Några minnen från Skärmarbrinksvägen

Hans-Göran minns:

HG-ladbil20180102_141552NYTrampbilen

Nånstans i 3-6 årsåldern var min egen stolthet en trampbil som min far hade byggt, försedd både med ratt, växlar, trampor, handbroms och bagageutrymme som kunde öppnas med en lucka. Snacka om att jag kände mig mallig då ingen annan hade en sådan bil. Det måste ha handlat om åtskilliga timmar som min far la ner på denna trampbil. Jag minns bara att jag var stolt som en tupp att äga den.

Förmodligen hade min far sett en modell som han hade som förebild från kungens barndom (Karl den XVI Gustav). Jag hittade i alla fall en liknande trampbil på Livrustkammaren på Slottet för ett antal år sedan.

Kungabil
Den kungliga bilen av märket ”Eureka”, Livrustkammaren (CC BY-SA 3.0)

Egna bilbyggen

Gamla barnvagnar var på vår tid eftertraktade, då underdelens hjul snabbt hade ett nytt användningsområde, nämligen som hjul till egna lådbilsbyggen. Särskilt inne var det att ha en huv av masonit. Styranordningen manövrerades med snören. Var vi fick byggmaterialet från är förmodligen preskriberat. Men som vanligt var det nog själva byggandet som var den häftiga grejen.

Landhockey på gatan

När man tänker tillbaka och funderar över roliga minnen från gatan kommer jag nog att i första hand tänka på våra spontana landhockeymatcher vintertid. Vi kanske inte var mer än 6 grabbar som spelade hockey men vi höll till på gatan. Som mål hade vi snöklumpar. Men det där låter ju farligt, … på gatan? Visst fanns det ju bilar på den här tiden också, men inte så många. När det kom en bil var det bara att flytta på sig. I värsta fall blev snöklumpen mosad, men det var ju bara hämta en ny från snövallen.

HG-Snöplog-Skärmarbrinksv-1958IMG_0008

Snöbollskrig

Jag kommer bara ihåg snörika vintrar. Ett ganska återkommande inslag i yngre dagar var att bygga snöfästningar, två stycken mitt emot varandra utanför Skärmarbrinksvägen 21. När fästningarna stod klara var det bara att börja tillverkningen av snöbollar och därefter kunde snöbollskriget börja.

Sulning efter bilar

För de våghalsiga fanns det en farlig aktivitet nämligen att ”sula” efter bilar. Själv har jag inget minne av att jag gjorde det, men det var ganska vanligt förekommande. Det gick till så att man tog tag i bilens kofångare och sen åkte man på fötterna efter. Det gällde bara att det var ordentligt vinterväglag och att inget grus dök upp.

Tyvärr kommer jag ihåg att det var en dödsolycka på Skärmarbrinksvägen, då en grabb kom under en lastbil i samband med sulning. Kanske var denna dödsolycka en anledning till att det blev mer och mer ovanligt med denna farliga lek.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s