Oförglömliga minnen från Nytorps luciafirande och julspel

Anna-Lena glömmer aldrig: Alltså Lucia i Nytorpsskolan. Vilka minnen!

Upp med tuppen, träna, träna och träna. ”Svimma, spy, bli medvetslösa om ni så vill, men blås för fan ut ljuset först”, var mantrat vår musiklärarinna trummade i oss. Vandra i vita sockiplast från övre våningen i skolans aula, nedför spiraltrappan, och där … där först slöt lucian upp genom att glida ut ur dörren från syslöjden.

”Goder morgon, goder morgon, både herre och fru, vi önskar eder alla en fröjdefull jul”, sjöng 100 tärnor medan lucian stålsatte sig för att inte göra fula grimaser när stearinet rann ned i hennes panna.

Så julspelet, Josef och Maria med det lilla Jesusbarnet på armen. Härolden som rullade ut sitt pergament (om han var tillräckligt nykter) och skaldade: ”Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas …”

Ulla: På 60- och 70-talet var det alltid min docka, som användes som Jesusbarnet i julspelen!
Olle inflikar att han hade äran att vara härold hela högstadiet: Som Härold 72, 73 och 74 kan jag med säkerhet säga att nykter, det var jag.

Ur boken ”Skolbarn – en folkundervisning växer fram”.

Anna-Lena fortsätter: Dova hostningar och enstaka skrap från aulans stolar ackompanjerade härolden i hans vidare tal. Så plötsligt 100 tärnor som stämmer upp med ”Stilla natt” och ”Staffan var en stalledräng, vi tackom nu så gärna”. Därefter skulle undertecknad med darrig stämma sjunga ”Maria gick i törneskog”, följt av ”Det strålar en stjärna.” En mäktig känsla med hela 100-mannakören bakom sig. Därefter tågade det fantastiska luciatåget ut samma väg de kom.

Några dagar senare var det fullsatt i Marcuskyrkan för att sjunga in julen. Undertecknad skulle på nytt sjunga ”Maria gick i törneskog”, följt av en duett med träslöjdsläraren – ”Bered en väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp” – (minns att han var en fantastisk tenor).

Detta, mina vänner, fick undertecknad göra varje år i totalt åtta år. Vägrade sjunga ”Maria gick i törneskog” under många år efteråt. Men kul att minnas en dag som denna. Kan ärligt säga att jag faktiskt ännu inte upplevt ett vackrare luciatåg än det vi hade varje år i Nytorpsskolan.

Mariannes klassis ”Trolle” sjöng också solo, men hon sjöng ”Maria går i rosengård”. På nätet finns båda Maria-sångerna:

Maria gick genom törneskog, med melodi av Georg Eggehorn ; text: Ylva Eggehorn efter en medeltida hymn.
”Maria gick genom törneskogen, kyrie eleison
sen sju långa år ej ett blad där sågs, Jesus och Maria ”…

”Maria går i rosengård” när kvällen faller sval.
Och där spira var hon går, fagra blommer utan tal.

https://www.songtexte.com/songtext/adolf-fredriks-ungdomskor/marias-vaggsang-3ba36cb4.html

April minns också att Luciafirande i Nytorp var något alldeles i särklass: Från -85 till – 91 fyllde vi båda balkongerna i ljushallen/aulan med tärnor, stjärngossar, tomtar och pepparkaksgubbar. Lucia kom alltid ut från lärarrummet med sina två närmaste tärnor och anslöt efter att alla andra redan var på plats. Sen tågade de ner ett våningsplan från där man först stod. Alltid någon som svimmade av och alltid stearin i håret på den stackars Lucian. Men vackert och minnesvärt för oss alla som var där!

Cecilia har en bild från 80-talet, när Lasse Ljungman var lärare.

Annie har haft förmånen att få vara Lucia i Nytorpsskolan: Vårt Luciafirande var mycket speciellt. Men det var inte bara pannan som brändes, stearinet droppade även ner på ryggen.

Pernilla var med och sjöng på sent 90-tal: Ett år hade vi levande ljus och skulle avsluta med ”Come all ye faithful”, med varsitt tomtebloss i handen. Vi var säkert 30 pers uppe på scenen. Jag minns hur jag plötslig blev väldigt varm och tänkte: ”Neej, jag vill inte svimma som många andra!” så jag gick av scenen. Varpå en eldvakt ropade: ”Du brinner!” Linnet hade tagit eld av ett tomtebloss och jag fick en rejäl brännskada på armen. Senare samma dag fick tärnan som stod bredvid lucian också en brännskada i armvecket av gnista från tomteblosset. Tror de slutade med tomteblossen efter det.

Marianne minns att Josef ett år trillade rätt ned i tärnskocken.

Elisabeth: Fint var det i alla fall – och rätt spektakulärt med flera som svimmade i tåget. När jag blev rektor såg jag till att skolmåltiderna köpte in juice till alla i tåget. Det var många av barnen som inte ätit något på morgonen, övat tidigt och hade lågt blodsocker. När vi införde juicen var det ingen som tuppade av längre.

Mie åkte tillbaka och tittade på luciatåget i flera år efter att hon slutat på Nytorp och Erland har både varit elev och lärare i Nytorp och haft tre barn som gått där:

Blir fortfarande nästan tårögd då jag med ro i sinnet tänker tillbaka på alla fina luciatåg jag upplevt i ljushallen. Yngsta barnet gick ut nian 1998. Det var ett tag sedan jag var där på lucia således.

En reaktion på ”Oförglömliga minnen från Nytorps luciafirande och julspel

  1. Deltog själv som ”Staffan” ca 67-69 men efter målbrottet fick jag rollen som herde, där jag spelade tvärflöjt… riktigt kul att ligga på översta balkongen och spana ner när aulan fylldes😊
    Många fina minnen

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s