Bilden ovan: Johanneshovs Idrottsplats. Fotbollsmatch mellan Hammarby och City  (Eskilstuna city fotbollklubb) 1952, Ryman, Sture (CC-BY)

Per-Gunnar minns: Fotbollslaget HIF präglade mitt och många andras liv en hel del under uppväxten. Man våndades och levde med laget i med- och motgång.

10 april 1889 bildades Hammarby Roddförening på Södermalm i Stockholm. Efter att Hammarby RF 1896 kontaktats av idrottande på idrottsplatsen Lerbacken vid Danvikstull och då roddarna även sysslade med annan idrott ombildades föreningen den 7 mars 1897 till Hammarby Idrottsförening.

Fotbollssektionen bildades år 1915 då fotbollsklubben Klara SK uppgick i föreningen. Här finns originalprotokollet .

På vår tid hade man sin fotbollsbehörighet där man bodde. Undantagen fanns, men de var få. AlK:arna höll hus i Solna med omnejd. Råsunda Fotbollsstadion var deras hemmaplan. DlF:are var mer koncentrerade till Östermalm och stadskärnan. Hemmaarenan för deras del var Stockholms Stadion. Hammarby huserade på Johanneshovs IP.

I dag heter spelarna Johan Wiland, Jiloan Hamad , Jeppe Andersen, Pa Dibba mm men på den tiden flödade smeknamnen på ett stort antal av aktörerna. l dåtidens Hammarby fanns bl a Folke ”Hinken” Holmberg, Gösta ”Gösen” Björklund, Lars ”Råttan” Boman och Bernt ”Spaden” Vesterlund. Fantasin hade inga gränser.

Utmärkande var att man var mer ett klacksparkens lag än ett effektivt och framgångsrikt allsvenskt lag. Man hade ett tag epitetet Graham Brothers efter hissbolaget, eftersom att man åkte hiss mellan allsvenskan och div 1.

Många profiler har passerat revy genom åren men en av dem som gjort störst avtryck var bollgeniet Lennart ”Nacka” Skoglund, som hänförde folk med sina ”tunnlar”, klacksparkar och kroppsfinter. Det var folkvandring till arenorna där han spelade. Han åkte en tid omkring i folkparkerna och sjöng en trudelutt och klacksparkade enkronor ner i bröstfickan. En entertainer men med ett tyvärr alltför trassligt och förödande leverne. Här kan man höra ”Nackasnack” med ”Hönebjär” .

Zlatan får troligen sin staty i sin hemstad Malmö. Nacka har sin sedan många år på Söder vid kvarteret där han växte upp.

”Vi ses vid målet” ([CC0], via Wikimedia Commons) av Olle Adrin är ”en hyllning till fotbollsgeniet Lennart ”Nacka” Skoglund, född och uppväxt på Katarina Bangata 42, och består av två fristående delar. Den ena visar Nacka som bryter sig ut ur ett tidningsuppslag och levererar en skruvad boll med vänster fot; den andra utgörs av ett reglementsenligt fotbollsmål med bollen perfekt placerad i högra krysset.”

Dåtidens matchdräkter var svart/gul randiga och tigerrändema blev benämningen. Notabelt var att målvakten Lasse Vretman vid varje match hade med sig en maskot i form av en tiger som han placerade vid ena målstolpen.

l dag brusar tonema av ”l dag är jag stark” ut över Tele2 Arena med Kentas spruckna röst. Då gällde kampsången ”Glada gänget” med Alice Babs:

Ur DN-arkivet 1998: ”På institutionen för musikvetenskap på Uppsala universitet har Daniel Arvidsson, 25 år, fått en akademisk uppsats godkänd i ämnet ”Hejaramsor och hejande i Hammarbyklacken 1990-97″ – en unik kartläggning som professor Erik Kjellberg direkt belönade med 20 akademiska poäng. Uppsatsen lämnar inte något åt slumpen och föreningens 220 kända ramsor finns nedskrivna med noter och musikalisk bakgrund.”