Förbundskansler Brandts ”Sturm und Drang” i Hammarbyhöjden – ett näste i Nordens Casablanca

1943 var bioköerna långa till filmen ”Casablanca” med Ingrid Bergman. Krigstidens Stockholm har kallats Nordens Casablanca: Båda städerna var under kriget neutrala samlingsplatser för spioner, lycksökare och politiska flyktingar. ”Casa blanca” betyder ”vitt hus” – och i Stockholms ”vita stad”, nybyggda Hammarbyhöjden, bodde den blivande tyske förbundskanslern Willy Brandt på flykt undan nazisterna.

Ingemar berättar här den rafflande historien. (Längst ner på sidan finns en tidslinje över Brandts tid i Stockholm.) 

Spelade Willy Brandt verkligen högerback i Hammarbys match mot AIK en måndagskväll i juli 1944? I tyske förbundskanslerns levnadsbeskrivning sägs att han spelade fotboll då och då under sin skandinaviska exil. Och motion behövde han, som tvingades till långa vandringar genom gränsskogarna för att illegalt i Norge träffa medlemmar i motståndsrörelsen. Men matchen ingick i ett juniormästerskap – och Willy Brandt föddes i Lübeck 1913 och var alltså 31 år. I april 41 hade DN skrivit om den ”välväxte backen Willy Brandt” i Kungsholmenlaget som vann med 7-4 över Sofia, då i en skolturnering för handboll. Fanns en namne i Stockholm gömd under radarn?

Det man säkert vet är att den blivande förbundskanslern Willy Brandt våren 1941 tillsammans med Carlota och deras halvårsgamla dotter Ninja flyttade in på Thunbergsgatan 23 i Hammarbyhöjden (huset ovan). I maj gifte de sig borgerligt som hemmahörande i Enskede församling, för dit hörde Hammarbyhöjden då. I vigselattesten står deras riktiga namn: Herbert Frahm och Charlotta Thorkildsen. Han hade flytt till Sverige ett knappt år tidigare, hade tillfälligt uppehållstillstånd och var sedan några månader norsk medborgare, tack vare bistånd från norska exilregeringen i London. Åtta år äldre Carlota kom från Oslo, där hon var beteendevetare och lärare. Nu fick hon ett arbete på norska legationens presstjänst.

Paret blev snart en medelpunkt för norska flyktingar, varav inte så få bosatt sig i Hammarbyhöjden. Med 250 kronor i månaden försörjde sig Willy som korrespondent för amerikanska nyhetsbyrån Overseas News Agency (OSA), som ägdes av Jewish Telegraph Agency, vilken var lierad med brittiska Secret Intelligence Service (senare känt som MI6).

Var Brandt spion?

Julen 1940 hade Brandt fått svenska militärens hjälp att under falskt namn göra ett besök i Norge. En av de partikamrater han träffade var Einar Gerhardsen, som några månader senare skickades till koncentrationsläger i Tyskland. (Efter kriget blev Gerhardsen statsminister fram till 1951). Viktigast för Brandt var nog att få återse Carlota och för första gången träffa dottern Ninja, ett par månader gammal.

2 januari 41 var han tillbaka i Stockholm och skrev ett antal artiklar om kampen i det ockuperade Norge. Bland annat noterade han hur biopubliken störde tyska UFA-filmer genom högljudda  hostningar.

Svenska säkerhetspolisen hårdbevakade nu Brandt som fick posten genomsökt och i vissa fall beslagtagen. (En välkänd medarbetare på statens brevcensur var antinazisten Astrid Lindgren.)

Från Gestapos arkiv i början av kriget

I februari skrev Brandt om en hotande tysk ockupation av ett Sverige som försvagats av en till stor del tyskvänlig militär. Han nämnde också judeförföljelser och Gestapotortyr i Norge.

Samma månad besökte tre man från svenska underrättelsetjänsten Himmlers SS-chef Reinhardt Heydrich i Berlin. Gav de upplysningar om norska motståndsmän? Ingen vet.

21 mars 1941 arresterade svenska polisen Brandt, misstänkt för underrättelseverksamhet för främmande makt. Förhörsledaren hotade med utvisning till Tyskland men Brandt släpptes efter sex dagar. Säpo har registrerat hur han gick till amerikanska och brittiska ambassaderna för att lämna upplysningar om militära förhållanden i Norge.

Himmler och Heydrich

Efter att tyskarna sommaren 1941 invaderat Sovjet sågs Brandt besöka det landets ambassad. Under nästan ett år försåg han KGBs föregångare NKVD med samma upplysningar som västsidan. Om man får tro avhoppare och öppnade arkiv hade Brandt täcknamnet Der Polarforscher och ska bland annat ha gett upplysningar om tyska slagskeppet Tirpitz i Narvik, vilket senare oskadliggjordes. (Information som senare utnyttjades av Brandt motståndare i Tyskland, men som knappast går att belägga).

