Inga Lill bytte skola många gånger, fast hon bodde kvar på Postiljonsvägen

Bild: Postiljonsvägen, Svedmyra (CC BY 3.0) via Wikimedia Commons

Inga Lill berättar: Jag och familjen flyttade till Postiljonsvägen i Enskede 1948. Vi hette Frohm.

Jag började i ettan på Enskedefältet skola den 1 oktober. Det sena datumet berodde på att vårt hyreskontrakt började då. Men jag hade inte med mig tryggheten i min storebror Lennart. Just innan vi flyttade från Sibyllegatan blev han sjuk i polio och inlagd på Epidemisjukhuset.

Jag fick fröken Asta Håkansson som lärare. En fascinerande lärare som jag hade de första två skolåren. Asta kom från Småland och hon var en känd pedagog. Första dagen i skolan kommer jag ihåg att vi alla fick en linjal, sen låg vi på golvet och mätte en massa roliga saker. I andra klass fick jag en vistelse i Småland på sommaren tack vare Asta. Det finns litteratur om Asta och hennes lärargärning.

Inflyttningen till Enskede var väldigt stor så trean och fyran gick jag i Katarina södra, dit jag fick åka buss. I femman blev det Stureby, fast familjen hela tiden bodde på Postiljonsvägen. I sexan gick jag en dag i Tallkrogen! Tydligen fel, för dag 2 var jag tillbaka på Enskedefältet igen!

Nu bor jag i Dikanäs södra Lappland och känner att jag haft ett spännande liv och fyller 80 år i sommar.

Skoltiden var rörlig och så har jag nog fortsatt.

Skolavslutning 1960 vid Enskedefältets skola. FOTOGRAF: Lindgren, Herbert (CC BY 3.0) via Wikimedia Commons . BILDNUMMER: Fg 9021 Stadsmuseet i Stockholm

Mer om Asta Håkansson i den nya enhetsskolan Nytorp kan man läsa i Skolförsöket 4. Där minns många gamla elever henne fortfarande, bland annat för att de fick skriva berättelser som hon översatte till esperanto och spred till skolbarn i andra länder.

1980 berättade hon i en SvD-intervju under rubriken ”Möte med okänd lärarpionjär” att hon växte upp i ett fattigt hem med sju syskon, som hon fick ta hand om när familjen splittrades. På 30-talet hade hon ändå lyckats bli lärare i en B-skola på landet. Hon hade varken tid eller råd att lära sig främmande språk, men tog en korrespondenskurs i esperanto så att hon kunde brevväxla med lärare i andra länder. På det sättet kom hon i kontakt med Freinet-pedagogiken. Enligt den skulle barn inte tävla i kunskap utan samarbeta, och bli motiverade att lära sig läsa och skriva genom att brevväxla och utbyta kunskaper med andra.

Alla vi som var med minns nog skräcken för barnförlamning innan poliovaccinet kom i slutet av femtiotalet. Man kunde inte veta vem som skulle drabbas – och det var oftast barn.

Favorit i repris: Med teckning av Ulf Frödin skriver Olle Dahlkild i ”Vad hade vi där att göra? Dikter från Pastellvägen 14 och däromkring”.

Barnförlamning

Om man åt äppelkart
kunde man få barnförlamning

Pappa blev förlamad i benen
Jag blev inte förlamad

Jag ringde på sjuksköterskan
hela tiden

Jag kände mig ensam
på Epidemisjukhuset

2 reaktioner på ”Inga Lill bytte skola många gånger, fast hon bodde kvar på Postiljonsvägen

    1. Det var fröken som sa att det var för många barn på Enskedefältets skola. Hon ringde hem till mina föräldrar. Jag var inte inblandad i de samtalen. Det var ju flera barn som flyttades.
      I åk 3 var det ju en hel skolbuss som hämtade upp de flyttade barnen vid Enskedefältets skola för färd till Katarina Södra skola. Sedan när vi började i Stureby fick vi gå själva. Jag var ju aldrig ensam. Inga Lill

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s