Här samlas en del av den historiska bakgrunden: Från galgbacke och kolerakyrkogård via folkhem till tunnelbana. Med mera…
Johanneshov har en mörk historia: Här låg Stockholms sista galgbacke, med avrättningar ända till 1862. Inte långt därifrån ligger Kolerakyrkogården, med offer från tre epidemier och soldater döda i ”Lantvärnssjukan”.
Fortsätt läsa Galgbacke och kolerakyrkogård: 1600- till 1900-tal
I åtminstone ett barnrikehuskvarter fanns en ”vicevärdinna”, med uppgift ”lära folk att bo”. Många av familjerna kom från träkåkar med utedass, och förstod sig inte på nymodigheter som badkar, gasspis och tvättmaskin. Vicevärdinnan gjorde även hembesök och uppvaktade myndigheter när det behövdes. Då tog hon ofta parti för hyresgästerna, som ofta verkade betrakta henne som en sträng men rättvis mamma.
Fortsätt läsa Till minne av barnrikehusens vicevärdinna
Den vanligaste lägenhetsstorleken för barnrikehusens “mindre bemedlade familjer med minst tre barn” var 2 rok. Hyrorna var låga och till skillnad från många andra hade lägenheterna bad- eller duschrum. Många ville flytta dit, men det skedde under ordnade former, och kontrollen verkar ha varit ganska hård – även efter inflyttning. Och det hände att barnen retades som ”Myrdalsungar”.
Fortsätt läsa Folkhemmets “barnrikehus” – vad var det egentligen?
Många verkar längta tillbaka till det som kallas det svenska folkhemmet. I efterhand kan det vara lätt att bara minnas idyllen. Men i folkhemmet ville man inte bara ge barnfamiljerna fri sjukvård, skollunch, barnomsorg och bättre bostäder. Man ville även “höja kvaliteten hos folkmaterialet”, bland annat genom tvångssterilisering. Så tänkte man på det som kallas den “gamla goda” tiden.
Fortsätt läsa Det svenska folkhemmet – på gott och ont
1895 bodde mer än 2/3 av stockholmarna i ett rum och kök, eller bara kök (“spisrum”), ofta med inneboende. Ännu 1930 var våra bostäder de näst minsta i Europa – bara Helsingfors var värre. Både hyror och arbetslöshet var höga, och 1933 presenterades ett krisprogram, som särskilt satsade på bättre bostäder. Men stockholmarna var tveksamma till att flytta ända ut till Hammarby. Fortsätt läsa Från sent 1800-tal till folkhem
Om oss som bodde i Enskede med omnejd 