Mer om Nordens Casablanca

Medan Casablanca visades på biograferna jagade främmande länders spioner varandra i Nordens Casablanca, eller bytte upplysningar. Ambassader och hemliga agenter lurpassade på varandra. Filmens Rick’s café motsvarades av Grand Hotels danssalong. ”Alla skuggade alla” på hotellet. I närheten fanns tyska och norska legationerna, den senare med presstjänsten där Brandts hustru Carlota arbetade. Norrmännens egen spioncentral fanns på Jungfrugatan 6 Östermalm. Militärens underrättelsetjänst använde sig av den så kallade sekreterarklubben, det vill säga nattfjärilar som efter restaurangbesök låg med diplomater och andra från utlandet.

En sådan fjäril var Ingmar Bergmans sambo Karin Lannby. Skådespelerskan frotterade sig i kulturlivet med poeter som Stig Dagerman och Nils Ferlin, och i flyktingmiljön med bland andra dansknorske författaren Aksel Sandemose, kommunist och mest känd för Jantelagen. Kanske hade hon också kontakt med Bruno Kreisky och Willy Brandt, åtminstone enligt Expressen. Sandemose söp med norska konstnärsvänner på det så kallade Teaterkaféet i Hotell Anglais källare vid Stureplan och knockade Ivar Lo Johansson på Gyllene Freden. Dessutom sällskapade han med diktaren Ingrid Hagerup som samlade författarvännerna i lägenheten på Hammarbyhöjden. Provläs gärna boken om Karin Lannby.

Skådespelerskan Sonja Wigert rörde sig fritt mellan Stockholm och Oslo där hennes familj var inlåst på lägret Grini. På en blöt fest charmade hon rikskommissarie Terboven så att hon sedan fick kärleksbrev från honom – och familjen frigavs. En annan av hennes erövringar var den amerikanske översten Bernt Balchen, som i Norden ledde OSA (föregångare till CIA) och sedan insatsen mot Nordnorge. Innan hon avslöjades som dubbelagent rapporterades allt till försvarets underrättelsetjänst.

Mest känd av militärens fjärilar i Stockholm blev Jane Horney Granberg, som danska motståndsmän avrättade i Öresund. Det låg henne i fatet att hon varit gift med tyskvänliga Aftonbladets Berlinkorrespondent Herje Granberg.

Även Brandt kunde kalla sig författare. I Oslo hade Gestapo makulerat hans bok “Stormaktenes krigsmål og det nye Europa”. I Sverige gav han våren 1941 på Bonniers ut ”Kriget i Norge april – juni 1940”, en initierad skildring, för han var själv jagad av ockupanterna.

Brandts dramatiska väg till Stockholm: Då nazisterna förbjöd socialdemokratiska partiet 1933 flydde Brandt till Norge. Han blev journalist och organisatör för arbetarrörelsen, efter krigsutbrottet hade han också kontakt med motståndet i ockuperade länder. Då tyskarna invaderade måste han fly från Oslolägenheten och gravida Carlota, men resan norrut stoppades vid kusten. Vid tillfångatagandet var han klädd i norsk uniform, därtill rådd av ett barnbarn till konstnären Gauguin. Hans identitet upptäcktes inte, han släpptes därför och kunde återvända till Oslo och Carlota.

Efter att med Carlota ha gömt sig vid Oslofjorden vandrade Brandt dyblöt över svenskgränsen till Skillingmark i Värmland. Förhöret på flyktingförvaret i Charlottenberg hade kunnat leda till att han, som flera andra, blivit skickad till tyskarna och kanske arkebuserad. Brandt räddades dock av en svensk partibroder som han kände från sin tid som korrespondent i spanska inbördeskriget.

Och sen landade han alltså i Hammarbyhöjden, stadsdelen som var ett resultat av nya socialdemokratiska bostadspolitiken, initierad bland annat av Gunnar och Alva Myrdal. 1942 var paret hemma från USA och deltog i ”Lilla Internationalen” tillsammans med socialdemokraternas partisekreterare Torsten Nilsson och hans vän Bruno Kreisky, judisk flykting från Österrike.

Brandt och hans kompanjoner satt som spindlar i Stockholm (och Hammarbyhöjden). Nätverket förmedlade information mellan London och kurirerna som korsade norskgränsen. En var socialdemokraten Sten Andersson som sedan anmälde sig till Norgebataljonen, med uppgift att hjälpa till att befria Norge.

Hammarbyhöjden och Stockholm blev en kuvös för blivande utrikesministrar: Förutom Willy Brandt i Tyskland (1966-1969) Sten Andersson (1985-91) och Torsten Nilsson (1962-1971) i Sverige. Bruno Kreisky, som tack vare Torsten Nilsson fick skydd i Stockholm under kriget, blev utrikesminister i Österrike 1959-1966. Halvard Lange som Brandt mötte i Stockholm 1940 var norsk utrikesminister 1946-1965.

I januari 1942 flyttade paret Brandt till en ny lägenhet på Finn Malmgrens väg 23 nära torget i Hammarbyhöjden, där många av de norska flyktingar som hade råd bosatte sig. Tack vare skrivarfliten och hustruns tjänst på legationen hade de nu bättre ställt och kunde unna sig både skidferier och sommarsemester.

