedläggningen 1984. Studentexamen gavs från 1957 till 1968 och realexamen från 1954 till 1962. Efter 1984 driver landstinget där Gubbängens vårdgymnasium, och sedan 1998 har Internationella Engelska Skolan undervisning för årskurs 4–9.

I Gubbängen gick jag treåriga allmänna linjen – trots att jag var monumentalt ointresserad av det som åtminstone på papperet var våra huvudämnen: historia, geografi, samhällskunskap. Det enda jag var säker på när jag skulle välja var att jag ville läsa mycket språk, men inte bli lärare. Och då gick ju både latinlinjen och real bort. Kvar blev allmänna språkliga.

Jag känner igen Elisabeths beskrivning av lärarnas inställning – säkert inte alla men tillräckligt många för att minnas att de ständigt verkade beklaga sig över oss okunniga som kom från enhetsskolan. De kunde ju jämföra med realskoleeleverna (fast en av dem tror jag faktiskt körde i examen). Inte blev det lättare för oss av att jag har för mig att vi hade böcker för fyraårig realskola, som vi skulle läsa in på tre år.

Experimentbarn hela vägen, kan man säga…

Jag undrar hur det egentligen gick för oss, jämfört med realskoleungarna. Jag blir nyfiken och hittar kritiska artiklar från den tiden om att ”den odifferentierade klassen” aldrig prövades fullt ut, eftersom tillvalssystemet gjorde att klasserna splittrades.

”Österåkerssystemet” gick tydligen längst, och i en riksdagsdebatt 1962 påstod åtminstone högerpartiets Sixten Palm att Österåkers rektor sagt att i deras sammanhållna klasser ”kunde ”genierna” sitta i ett hörn, medan de mer praktiskt begåvade eleverna satt i ett annat och sköt med slangbåge på sina studerande kamrater”. 

Hur som helst strävade vi alla mot det hägrande slutmålet: STUDENTEXAMEN! Nedan gubbängare på Hasselbacken 1965. Det var ”gubbskiva”, så vi fick lägga bort titlarna med lärarna. De som ville.

Student-gubbskiva65

(Ur Lenas album)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s