Sågs vännerna här, på baksidan av Finn Malmgrens väg 23?

Stödda av norska legationen startade Brandt och två syndikalister sommaren 1942 Svensk Norsk Pressbyrå . Agenturen på Vasagatan förmedlade norska nyheter till ett sjuttiotal svenska tidningar. Han hann också ge ut en bok, Guerillakrig, och medverka i tidningen Håndslag som förmedlade krigsnyheter till norrmän både i Sverige och vid Hjemmefronten. För att lättare kunna skickas med kurirer trycktes tidningen på tunt papper i fickformat . För utgivningsbevisets skull stod den svenske medborgaren författaren Eyvind Jonsson som utgivare.

Brandt hade även en nyckelroll i Lilla Internationalen, där ett sextiotal demokratiska socialister från 14 länder planerade för tiden efter att Tyskland förlorat kriget. Bruno Kreisky deltog tillsammans med en rad svenskar, som makarna Myrdal och Erlanders partisekreterare Torsten Nilsson.

I januari 1943 fick Brandt från en polack i Lilla Internationalen veta att nazisterna gasade ihjäl judar, vilken han sedan meddelade nyhetsbyrån Overseas News Agency. Även om SÄPO ännu hade ögonen på honom så fick Brandt efter Stalingrad bättre svängrum för att hålla föredrag och ge ut böcker. I Ture Nermans vänstertidskrift ”Trots allt” tog han strid med kommunisterna.

Brandtböcker.jpg

Hammarbyhöjden – inte bara en idyll

I lägenheten på Hammarbyhöjden hölls hemliga möten, bland annat med personer som planerade attentat mot Hitler. Umgänget var över huvud taget livligt. En uppskattad gäst var Bruno Kreisky, som i Stockholm gift sig med Vera Fürt, dotter till en inflyttad österrikisk textilhandlare.

Från vänster: okänd dam, Bruno och Vera Kreisky. Willy och Carlota med Ninja. Från Hammarbyhöjden? 1944.

Även Bruno kom från en judisk företagarfamilj i Wien och hans morbror Felix lade in gurkor i Skåne. Tack vare goda socialdemokratiska kontakter, bland andra partisekreteraren och blivande statsrådet Torsten Nilsson, fick han anställning på Kooperativa förbundet. Vänskapen bäddade senare för den nära kontakten mellan regeringscheferna Kreisky, Willy Brandt och Olof Palme.

Palme, Kreisky och Brandt

Kärleksproblem i Hammarby: Nyåret mot 1943 hade Rut Hansen och Ole Bergaust bröllopsfest i hennes systers 40 kvadratmeter stora lägenhet i Hammarbyhöjden. Hög stämning, inte bara på grund av nyheterna från Stalingrad. Brännvin stod på bordet och i badkaret kyldes ölen. Kollegor från norska presskontoret strömmade till. Bland gästerna fanns Carlota och Willy Brandt, han som vanligt omsvärmad av damerna. Till Carlotas förtrytelse, för äktenskapet strulade. Strulet verkar lysa igenom då de går i förstamajtåget 1944.

Med Gestapo i hälarna hade de två systrarna Rut och Tulla Hansen sommaren innan tagit sig över gränsen för att träffa sina män, som båda deltog i motståndet. Ruts fästman Ole var järnvägsarbetere och lämnade ofta lägenheten i Hammarbyhöjden för att ge sig ut på resor, förmodligen hemliga till Norge.

Carlota och Ninja i Hammarbyhöjden 1943/1944

Tullas man var journalist på samma norska presstjänst där Carlota arbetade. Där fick Rut jobb med enkla kontorsgöromål, för som arbetardotter från Hamar hade hon ingen utbildning. Däremot en charm som bet på Willy.

Strax före jul 1943 fyllde Willy trettio och blev liggande flera veckor i gulsot. Rut hushållade för paret, och förälskelsen gick inte att hejda. Det blev restaurangbesök och dans – och dåligt samvete. Han var småbarnsfar och hennes man Ole Bergaust låg döende på ett sanatorium i Falun. 1948 skildes makarna Brandt.

I skarven 1944/45 lämnade Brandt Hammarbyhöjden, återvände till sitt sönderbombade hemland och blev småningom borgmästare i det kalla krigets delade Berlin.

Men som staty finns han fortfarande kvar i Willy Brandts park, i närheten av sin gamla bostad vid Finn Malmgrens väg.

Rut och Willy gifte sig 1948 och kan sägas ha varit Tysklands svar på John och Jackie Kennedy: Han karismatisk statschef och hon landets första dam som charmade ryske ledaren Leonid Brezjnev och många andra.

Paret fick tre söner och var gifta i 32 år, men efter skilsmässan 1980 lär de aldrig mer ha träffats. 1983 gifte Brandt om sig med sin sekreterare.


Tidslinje för Brandts tid i Stockholm
(Klicka för mera information.) 

Tidslinje

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s